Google

This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverablc onlinc.

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the

publishcr to a library and fmally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.

Äbout Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at|http: //books, google .com/l

H^J fic,é'i^3)

HARVARD COLLEGE LIBRARY

bought wtth thb ght of Harbison D. Horbut '33

SVENSKA OCH FINSKA

w

MEDICINALVERKETS

H ISTORIA

//

\^

1663—181 a,^

AP

OTTO E. A. HJELT.

Q

TREDJE DELEN.

HELSINGFORS,

t-lKLSlNOFORS CENTRA L-T R Y C K I R I,

1893.

V

^. :

J

SVENSKA OCH FINSKA

MEDICINALVERKETS

H ISTORIA

1663—1812

AF

OTTO E. A. HJELT.

TREDJE DELEN.

y^sf^^

HELSINGFORS,

HELSINGFORS CENTRAL-TRYCKRRI,

1893.

vVr< \V • ^

v

r -■■

HARVARD

UNIVERSITY

LIBRARY

OCT 24 1960

■^

Slutord,

/ får ordet till första delen af „ Svenska och Finska medicinal- verkets historia i66j — 1812" har förf redogjort för den plan och de allmänna synpunkter, hvilka %nd utarbetandet af densamma blifvit följda, samt för de källor ^ som denid begagnats. Dä nu detta arbete med tredje och sista delen utkommit fullständigt, är det måhända nödigt att afgifva en förklaring, hvarför detsamma vuxit till ett betyd- ligt större omfång, än i början beräknadt var. Under den sista bear- betningen af manuskriptet har nämligen icke blott delvis nytt material tillkommit, utan det har äfven visat sig nödigt att för vissa frågor ingå på en mer detaljerad framställning, än enligt den ursprungliga planen af setts. Isynnerhet har detta varit fallet med de kapitelafdel- ningar, hvilka varit egfiade förhållandena i Finland. Af delningen om farsotema har blifvit tillökt med en statistisk öfversikt af deras upp- trädande i Finland, kapitlet om militärläkarevården har i flere afseen- den uti-idgats och omarbetats särskildt med af seende på vårt land och kriget 7808 — 180^, öfversikten af den svenska litteraturens alster inom olika medicinska förvaltni7igsområden har gjorts fullständigare o, s. v.

Af ven de biografiska notiserna om personer, hvilka i arbetet omnämnas, hafva blifvit talrikare och mera omfattande än ursprung- ligen planlagdt var, hvadan de äfven fordrat mycket mera tid och möda, än förf kunnat beräkna. Endast ett i prospektet till arbetet afgifvet löfte har förmått mig att efter möjligast noggrann forskning

/ ämnet meddela denna biografiska a/delning. Tack vare de vårderika upplysningar jag från olika håll fått emottaga, finnan bland dessa notiser flere för svenska litteraturen hittills okända uppgifter. Likaså torde genom särskilda i arbetet ingående meddelanden, förbindelsen emellan utlandets och Sveriges medicinska litteratur blifvit i en mängd fall närmare ådagalagd.

Då nu „ Svenska och Fifiska mcdicinaherkets historia i66j — 1812*^ föreligger färdigt af slutad, må det tillåtas mig uttala den förlioppnin g, att de områden af svensk-finsk kultur- och statsförvaltningshistoria^ hvilka jag i detta arbete sökt rödja och belysa, måtte locka många intresserade specialforskare att fullständigare och mer mångsidigt än det varit mig möjligt behandla de olika och betydelsefulla sidor af vår inre odling, som med detta ämne stå i mer eller mindre nära beröring.

För den utmärkta välvilja, hvarmed det fifiska universitetets kon- sistorium bekostat tryckningen af arbetet och sålunda möjliggjort dess utgijvande, får jag uttrycka min djupt kä?ida tacksamhet.

Då det förunnats mig att 7iu fullborda detta för mig kärt vordna arbete, hvilket under mer än ett decennium varit mig ett troget säll- skap och skänkt mig så mycken vederqvickelse, kan jag icke annat än ur mitt hjertas innersta djup utbrista: „Lofva Herren, min själ, och allt det uti mig är, hatis heliga namn, Lofva Herren, min själ, och förgät icke, hvad godt han dig gjort hafver", Ps, loj: /, 2,

Träskända, Lepola den /j december i8gj,

Otto E. A. Hjelt

Tredje delens innehåll:

XY. kSeraflmerlasarettet 1 Stockholm.

Sid.

1. Förberedelser till inrättande af ett lasarett i Stock- holm 3.

Nosocomium Upsaliense. — Förslag till inrättande af ett sjnkhus i hufvudstaden. — Sundhetskommissionens åtgöranden.

2. Insamling af penningmedel 5.

Riksdagarna 1739 och 1741 bevilja vissa förmåner åt den föreslagna sjukvård sanstalten. Lasarettet hade att uppbära en viss burskaps- afgift i Stockholm, sammanskott vid bröUopp och barndop, af gift vid tjenstebef ordringar, beviUning för kort, afgift för teaterf öre- ställningar, afgift för inflyttning till städerna, staraböcker, kyrko- kollekt, vissa slag af böter, privilegium på de s. k. Halliska medikamenterna, lasarettslotteri och statsbidrag af tuUmedel. Sandhetskommissionens uppbörd och redovisning.

3. Inköp af serafimerlasarettets hus 20.

Hoornska huset på Kungsholmen inköpes 1749.

4. Skrifter, utgifna till befordrande af lasarettets fram- gång 21.

Abraham Bäcks tal 1746, 01. Acrels skrift s. å. och Gasten Rönnows tal 1774.

5. Lasarettets plan och styrelse 22.

Serafimerordensgillet erhåller 1751 inseende öfver det nya sjukhuset, öppnadt den ^^/^q 1752. — Lasarettsdeputationen 1761. — Serafimerlasarettets öfverläkare och kirurger. — Läkarenes aflö- ning, lasarettets tillväxt, inkomst och reglemente. — Klinisk tjenstgöring.

6. Strid om lasarettsapoteket 27.

n INNEHÅLL.

Sid.

XYI. SJnkhns 1 andra städer och 1 landsorterna.

1. Förslag att inrätta sjukhus i landsortstådema . . 31. Anhållan om inrättandet af lasarett i Lnnd, Hernösand och Göteborg.

2. Sjukvårdsinrättningarnas uppkomst. Styrelse, All- männa åtgärder 34.

K. brefvet af den ^^/jq 1705. — Förhällande till coUogium medicum.

— Inseendet öfver sjukvåinlsanstalterna i landsorterna anför- tros 1773 åt tvenne serafiraerriddare och 1791 åt serafimeror- densgillet. — Hospital och sjukhus förenas 1776. — Gustaf III:s tillrättavisning åt presterskapet. — Fördelning af lasaretts- medlen. — Lasarettens inkomster. — Serafimerordensgillets förvaltningsåtgärder och viktigaste instruktioner med afseende å länslasaretten. — Lasarettsläkarenes åligganden och aflöning.

3. Länslasarett och sjukhus i enskilda städer 45.

Borås. Eskilstuna Falun. Filipstad. Gefle. Halmstad. Hernösand. Jönköping. Kalmar. Karlskrona. Karlstad. Kristianstad. Lin- köping. Lund. Mariestad. Nyköping. Sundsvall. Södertelge. Uddevalla. Umeå. Upsala. Vcckholra. Yennersborg. Vesterås. Vexiö. Visby.

4. Af efiskilda personer gru7idade sjukvårdsinrättningar . 70.

Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. — Uddeholms sjukhus. — Sjuk- hus i Botkyrka. — Hammarby eller Löw en st roms k a sjuk- huset i Stockholms län.

5. Fråga om åtgärder ined afseende å obotligt sjuke . 75.

6. Hospitaler 76.

Ursprungligen försörjningsanstalter. — C. G. Frölichs bref af den ^Vi 1699. — Riksens ständers hospitals- och barnhusdirektion 1756. — K. förordningarna af den ^^4 1763 och den "/^j 1766. — En öfverdirektion tillsättes ^\\^ 1766. — Serafimer- ordensgillet.

Pixilaxid.

1. Länslasarett i Åbo. — Dess grundläggning 1756 och inkomster.

— Kongl. Maj:ts resolution af den ^*/2 1759. — Lasaretts- lotteri i Abo. — Lasarettsbyggnadema. — Läkare .... 83.

INNEHÅLL. m

Sid. 2 — 6. Lasarett i Helsingfors och Tavastehus, i Wasa, Kuopio, IJlea-

borg och Heinola 97 — 112.

XYII. MlUt&rläkareyård.

1. Colkgium medicurn och militärläkarevårdeii . . . 119.

Kirnrgiska societetens inflytande och förhåilande till krigs- och amira- litetskollegium. — Förhållandena i Karlskrona. — Collegii me- dici instruktion af den ^*/^q 1797. — En skild fältläkarekär inrättas 1806. — Eeglemente för »fältläkare corpsen» 1808. — Collegium medicum erhåller 1810 inseende öfver den militära sjukvården. — K. reglementet för fältläkarekären af den '/e 1812-

2. Kirurgiska sodetetens förhållande till militärläkare- vården 131.

Antagandet af fältskärer i äldre tider. — Bardskärare- eller barberare- embetet. — Svårighet att anskafla fältskärer. — Fältskärer i enskilda personers tjenst. — Från Tyskland inkallade fältskä- rer. — Läkares omdöme om dessa underläkare.

3. Sorgliga minnen ur den svenska militärläkurevår' dens historia 139.

Från Karl XIIis krig. — Från 1741--1743 års krig. — Från 1788 —1789 års krig. — FörhåUandena i Karlskrona 1789. — Från 1808—1809 års krig

4. Fältläkare vid arméen 148.

Öfverinseendet öfver fältskäreme. — Samuel Skraggenstjernas memorial 1711. — Finska kriget 1741 — 1743. — Collegii me- dici betänkande 1752. — Fältläkare under Pommerska kriget 1757-1762. — P. Zetzell. — Finska kriget 1788—1790.

5. Amiralitetsläkare oeh medicinska forhållanden i Karlskrona 159.

Collegium medicum och amiralitetet.

Amiralitetsläkaren. — Amiralitetsapotekaren och hans stäUning. — Collegii medid yttrande om fältskäreme och läkarene vid ami- ralitetet inhemtas ännu i början af seklet. — Amiralitetskolle- gium uppgör förslag till läkaretjenster vid flottan. — Reglemente för amiralitetsläkarene, apotekaren och fältskäreme. — Medici- nalförhällandena vid flottan och förändringar i detta hänseende 1679-1810.

IV irnbhIll.

Sid.

6. Regementsfäliskäre?' och deras biträden (fältskärs- gesälleme) 173.

1. Begementsläkarenes allmänna åligganden. — Besiktning af militär-

manskap. — Skyldighet att bo inom regementets ståndqvarter. — Enskild praktik och förening med stadsfältskärstjänst.

2. Fältskärsgesällernes antagande och lön. — Förändringar i deras

aflöning och villkor. — Benämningen kompani- eller underfält- skär införes. — Bataljonsläkaretjenster inrättas 1812.

7. Militärläkarenes aflöning 183.

Arméen.

Annéläkarenes fältaflöning under Karl XIIis krig. — Arméens fält- stat 1774, 1796 och 1808. — Fältaflöning 1788. — Rege- mentsfältskärernes aflöning i fredstid. — Bäckenpenningar. — Löneförhöjning 1812. — Stadsläkares och stadskirui^s skyldig- het att biträda vid fältsjukhus. — Ersättning för militärläkare- nes tjensteresor. — Reglemente angående arméens pensions- kassa och läkarenes pensionering. — Villkoren för ackord. — Militärläkarenes rang. —

Flottan.

Läkarenes vid flottan aflöning vid olika tillfällen. — Sjöexpeditions- medicinalstat 1779. — Förändringar i aflöningen under olika tider. — Örlogsflottans stat i Kariskrona 1659 -1812. — Flot- tans eskadrar. — Deras medicinalstat.

8. Militärsjukhus 208.

Bristen på militärsjukhus. — Lars Micranders förslag. — Från Earl Xn:s krig. — SundhetskoUegii och sundhetskommissionens förslag 1722 och 1738. — Uttalanden i denna fråga.

9. Allmänna hälsovårdsförhållanden. Litteratur . . 213.

Enskilda åtgärder. — Utarbetande af spisordningar vid arméen och flottan. — Skrifter rörande militårläkarevården. — Spridning af smittosamma sjukdomar bland befolkningen genom militären.

10. Medikamentsreqvisitioner. Instrumentattiralj . . 220.

CoUegium medicum och barberareerabetet i Stockholm erhålla in- seende öfver regementsfältkistoma och medikamentsförråden. — Anskaffande af medikamenter för militärens behof. — Medika- mentspenningar. — Granskning af medikamentsräkningarna. — Anskaffande af kirurgiska instrumenter. — Olof af Acrels

INNEHÅLL.

Sid. förslag till nya fält- och medicinalkistor. — Fältkistor från ut- landet — Tillverkning af bråckband. — J. Lindhult, Er. Nordblad och Abr. österdam. — Tillverkning af kirur- giska instrumenter i Sverige.

11. Militärläkarenes undervisning 241.

Åtgärder till militärfältskärernes utbildning 1752. — K. cirkuläret af den ^/^ 1758. — Kirurgiska societetens förslag 1780 till en fältskärsskola. — Utbildning ai fältskärer under kriget 1788 — 1790. — Fältskärselevers undervisning i Stockholm, Upsala, Åbo och Karlskrona. — Inkallade utländska fältskärer. — Ut- bildning af underläkare 1808 — 1809. — Kirurgisk skola i Stock- holm 1811—1812. — E. C. Trafvenfelts förslag till ett fältläkareinstitut i Stockholm 1809. — Karolinska institutets grundläggning 1810 och dess organisation. — Garnisonssjuk- huset i Stockholm. — Stipendier och andra förmåner för blif- vande militärläkare.

Finland.

1. Militärmedicinska förhållanden på Sveaborg 1773. — CoUegii me-

dici anmälan om dervarande brister med afseende på manska- pets hälsa. — Gustaf Hlrs svar till CoUegium medicum . . 262.

2. Från 1788—1790 års krig i Finland. — Förhållandena på Svea-

borg. — Daniel Theel och Pehr Afzelius. — Medika- mentsleveransen till arméen och räkningarnas granskning. — Förslag till ny stat för arméens läkare och fältskärer. — Un- der kriget tjenstgörande läkare 266.

3. Kriget i Finland 1808-1809. — Myndigheternas sorglöshet. —

Brist på läkare. — Under kriget tjenstgörande läkare. — Ar- méens sjukvårdsreglemente. — Arméens medicinalutredning i början af kriget. — Särskilda ekonomiska förhållanden under kriget. — Brist på föda, beklädnad, transportmedel och pennin- gar. — Befälets vid de indelta trupperna aflöning. — Blesse- rade officerares aflöning och underhåll. — Tillfälliga sjukhus. — Särskilda order och ordningsregler. — Sjukdomsförhällan- dena inom finska hufvudarméen. — Uppgift of ver sjuke, sårade och döde. — Sjukhus i Umeå. — Oordningar i sjukvården der- städes. — Sjukhus i Uleåborg och deras tillstånd. — Sjukhus i Torneå och sjukligheten derstädes. — Särskilda rapporter om

VI INNEHALL.

Sid. förhållandena derstMes af Dahlgren, Elercker och af Bjerkén 275.

XYIII. Bftttsmedicin.

1. Befogenhet att verkställa medikoleyala likhesikt- ningar 319.

Ilältsuiedicinska utlåtanden af såväl läkare som fältskärer. — Attester af läkare. — Collegium medicura klagar öfver opålitligheten af fältskäremes rättsmedicinska attester. — Svea hofrätts cirkulär af den ^Vi 1768 angående giltigheten af utfärdade medikole- gala intyg.

2. Liköppningar blifva allmännare 323.

Liköppning af oförlösta eller ock kort efter förlossningen döda qvin- nor samt personer, hvilka aflidit i följd af svåra och inveck- lade sjukdomar. — K. brefvet af den ^''/^ 1738 med anledning af vägrad liköppning. — Sådan liköppning bör ske i närvaro af någon Collegii medici medlem.

3. Verkställande af medikoUgala likbesiktningar på- bjudes 326.

Svea hofrätts cirkuläi' af den V, 1740.

4. Beedigandet af niedikolegala attester 327.

Stadsläkaren och stadsfältskären i Stockholm förpliktas att beediga sina attester. — Edsförpliktelsen utsträckes till provinsialläkare. — Läkareintyg vid domares ansökning om tjenstledighet.

5. Ersättning for verkställda likbesiktriingar .... 330.

Läkarenes klagomål öfver svårigheten att utfå ersättning för besikt- ningsresor och verkställda medikolegala förrättningar. — Myn- dighetemas olika uppfattning af provinsialläkarenes arfvode för rättsmedicinska likbesiktningar.

6. Några märkeligare rättsfall 336.

Letalitetsteorin. — Fråga om ett barn, framfödt i 12:te månaden efter mannens död, kan anses för äkta. — Rättegäng rörande denna fråga. — Afhandlingar om så kallade sena förlossningar. — Strid om ett sjukdomsfall.

7. Sveriges rättsmedicinska litteratur 344.

INNEHÅLL. "VII

8id.

XIX. ApoteksTiteende.

1. De första spåren af apoteksvcisende i Sverige och de första apoteken i Stockholm. De första apoteks- pnvilegierna 349.

Medikamentsförsäljaing af krydclkråmare och kringvandrande personer. — Det första allmänna privilegiiskyddet för apotekareyrket 1675 och 1683.

2. Stadgandena i k. medicinalordningama af år 1688 rörande apoteksväsendet 356.

3. Apoteksprivilegier, särshildt i Stockholm. Strid om

nya apotek i Stockholm 359.

De sex första apoteken i Stockholm. — Apotekaresocieteten motsätter sig inrättandet af nya apotek. — Societeten klagar öfver lasa- rettsdirektionen. — Tre nya apotek privilegieras i Stockholm 1759. — Apotekarenes vägran att deltaga i en examen. — Stridsskrifter angående privilegiemas natur. — Tvist emellan fader och son om apoteksprivilegiet i Helsingborg. — Sättet för apoteksprivilegiers beviljande. — Apoteksfilialer.

4. Apotekares tullfrihet och behof af sprit 370.

Tullfriheten olika för olika orter som en särskild k. benådning. — Tullfriheten ofta föremål för styrelsens åtgärder och Collegii medici utlåtanden. — Apotekarene i Stockholm befrias från er- läggande af konsumtions- och extra lioensafgifter 1752. — Denna befrielse utsträckes äfven till apotekarene i landsorten 1756. — Tullfriheten inskränkes 1766 och upphör senare helt och hållet. — Dess betydelse för apoteksväsendet under förra seklet — Särskilda tullförraåner beviljas i enskilda fall. — Tull för medikamenter enligt sjötulltaxorna 1782 och 1799. — Apote- karene anhålla om tillstånd att bränna brännvin. — Svårighet att erhålla för apoteken nödig sprit. — Kontroll öfver apotoka- renes destilleringspannor.

5. Köp och försäljning af apotek 387.

6. Apotekarenes befrielse från borgerliga utlagor . . 389.

7. Införsel af öfverflödsvaror 393.

8. Kontrollen öfver handeln med vin och brännvin . 395.

Vill INNEHÄLTi.

Sid. Åt Collegium medicum öfverlämnas omsorgen om införskrifning af vin och brännvin 1757. — Deraf uppkommande svårigheter och obehag för kollegium vid vården af den »medicinska liqueurkäl- laren». — Collegium medicum har fortfarande en tid dispositio- nen af sprit för apotekens behof.

9. Kryddkrämarenes hundel med medieinalier. Han- deln med gifter. Apotekarenes utöfvande af 7nedi- cinsk praktik 400.

Kryddkrämarenes handel med medieinalier förbjudes och inskränkes till specerier. — Klagomål öfver kryddkrämarenes handel. — Handeln med vin förenad med en del apotek. — Fortfarande otillåtlig försäljning af läkemedel. — Apotekarene utlemna farliga medikaraenter ät obehöriga personer. — Nya åtgärder till ord- nande af förhållandet emellan apotekare och andra handlande. — Handeln med kina. — Friare åsikter om drogerihandeln. — Han- deln med gifter. — Apotekarenes utöfvande af medicinsk prak- tik och läkarenes beredning af läkemedel.

10. Apotekens visitation 417.

Ordningen vid apotekens visitation i Stockholm. — En och annan apotekare vägrar att underkasta sig visitation. — Universitets- apoteken. — Särskilda föreskrifter rörande apoteksvisitationema.

— Beredningen af vissa dyrbara sammansatta läkemedel. — Strid angående en apoteksvisitation.

11. Apotekareexamina 424.

Examen fick undantagsvis afläggas inför provinsialläkare och medicine professorer. — Äfven provisorsexamen fick någon gäng afläggas annorstädes än i Stockholm. — Collegii medici samling af dro- ger att begagnas vid examina. — Hofapotekarens åligganden.

— Examensafgifter.

12. Apotekarenes biträden 429.

Deras antagande och examina. — Förbud mot bärande af värjor. — Kontrakt med farmaciestudiosi och apotekslärlingar.

13. Apotekareeden 433.

Edsförpliktelse för apotekarene påbjudes 1667. — Missnöje och stri- digheter i afseende på eden. — En del provisorer vägra att aflägga ed. — Edsformulär 1757.

14. Medidyialvikt 438.

INNEHÅLL. IX

Sid. Gemensam vikt införes. — Ytterligare åtgärd till vinnande af enhet i apoteks vikten.

15. Beifrande af öfverträdelser mot m£dicinalord' ningama 440.

16. Äpotekaresocieteten, Apotekarereglemente .... 442.

Åpotekaresocieteten i Stockholm. — Förslag till reglemente för apo- tekaresocieteten af slås af konungen. — Collegium medicum ut- färdar reglemente för apoteken i riket, som icke vann Kongl. Maj:ts stadfästelse. — Långvarig strid om denna fråga. — Ut- talanden och förslag af öfverståthåUaren, åpotekaresocieteten och collegium medicum. — Kongl. Maj:ts apotekarereglemente af den "/2 1799. — Edsformulär s. å.

Pi&laxid.

1. Förberedelser till apoteksanläggning i Åbo. — Första pri- vilegiet på apotek i Finland af den y^ 1689. — Apoteksför- hållanden i Åbo. — Akademiapoteket privilegieradt 1755 . 450.

2. Apotek i Viborg. — Klagomål öfver en apotekare och den- nes »olofliga praktik» 462.

3. Apotek i Fredrikshamn 463.

4. Apotek i Helsingfors. — Privilegium utfärdadt 1723, men apoteket kom icke till stånd. — Nytt privilegium, meddeladt 1735. — Apoteksförhållanden i Helsingfors 463.

5. Apotek i Borgå. — Provinsialläkaren begär att sjelf anlägga apotek, men Kongl. Maj: t af slår denna anhållan. — Apote- kets tillstånd under följande tid 466.

6 — 7. Apoteksförhållanden i Yasa och Tavastehus ... . 470.

8. Apotek i Uleåborg. — Johan Min erhåller tullfrihet. — Sina förtjenster och sin verksamhet oaktadt hotas han med privilegiemas förlust 474.

9. Apoteksanläggning i Kuopio och dertill beviljade förmåner . 478.

10. Finlands öfriga städer, såsom Lovisa, Ekenäs, Nystad, Björneborg, Gamlakarleby, Jakobstad, Tomeå, Nykarleby, Brahe- stad, Eaumo, Heinola, Tammerfors, Kajana och Kristinestad . 481.

De finska apotekens ålder 486.

X IRNSHÅLL.

Sid.

XX. Farmakopéer.

1. Sveriges första farmakopé 489.

Pharmacopoeja Hoimiensis 1688. — Cataiogns et Yalor medicamen- torum 1699.

2. Omarbetning af farmakopéen. Nya upplagor . . 491.

Collegium medicum anbe&lles 1752 att utarbeta en ny tidsenlig farma- kopé. — Förändringar i farmakopéen till följd af föroixlningen angående öfverflödsvaror. — Olika åsikter rörande farroakopéens innehåll och uppställning. — Bref af J. G. Wallerius, J. O. Hag ^tröm och C. von Linné. — Pharmacopoea Svecica 1775. — Dav. v. Schulzenhejms bref. — Följande upplagor.

— J. Haartjmans anmärkningar mot farmakopéen. — Dess öfversättning till svenska.

3. Pharmacopoea patipenon et militaris 500.

Pharmacopoea pauperum 1776. — Pharmacopoea militaris, navalis etc. 1789. — Formulse magistrales vid militärsjukhus. — Phar- macopoea veterinaria.

XXI. Hediclnaltaxa.

1. Sveriges första medicinaltaxa 505.

Catalogus et Valör medicamentorum 1699, närmast afsedd för apo- tekarene . i Stockholm. — Prisförändringar och granskning af taxan skulle ske tvenne gånger om året.

2. Omarbetning af medicinaltaxan 507.

Taxans revision anbefalles 1725. — Dröjsmål och hinder i detta af- seende. — Ny medicinaltaxa 1739.

3. Ny medicinaltaxa 1739, Svårigheter för apoteka- rene. Ansvar för öfverträdelse af taxan 511.

Apotekarene i Stockholm befrias 1752 från konsumtions- och licens- afgiftens erläggande, men apotekarene i landsorten först 1756.

— Vid taxans öfverskridande förlora apotekarene sina privile- gier enl. k. bref vet af den ^^/^ 1756. — Modererad apotekare- taxa 1754. — Fortfarande klagomål öfver medicinaltaxans brister. — Sven B rodds bref i detta hänseende 1765 och 1766.

INNBHÅLL. XI

Sid. 4. Medidnaltaxan af år 1777, Förändringar i den- samma 518.

Förberedelser till införande af ny taxa. — Tid efter annan skeende förändringar i densamma. — Serafimerordensgiliets föreskrifter rörande förordnandet af medikamenter till sjukhusen och beskaf- fenheten af medikamentsreqvisitioner och räkningar. — Fort- farande vexlingar i prisen pä apoteksvaror till följd af de poli- tiska förvecklingarna och de allmänna handelsrelationernas förändring.

XXn. HedleinaltrKdgårdar.

1. De första spåren af botanisk trädgård i Stockholm . 527

2. Åtgärder till befrämjande af svenska medicinalväx- ters odling ock anläggning af medidnalträdgårdar . 528.

Linnés inflytande och verksamhet i detta afseende. — Sparsamhets- kommissionens åtgärder 1745. — Apotekarene uppmanas till odling af medicinalväxter. — Afven läkarene intressera sig för denna verksamhet. — Sockenträdgärdsmästare. — P. J. Bergius' och David v. Schulzenheims ansökan om privi- legium på tillverkning af luktvatten och parfymer. — Fort- farande önskningsmäl med afseende på medicinalväxters odling.

3. Medidnalträdgårdar å särskilda orter i Sverige . . 5.S7.

Medidnalträdgårdar i Lund, Mariestad, Malmö, Kristianstad, Jönkö- ping, m. m. — C. von Linnés bref af den *%2 1754.

4. Botanisk trädgård i Stockholm 542.

Abr. Bäcks plan att anlägga en botanisk trädgård. — Ijasaretts- trädgårdens användning som botanisk trädgård. — Erik Tuvén och Daniel Rolander. — Vården af botaniska träd- gården öfverlemnas åt coUegium medicum 1766. — Deraf för kollegium uppstående svårigheter vid bristen på nödiga anslag. — P. J. Bergius' och coUegii medici förslag till den bota- niska trädgårdens underhållande och utveckling. — Trädgäi-den återgår till lasarettets fria begagnande 1774. — P. J. Bergius' bref af den ^V^q 1774. — Acklimatisationsförsök.

XXIIL HemUga läkemedel.

1. Privilegium att bereda hemliga läkemedel. Premier

för af svenska staten inköpta läkemedel 557.

Xn INNEHÅLL.

Dispensatorium arcanorum. — öfversikt af arcana, dels erbjudna till inlösen, dels inköpta af myndigheterna.

2. Inköpet af Ouyska medlet mot kräft^ukdomar . . 574.

P. Bjerkéns och Nils Roséns brefvexling och tillgöranden i frå- gan. — C. G. Löwenhjelm. — Sundhetskommissionens skrif- velser. — Det Gny ska medlets sammansättning.

3. Censur af medicinska skrifter och kaiitrolle?i öfver arcana 594.

Äldre stadganden. — K. brefvet af den ^'^/^^J 1758. — Senare åtgärder.

XXIY. HälsokSllon

1. Brunnsprivilegier 601.

Urban Hjaernes förtjenster om de svenska mineralkällorna. — Ord- ningsregler för Medevi. — Likartade stadganden för andra hälsobrunnar. — Undersökning af hälsokällor. — CoUegii medici förslag till kontroll öfver deras begagnande 1801.

2. Antagandet af brunnsläkare 609.

Tvist om intendentskapet vid Ronneby. — Brunnsläkareexamen. — Sätra brunn, Djurgårdsbrunn, Gilberga och Söderköping. — Landshöfdingarne föreslå i vissa fall brunnsläkare. — Brunns- ägares rätt att kalla läkare. — Collegii medici befogenhet.

3. Bruntisläkares särskilda åligganden 619.

Brunnsrätt. — Förteckning på brunnsgästerna vid landets hälsokällor och uppgift på brunnsdrickningens verkan.

4. Understöd åt hälsobrunnar. Brunnslasarett . . . 620.

5 Utländska mineralvatten 624.

6. Artificiella mineralbad 625.

De linska mineralkällornas jämförelsevis försummade begagnande. — Kuppis hälsobrunn. — Tvist om intendentskapet vid den- samma. — Esbo brunn, Gregorii hälsokälla, Lill-Raumo, Uleå- borgs och Nådendals mineralbrunnar. — öfriga källor i Fin- land. — Litteratur rörande landets hälsokällor 627.

XXY. Medicinalyerkets fonder.

1. Collegii medici bemödanden att erhålla en egen fond.

INNEHÅLL. Xm

Sid. Mineralvattenfondeyi, bildad vid 1751 — 1752 års riksdag 641.

2. Mineralvattenfonden vid riksdagarne 1756, 1761 och 1762 645.

3. Anslag vid riksdagarne 1756 och 1761 — 1762 . . 648.

4. 5. 6. Anslag vid riksdagarne 1766, 1769 och 1772 650—653.

7. 1773 års medicinalstat, Gustaf III och medidnal- fonden under hans tid 656.

8. 1797 års medieinalstat 662.

9. Anslag v^id riksdagarne 1810 och 1812 662.

Öfversikt af medicinalverkets med stats- och medicinal'

fondens medel bestridda \itgifter 1760—1813 . 664—671.

Korta biografiska notiser Ofver personer, hyllka blifyit i detta arbete omnämnde.

1. Svenska och finska läkare. — 2. Fältskärer. — 3. Apotekare. — 4. ögonläkare. — 5. Veterinärer. — 6. Tandläkare. — 7. Barnmorskor. — 8. Kirurgiska instrumentraakare. — 9. Banda- gister. — 10. Qvacksalfvare och medikauientsförsäljare. — 11. Svenska och finska vetenskapsmän, författare. — 12. Utländska vetenskapsmän, läkare, författare m. m. — 13. Prestmän. — 14. Embetsmän. — 15. Enskilda personer 675 — 751.

Tillägg och rättelser 753.

Namnregister 757.

XV.

SERAFIMER-LASARETTET I STOCKHOLM.

1. FöFberedelser till inpållande af ett lasarett i StoGkhoIra.

Långt senare än andra länder erhöll Sverige ordnade sjnkvårds- inrättningar. Med fattighusen och hospitalen fannos visserligen här och der sjukstugor förenade, i hvilka de intagna hjonen blefvo, så godt det sig göra lät, vårdade, ehuru egentlig läkarehjelp saknades. Ännu mindre fanns i brist på sjukhus tillfälle till praktisk handledning i läkekonsten. Efter slutad akademisk undervisning och ofta nog redan under densamma inträdde vanligen den unge läkaren som biträde i äldre erfame läkares tjenst och blef sålunda efter hand införd i den praktiska sjukvårdens utöfning.

Såsom redan i det föregående omnämnts, var det professor Lars Boberg i Upsala, som först vinnlade sig om inrättandet af ett sjukhus för undervisningens behof. Efter många svårigheter och mycken tids- utdrägt kunde detsamma öppnas till begagnande på 1720-talet A^^id Bobergs höga ålder och egendomliga lynne tillvunne sig likväl dessa bemödanden icke det erkännande, som de i sjelfva verket förtjenade.

I hufvudstaden hade mel lertid behof vet af en sjukvårdsanstalt börjat göra sig gällande. Vid 1734 års riksdag inlemnade stadsfysikus i Stockholm, assessor Nils Boy ett andragande om inrättandet af ett offentligt sjukhus, men då magistraten, deröfver hörd, förklarade »ett dylikt sjukhus kunna så mycket mindre uppbyggas på stadens bekost- nad, som inga medel dervid äro att tillgå», afböjde ständerna i skrifvelse af den ^•/u 1734 detta förslag, men tillade: »Såsom det befinnes att vid Danviks hospital så väl ett särskilt curhuus för dem, som mod smitto- samma sjukdomar äro behäftade, som ock en sjukstuga äro inrättade,

å

4 F6KBEREnEr.SER TILL INKÄTTANDE AF ETT LASARETT I STOCKnOLM.

der de fattiga, som varda sjuka, blifva af hospitalsfältskären med medi- camenter och betjening skjötte, varandes ock vid barnhuuset tvenne sjuk- stugor, der de sjuka barnen af stadschirurgo betienas, altså och emedan afsigten härvid förnämligast är att doctores och mediiM vid en slik in- rättning af sjukhuus mätte fii practisera den i Studio medico förväi-fvade kunskap; Ty förmoda Riksens Ständer det bemälde medici b'3ra taga dessa tillfällen i akt och genom de fattigas curerande så vid barnhuset, som Danvijken visa sin förfarenhet och christeliga medlidande, hälst staten ej skall tola att giöra några nya inrättningar dertilh. Om detta riksens ständers beslut underrättades collegium medicum i kongl. brefvet af den ^Vn 1734.

Den 1737 förordnade sundhetskommissionen, som förtjensten af initiativet till flera viktiga åtgärder i det svenska medicinalväsendet till- kommer, upptog ånyo frågan om ett lasarett i Stockholm. I skrifvelse till Kongl. M:t af den ^/^ 1738 framställde kommissionen de skäl, som talade för anläggande af ett sjukhus i hufvudstaden. Denna skrifvelse kan betraktas såsom det första grundläggande aktstycket i de svenska sjukvårdsinrättningarnas historia och är af följande lydelse:

»Cominissionen har funnit besynneriigen nöiL^gt att i underdåm*ghet framställa om anläggandet och inrättandet af ett lasarett i Stockholm ej allenast för stadens, utan hela landets derunder lieroende nytta och gagn. Först i anseende å förekommandet af smittosamma sjukdomars spridning bland den fattiga befolkningen, vidare till hämmande deraf att uti medicinen helt oförfame, som hvarken känna sjukdom eller medica- menter, likväl med sjukdomars botande sig befatta och derigenom oftast tillfoga mera förderf än hjelp för den sjuka. Härigenom gifves ock tillfälle att med tiden värkstäDa hvad kongl. medicinalordningarne XI § innehåller om undersökning, huruvida de örter och simplicia, som här i värt fädernesland växa, kunna med nytta brukas i stället för andra, som ifrån vidt aflägsna orter med omkostnad hit förskrifvas. Som nu den egenskapen, hvilken en eller annan ört särskilt kan äga emot en eller annan sjukdom, ej annorledes än genom försiktiga försök hos de sjuka kan utforskas, ty kunna ock sädana försök ej beqvämligare än i Lasarcttcr och publique sjukhus anställas. De unga och ifrån sina resor nyss hemkomne medici, hvilka ännu ej haft tillfälle sig nti praxi att öfva, kunna under de äldres och förfarnarc medicis anföi-ande härmedelst

INSAMLING AF PENNINGMRDBL.

dageligen hafva .sjuka att besöka, samt där råd och undervisning hämta, så att de mycket skickligare kunna blifva att förestå publique beställ- ningar, så i städerna som på landet, emedan ett dageligt umgänge med do sjuka och den of ning derigenom kan hafvas uti praxi kan på ett åhrs tid mera uträtta, än elliest mänga åhrs träget läsande vid acade- mieme. De anmärkningar, livilka man genom de döda kroppars Öpp- nande hos dem finner, som uti lasarettet aflidit, och med så svåra och mörka sjukdomar varit behäftade att man orsaken därtill ej kimnat utgnmda, kunna gifva medicis stor upplysning, att i dylika förefallande mald hos andra sig lättare kunna finna. E. Kongl. M:t behagar således i nåder finna, det Commissionen ej lerana bort i anseende tUl före- nära nda skiähl samt hvad af stadschirurgen Schytser, såsom en af Eders Kongl. Maj:t förordnad ledamot uti denna commissionen genom ingifvet och härhos bifogat memorial blifvit andragit, sådant i underdånighet vid handen gifva» ^).

2. Insamling af penningmedel

Med anledning af sundhetskoni missionens förslag anbefallde Kongl. Majestät den ^Yii s- ^- vidtagandet af vissa förberedande åtgärder och till dem hörde framförallt anskaffandet af nödiga penningmedel. Vid 1739 års riksdag uppstod nu frågan om inrättandet af ett sjukhus i hufvudstaden så väl i följd af sundhetskommissionens till ständerna remitterade förslag, som på grund af d. v. löjtnanten vid lifgardet Sa- muel Stjernelds motion. Ständerna beviljade den föreslagna sjuk- vårdsanstalten vissa förmåner, såsom utsändandet af stamböcker, inrät- tandet af ett lotteri, afgifter för uppförande af »comedier» och en viss ersättning af dem, som önskade bivista liköppningar å de inom inrätt- ningen döde ^).

Ur små och obetydliga källor samlades sålunda under de närmast följande åren den första grundfonden till Sveriges förnämsta sjukvårds-

*) I riksarkivet.

') Biksens Btändere skrif velse af den »'/^ 1739 och kongL brefvet till öfverståt- hållaren af den 'Vs s* ^'

6 »SAMLING AF PBNMIMGMBDBL.

inrättning. På grund af ständemas tiilst^Tkan vid 1741 års riksdag^) förordnade Kongl. Maj:t ytterligare den */ii samma år till förmån för det blif vande lasarettet i huf vudstaden :

a). Alla de, som in- och utskrefvos i Stockholm såsom mästare, borde erlägga 16 öre, medan för gesällbref fastställdes 8 öro och för antagande i lära 4 öre smt i afgift. Äfven de, som i Stockholm vunno barskap som handlande och näringsidkare, ägde att efter råd och lägen- het bidraga med någon frivillig gåfva.

b). Vid bröllop och barndop skulle frivilliga sammanskott göras, hvarvid klockaren borde gå omkring med en tallrik och derefter i en af gästernas närvara uppräkna de influtna medlen och införa dem i en dortill bestämd bok. Stadskonsistorium underrättade likväl efter någon tid sundhetskommissionen derom, att vid dessa tillfällen större bidrag icke kunde påräknas, än hvad redan efter vanligheten plägat hopsamlas för de fattiges räkning, »såframt icke förut någon förordning härom all- männeligen i staden blefve publicerad». Sundhetskommissionen anhöll derpå den •/« 1743, att kongl. Maj:t ville anbefalla öfverståthållaren att utfärda en »sådan tjenlig föreställning». En sådan utfärdades äfven af kongl. slottskansliet den ^^/^ 1743 af innehåll, att gäster vid bröllop och faddrar vid barndop mage förmås att efter eget behag något sammanskjuta till befrämjande af en lasarettsinrättning. Medlen skulle omottagas af prestcrskapet och aflevereras i politikoUegium, som »insätter dom i riksens ständers banko för sundhetskommissionons räkning».

Dessa insamlingars obetydlighet föranledde sundhetskommissionen att don ^7ii 1750 föreslå, att deras uppbörd icke hädanefter måtto öfver- lemnas åt klockarene, utan att presterskapet borde verkställa en insam- ling först för lasarettet och sedan för fattighusen, samt efter uppräkning i några gästers närvara införa de olika myntslagen (dukater, daler, caro- liner och kurant) i en bok. Detta förslag godkändes af Kongl. Maj:t den ^% 1751 och den */3 samma år stadgades ytterligare, att ifråga-

*) Ständernas skrifveke af den 'Vs ^741 och kongl. brefvet till sundhetskommissionen af den "/u s. å.

INSAMLING AF TENNINGMEDEL.

varande medel skulle antecknas i en bok med fem kolumner efter de olika myntslagen och att vid hvarje qvartals slut vederbörliga extrakter af dessa böcker borde af presterskapet jemte penningarna oförvandlade till konsistorium inlemnas.

Uppbörden var dock förbunden med hvarjehanda obehag för pre- sterskapet, hvarför Stockholms stads konsistorium den Vio 1751 klagade deröfver och hemställde om icke densamma kunde åläggas någon annan. I sitt häröfver infordrade utlåtande yttrade sundhetskommissionen den *^/i2 s. å. att, så länge denna uppbörd tillhörde politikoUegium, var den ea obetydlighet, men att sedan konsistorium öfvertagit den, hade den sedan 1750 för hvarje qvartal utgjort 4 a 700 daler smt »och har således Gonunissionen största skäl att omröra det berömvärda nit och de beve- kande och christeliga föreställningar, som presterskapet vid insamlingen af dessa medel ådagalagt. Gommissionen vill derför icke tillstyrka någon ändring uti en så nyttig författnings.

Genom kongl. brefvet af den V4 1753 förordnades slutligen, att af de medel, som insamlades vid bröllop och barndop, den ena hälften skulle tillfalla lasarettet och den andra de fattige. Insamlandet af frivilliga gåfvor för lasarettet vid barndop, bröllop och begrafningar utsträcktes sedermera äfven till rikets öfriga län. I k. brefvet till domkapitlen af den ^Vi2 1753 anbefalldes nämUgen konsistorierna uppmana presterskapet att genom tjenliga föreställningar söka förmå vederbörande gäster och faddrar vid bröllop och barndop till sammanskott för lasarettets i Stock- holm behof.

I stället för den anbefallda gemensamma insamlingen blef det dock snart nog sed, att värdarne sjelfve åtogo sig att för det afsedda ända- målet lemna en större eller mindre gåfva. Härigenom minskades de inflytande medlen i hög grad. Sundhetskommissionen fann sig derför föranlåten att tiU konsistorium i Stockholm allåta den Vn 1756 föl- jande bref:

»Kongl. Commissionen har kommit i erfarenhet, huruledes vid åtskilliga barndop och bröllop här i staden insamlingen till lasarettet och fattighusen skall ske på det sättet, att värdame erlägga något i ett för alt; Men som detta strider mot Eongl. Maj:t8 nådiga förordnande,

8 INSAMLING AF PENNINGMSDEL.

som utstakar det böra ske mccl en tallricks kringbärande till samteliga giästeme; Så liyser Commissionen det goda fortroende, att Consistorium efter vanliga berömvärda nit och sorgfälligliet fur dessa christelige in- rättningar, lärer draga benägen försorg att sådant på det nogaste liädan- efter må af presterskapet iakttagas, hvarigenom både lasarettet och fattig- husen verkeligen större förmån tillflyter».

I k. brefven af den "/^ 1768 och "/, 1773 ålades ytterligare alla tjenstgörande prester att strax efter afslutad förrättning uppgifva hos kyrkoherden de influtna afgifternas belopp. Slutligen anbefalldes i k. brefvet till Stockholms konsistorium af den ^»/^ 1774 samtliga i stadens församlingar varande prester att, till förekommande af försummelse eller oredighet vid penningegåfvors uppbärande, hålla en särskild annotations- bok, i hvilken de frivilliga gåfvorna varda antecknade och af tvenne när- varande gäster eller faddrar bevittnade. Yid årets slut kunde sedermera dessa böcker jemföras med kyrkoboken.

Från denna tid fortfor sedermera under en lång följd af år upp- börden af dessa så kallade kontingentmedel för fattige och för lasarettens behof. Först genom k. kung. af den ^^/^q 1866 afskaffades i Sverige dessa sammanskott vid bröllop och barndop. Utan att vara genom öfverhetligt påbud upphäfda, förekomma likväl icke numera sådana insam- lingar i Finland.

c). Af alla i staden insamlade fattigmedel skulle 10 7o tiUfalla lasarettet Magistraten och stadens politikoUegium gjorde emellertid hos ständerna ansökning derom att stadens fattigkassa måtte befrias från erläggandet af dessa 10 ^/q. Denna afgift blef äfven genom Kongl. brefvet af den ^Vio 1^43 indragen.

d). En hvar, som af Kongl. Maj:t eller vederbörande kollegier, konsistorier, embetsmän samt magistraten i städerna erhöll befordran till någon beställning, »borde till lasarettet något efter eget behag erlägga». Dessa afgifter inflöto likväl mycket vårdslöst och oregelbundet, hvar- för sundhetskommissionen den % l^*^^ begärde, att Kongl. Maj:t ville ånyo erinra vederbörande om verkställigheten af denna bevillning. I följd häraf utfärdades k. cirkidäret af den '^ samma år till samtliga kollegier, landshöfdingar, militärchefer m. m. Missförstånd gjorde sig

IN8AMLINQ AF PENNIN G MEDSL. O

likväl fortfarande gällande i detta hänseende. I skrif velse af den ^''/o 1746 hemställde sundhetskommissionen, »om icke de, som med E. E. Maj:ts fullmagt bli benådade, på lika sätt kunde förmås att efter hvar och ens behag äfven något till lasarettet erlägga». Nya kongl. bref af den ''/n 1746, 7i2 samma år och den ^^/^ 1750 utfärdades med anledning häraf. Det oaktadt fortforo försummelserna vid erläggandet och insändandet af denna afgift. Sundhetskommissionen nödgades tid efter annan påminna icke mindre konsistorierna i riket, än landshöfdingame och regements- cheferne om befordringsafgifternas aflemnande och redovisning. Slutli- gen hemställde sundhetskommissionen den ^Vii 1750, »om icke Kongl. Maj:t skulle finna godt att ytterligare anbefalla alla dem, som ännu ej verkstält de flera Kongl. Maj:ts befallningar, att vid onåd och ansvar tillgörandes sina skyldigheter uppfylla».

Denna afgift, hvars erläggande ytterligare inskärptes medelst k. brefvet af den "/j 1751, uppbars vid det embetsverk, hvartill den, som vunnit befordran, hörde och insändes jemte behörig förteckning tid efter annan till kommissionen. I anseende till en mängd svårigheter vid detta uppbördssätt hemställde sundhetskommissionen den ^Vu l?^^ ^^^ KongL Maj:t, »att en hvar, som erhållit nådig fullmagt på verklig tjenst eller charactere eller annan personlig fördel genom constitutorial, bör förut lasarettsafgiften i banken för lasarettets räkning insätta och bankens attest deröfver till den^ som öfver chartasigillata recognition och de öfriga afgifterna vid befordringar har inseendet, aflemna». Lasarettsafgiftens erläggande öfverfördes sedermera till landtränterierna. Denna afgift upphäfdes i Sverige genom k. kungörelsen af den Vb 1883, men fortfar ännu i Finland.

e). Efter det ofvananförda afgifter till lasarettets förmån blifvit fastställda, ingick sundhetskommissionen den ^^3 1743 till riksens stän- der med anhållan, att för hvarje kortlek, som såldes, måtte erläggas be- villning af 2 öre smt, äfvensom att emot en viss årlig afgift rättighet blefve beviljad, »att i Stockholm hålla fyra stycken biljarder samt ett boll- hus^ hvilka spel för ungdomen vore de aldratjenligaste i anseende så väl till den dervid varande motion^ som befordrar hälsan, som äfven att kroppen derigenom göres vig och skickelig, ungdomen dessutom ej kan

10 liNSAULINQ AF PENNINGMEDEL.

betagas någon tid att till sin ro använda. För öfrigt förmodar commis- sionen att riksens högl. ständer ville för denna lasarettsinrättning, såsom ett mycket nyttigt värk, draga all omsorg, så att det förslaget icke i brist af tillgångar alldeles måtte komma att afstanna». Om biljard- och boUhusafgiften ville sundhetskommissionen sedermera sjelf närmare öfverenskomma med den högst bjudande. Medelst k. brefvet af den ^Vio 1743 blef denna af gift af 2 öre smt för h varje kortlek tilldelad lasarettsfonden och utgjorde en betydande del af dess inkomster. På ständernas framställning belades derefter i k. brefvet af ^^i 1748 hvarje kortlek med en konsumtionsafgift af 16 öre kmt, antingen den tillverkades inrikes eller ock utifrån införskrefs af personer, hvilka voro privile- gierade att till eget bruk få låta införa sådana varor, som eljest till in- försel förbjudits. I skrifvelse af den ^7ii 1750 anmälde sundhetskommis- sionen, att denna bevillning för de förflutna åren från och med 1744 utgjort nästan hälften af lasarettets hela inkomst eller 13,578 Va <^a1* ^^^ Bevillningen inflöt likväl icke regelbundet. Från de privilegierade fa- brikerna i Yesterås, Oefle, Falun och Malmö hade icke några medel insändts och kommissionen hemställde derför i senast nämnda skrifvelse, »om icke Eongl. Maj:t skulle täckas anbefalla Gommercecollegium att derom med sin berättelse inkomma, samt foga den anstalt att denna afgift så väl för den förflutna tiden, som hädanefter i proportion af tillverkningen lasarettet måtte tillflyta».

I skrifvelse af den '^/^ 1754 anmälde sundhetskommissionen att de inflytande afgifterna för kort mer och mer minskats. Det kan vara af intresse att se hvad denna spelkorts bevillning å 2 öre smt utgjorde. För år 1744 steg den till 2,466 dal., för 1745 till 3,888, för 1746 till 1,299: 12, för 1747 till 3,843, för 1748 till 1,651:.^.28 V^, för 1749 till 315, för 1750 till 369: 20, för 1751 till 362: 16 och för 1752 till 286: 2 dal. smt. Då sundhetskommissionen var öfvertygad derom, att åt- gången icke varit mindre än tillf orene och trodde sig finna orsaken till minskningen i afgifterna deruti, att 1748 äfven en konsumtionsaccis af 5 ^/g öre smt blef lagd å hvarje kortlek, som utlemnades i handeln, måste den antaga att icke allenast en mängd kort föi^sålts från fabrikerne ostämplade, utan ock att sådana från utiandet insmuglats. Sundhets-

INSAMLING AF PENNINGMEDEL. 11

kommissionen hemställde derför, om icke konsumtionsaccisen för kort knnde alldeles upphöra och afgiften för dem hädanefter återgå tUI sitt förra belopp, samt inkomsten deraf delas emellan lasarettet och frimurare- barohuset I k. brefvet af den ^/j 1756 nedsattes den för hvarje kortlek hittiUs uppburna afgiften af 23 Va öre kmt till 6 öre kmt, utom stämpel- kostnaden ett öre. En plikt af 200 dal. smt fastställdes för den, som i bodar eller annorstädes beträddes hafva ostämplade kort till för- säljning.

Med afseende å den inkomst lasarettet hade af denna bevillning föreslog sundhetskommissionen den 7^1 1756, att fabriksarbetare borde få disponera öfver tre sängar i lasarettet, emedan manufakturisterne, isynnerhet kortfabrikanterne, i flera år med ansenliga medel bidragit till lasarettet, »hvaremot de förmögnare manufacluristerne tyckas böra genom Renliga föreställningar förmås tUl något visst antal lotters tagande må- nadtligen». Detta förslag stadfästes af E. Majit den 7i2 1756.

f). Bedan medels k. brefvet af den ^Vii 174.0 hade blifvit stadgadt, att en afgift af 4 dal. smt skulle utgöras till förmån för lasarettet »för hvarje svensk comedi på bollhuset» och i k. brefvet af den ^'/lo 1743 höjdes densamma till 6 dal. smt i ersättning för lasarettets andel i fattigmedlen. Denna afgift inflöt likväl i följd af myndighetemes vårds- löshet mycket ofullständigt, hvarför sundhetskommissionen fann sig för- anlåten att den Va 1750 hos öfverståthållaren Rutger Fuchs klaga deröfver och anhålla att »bollhuset hädanefter icke måtte öppnas, förr än afgiften hvarje gång blifvit erlagd».

Oordningen med afgiftens erläggande fortfor detta oaktadt. I skrifvelse till öfverståthållaren af den ^^/^q 1754 underrättade sundhets- kommissionen att afgiften för uppförande af skådespel icke kommit lasa- rettet till godo sedan 1752 års slut »Och som k. commissionen ej kan taga på sitt ansvar att lasarettets tillständiga rätt på något sätt efter- låtes», anhöll kommissionen att öfverståthållaren icke blott ville af veder- börande ntkräfva »de innestående restantierna, utan ock hålla alf varsam hand deröfver att hädanefter afgiften hvarje gång till följe af k. brefvet den *Vi 1751 varder erlagd, innan bollhuset öppnas». I följd af efter- låtenhet och bristande tillsyn å den öfvervakande myndighetens sida

12 INSAMLING AF PENNINGMEDEL.

förlorade lasarettet likväl under tidens lopp en icke obetydlig del af de teaterafgifter, hvilka bordt tillkomma detsamma.

g). Bland ytterligare åtgärder till förstärkande af lasarettsfonden anbefallde k. brefven af den ^7^ l^^^ö och ^^/i 1751 till samtliga konsisto- rier, att alla personer, som öfvergåfvo landtbruket och begåfvo sig till städerna, skulle hvar för sig erlägga 2 dal. smt, hvilka borde uppbäras af prestcn i församlingen, innan den vanliga flyttningsattosten finge ut- färdas. De influtna medlen ägde pastor att hvarje hälft år insända till konsistorium jemte förteckning på de flyttande personerna.

Äfven denna pålaga gaf anledning till olika tolkning. Konsisto- rium i Earlstad förfrågade sig, huruvida så väl hemmansbrukare som tjenstefolk, dreng och piga, hel- och halfvuxna borde erlägga denna afgift af två dal. till lasarettet. Sundhetskommissionen svarade i bref af den ^Va 1^51 >det commissionen fann ofvanhögstbemälte Kongl. Maj-.ts förordnande i sig sjelf så klart som allmänt taget icke tillåta ringaste åtskilnad emellan de personer, som ifrån landet sig till städerna be- gifva». I ett senare infordradt utlåtande af den V? 1^51 med anledning af konsistorii i Hernösand gjorda förfrågan tillade sundhetskommissio- nen, att, utom lasarettsfondens förökande, hufvudafsigten med detta för- ordnande var landtbrukets upphjelpande, sedan hemmansklyfningen tillåtits. Om en åtskilnad gjordes emellan halfvuxna och fullvuxna personor, skulle en mängd ungt tjenstefolk, hvilket vore för landtbruket oundgängligen beböfligt, flytta till städerna, ehuru i de flesta landsorter arbetare sak- nades till rikets märkeliga skada. »Och är lönens otillräcklighet till af- gifternas afbördande vid flyttningen dessutom ett säkert medel att efter E. K. Maj:ts nådigaste intention bibehålla allmogen vid sina landtbruk».

Snart nog upphörde dock denna afgift i följd af k. resolutionen af den V? 1752 på städernas allmänna besvär och dess § 44. Vid förfrågan af konsistorium i Abo huru under sådana förhållanden borde förfaras med afgiften för är 1752, ansåg sundhetskommissionen den böra tillfalla lasarettet, emedan afgiften uppburits innan resolutionen blifvit ofFontiiggjord och gått i verkställighet, hvartill äfven Kongl. Maj:t biföll i bref af den Va 1754.

/

INSAMLING ÅF PENNINOMEDBL. 13

Då uppbörden af de genom domkapitlen inflytande medlen ut- gjorde lasarettets förnämsta och största årliga inkomst, begärde sund- hetskommissionen den *Ve 1755, att konsistorii-notarierne skulle i och för redovisningen erhålla 8 ^/^ af uppbörden, hvilket äfven beviljades i k. brefvet af den ''/, s. ä. Denna förmån föreslogs den Vu 1756 äfven för konsistoni-notarien i Stockholm. "^

h). Bedan vid 1739 års riksdag blefvo stamböoker beviljade till insamling för lasarettet, så i städerna som landsbygden, hvarom k. bref- vet af den ^Vn 1740 utfärdades. Denna åtgärd synes dock hafva sak- nat verkställighet, alldenstund K. Maj:t den *% 1750 anbefallde samtliga konsistorier, landsböfdingar och militärchefer att ju förr desto hellre ut- färda dessa stamböcker och sedan de insamlade medlen för lasarettets räkning deponera. Emedan den största- insamlingen medels stamböcker kunde påräknas inflyta i Stockholm, anhöll sundhetskommissionen hos Kongl. Maj:t den *Vu 1750 »att öfverståthållaren borde anbefallas utse i hvarje församling tvennc hederliga män, att kringbära dessa stamböc- ker och förmå innevånarene att något ansenligt sammanskjuta, hvar- jemte de kunde försäkras att framför andra få i lasarettet inlägga sjukt tjenstefolk och deraf sig betjena, som med någon tillräcklig summa dess inrättning nu i början isynnerhet understödja». Utfärdandet af dessa stamböcker inskärptes ytterligare i k. brefven af den ^Vi ^^^ Vj 175L

i). Från och med år 1754 blef en årlig allmän kyrkokollekt på första sondagen i advent öfver hela riket beviljad åt lasarettet på grund af k. brefvet af den ^s 1753. Denna kollekt var icke obetydlig och utgjorde under åren 1754 — 1755 icke mindre än 11,825 dal. kmt Senare bör- jade likväl dessa kollekter tillfalla de enskilda länesjukhusen. Insam- lingen af kollekter i rikets kyrkor till förmån för länslasaretten afskaffades i Sverige först genom k. kungörelsen af den ^Via 1887, men fortfar ännu i Finland, liksom den konsistorii-notarierna enligt ofvannämnda k. bref af den V? 1755 tillkommande uppbördsafgift af 3 7o'

j). Äfven böter, hvilka ålades personor, som emot lag och »solli- citant förordningarnas besvärat K. Maj:t, tillföllo lasarettet på begäran af sundhetskommissionen i dess skrifvelser af den ^7i2 1749 och ^Va

14 INSAMLING AF PENNINGMEDEL.

1750. Sundhetskommissionen nödgades likväl ofta i särskilda skrifvel- ser till landshöfdingame påminna om deras uikräfvande. Sedan 1754 lemnades i en del fall den ena hälften af sådana böter åt skolorna i Lappmarken, den andra åt lasarettet

k). Medels k. resolution af den ^/^ 1751 erhöll lasarettet på fram- ställning af serafimerordens-kapitlet privileginm exclusivum på inför- skrifningen och försäljningen af de s. k. »Halliska medicamenterne» från Herm. Franckes barnhus i Halle^). Mot erläggande af 120 dal. smt årligen öf verlät lasarettet deras försäljande åt en handlande S t e i n- hausen. Från och med 1757 blef denna afgift fördubblad och rättig- heten till medikamenternas försäljning bortgifven på 20 år. När sedan 1782 års sjötulltaxa tillät allehanda medicinaliers införande mot tull, uppkom fråga, huruvida lasarettet ännu kunde anses böra tillgodo- njuta denna exklusiva rättighet I k. brefvet af den '/j 1785 bibehölls lasarettet orubbadt vid denna förmån. K. kammarkollegium utfärdade den ^^/^ samma år en kungörelse »angående lasarettets i Stockholm ex- clusiva rättighet att införskrifva och försälja de s. k. Halliske medica- menter:» vid vite af varans konfiskation och böter för dem, som derutin- nan gjorde lasarettet intrång.

Senare gaf lasarettsdirektionen åt liof apotekaren Henrik Hen- riksson Schultz rättighet att under åren 1784 — 1794 införskrifva och försälja de s. k. Halliske medikamenterna. Äfven med ett annat läkemedel dref lasarettsdirektionen handel, nämligen med den så kallade Beutmanska guldtinkturen, som konung Fredrik mycket begagnade och hvars komposition serafimerordensgillet med stor kostnad inlöst. Den preparerades af apotekaren Joh. Christ Oeorgii och försåldes för lasarettets räkning. Ursprungligen hade Abr. Bäck i ett till sera- fimerordens kapitiet den %2 ^^^^ inlemnadt andragande framställt ett

*) Om dessa medikameDter finnes en af P. Lundberg under N. Rosens inseende 1739 i Upsala utgifven gradualafhandling ^De Compositione mcdicamentartifn Hallensium^ eorumque vero et limitaio usu». Förevenskad af L. B. och tryckt i Stockholm och Upsala 1744. Till Lundbergs promotion 1740 utgaf äfven L. Ro- berg ett program »Z>e medicam^ntis IlaUensibii»*,

INSAMLING AF PENNINGMEDEL. 15

förslag att inrätta »husapotek» till afsalu med de vanligaste och mest behöfliga medikamenter och derigenom bereda lasarettet inkomster^).

1). Beti*äffaiide lasarettets inkomstkällor må ännu nämnas, att man i sundhetskommissionens memorial till riksens ständers lasarettsdeputa- tion den ^Vs 1*^62 finner uppgifvet, att afgifter för liqvidationer, privile- gier^ resolutioner, sjöpass och fribref m. m. blifvit en tid uppburna dels i k. kammar-^ dels i kommersekollegium, utan att hafva varit af Kongl. Majrt påbjudna och berott »på herrar presidenters sjelfkrafda välvilja och ömhet för lasarettsinrättningen. Dessa inkomster hafva sedermera uti k. Commersecollegio upphördt, isynnerhet sedan de fattiga fabrikes arbetare bUfvit så många, hvilka understöd fordrat, men uti k. cammar- collegio continuera de ännu för liquidationer».

m). Lasarettets största och viktigaste inkomst var dock utan tvif- vel det lotteri, som på framställning af ständerna beviljades detsamma den ^7ii 1*^*0 och bekräftades genom k. brefvet af den V9 1741. Här- till uppgjorde öfverståthållaren i Stockholm baron Eutger Fuchs be- höriga planer, af hvilka Eongl. Maj:t den ^% 1742 gillade en, bestå- ende af 50,000 lotter å 25 dal. kmt per lott, utgörande 1,250,000 dal. kmt, hvaraf lasarettet enligt beräkning af 12 Vo ^^^^t skulle erhålla 150,000 dal. Detta lotteri stötte likväl på en mängd svårigheter, hvar- för sundhetskommissionen den *Vii 1750 föreslog hos Kongl. Majrt dess förändring till låga insättningar och oftare återkommande dragningar. Ved anledning häraf anbefallde Kongl. Majit den ^7i 1751 sundhets- kommissionen att uppgöra ny plan till ifrågavarande lotteri och den ^V» 1754 inlemnades en sådan af sundhetskommissionen, som i sin skrifvelse yttrade:

3!>Commi88ionen8 besynnerliga omtanke har härvid varit på hvad sätt detta lotteriet skulle i verket ställas, så att det kunde äga veder- börlig kredit och således lasarettet den påsyftade nytta och inkomst till- flyta. I detta afseende förmodar commissionen bäst vara att insatsen för hvarje lott blifver liten eller till 1 dal. 16 öre kmt per lott, och dragningen sker hvarje månad, på sätt som hosföljande project plan lit.

>) I Bäckska samlingen.

16 INSAMLINO AP PENNINGMEDBL.

A. närmare utvisar. Till creditens bibehållande håller commissionen för oundgängeligt att detta lotteri sker i dess namn, till hvilken ända alla lottsedlar med trenne com missionsledamöters namn komma att förses, äfvensom commissionen till commissarier härvid ntsedt sekreteraren Carl Reftelius och camcroraron Pet. Starbus, hvilka emot betin- gadt arvode i\ 4 % för hvarje dragningssumma åtagit sig pä egen be- kostnad hela lotteriet l)esörja, sedan de med n()digt dragningsrum blifvit försedde, och commissionen påkostat lotterihjulen, stempelen och pla- nens kringsändande nu i böljan. Och som således utgifterna vid foi^sta dragningen blifva nog kiändbara, har commissionen till densamma ut- sedt en särskilt plan Lit. B. af 10,000 lottor, hvarå sä väl som den förra commissionen underdånigst anhållit om E. Kongl. Maj: t nädigsta autorisation. Och på det till dess completterande tid må lämnas, håller commissionen underdånigst före, att terminen till första dragningen till den *^/i 1755 må utsättjas och sedan fortsättjas dragningarna månadtligen efter den andra planen af 20,000 lotter. Till mera styrka och befor- dran af detta lotteri hemställer till E. Kongl. Maj:ts nådigste välbehag commissionen underdånigst, om icke E. Kongl. Maj:t skulle täckas ge- nom tryckta circulaire bref förnya dess för detta under den *Yii 1740 om detta lotteries befrämjande till samtoliga landshöfdingar afgångna nådiga skrifvelse. Hvarjemto de förra kunde anbefallas att så väl ge- nom magistraterne i städerne, som häradsfogdarna å landet efter behörig skieild publication å predikstolarne i länen, låta debitera de lottsedlar, som nu för föi^sta gängen dem af commissionen varda tillstälte, som ock draga nödig försorg, att medlen uti land trän terierne må redan förut innan dragningen sker vanla insatte och commissionen utan remisselage tillstiilte tillika med de öfverblefne lottsodlarne. Kommandes sedermera alltid framdeles de i landsorterne, soin åstunda lotter, sig hos Commis- sionen eller dess commissarier att anmäla.

Plan. Lit. A. Lit. B.

20,000 lotter ä IV2 dal. (eller 6 10,000 lotter a iVj dal. = 15,000 mark) = 80,000

Afdragningen 12^/3 7o 3,750 Afdragningen . . . 1,875

20,250 dal. 13,125 dal.

tN8AMMN0 AV rRNNlNOMEBlSL. 17

1 vinst	ä	6,000	1 å 3,000
1 »	n	2,000	2 „ 1,000 2,000
2 „	1,000	2,000	20 „ 100 2,000
50 „	100	5,000	200 „ 12 2,400
400 „	12 6	4,800 6,450	596 „ 6V4 3,725
1,075 „	819 vinster — 13,125 daler kmb>.

1,529 vinster = 26,250 daler knit.

Den ^Vg 1754 fastställde K. Maj:t den af sundhetskommissionen uppgjorda lotteriplanen och anbefallde medelst cirkulär sanitlige lands- höfdingar och konsistorier att på allt möjligt sätt befordra densamma. Men emedan en del landshöfdingar försummade att i behörig tid åter- sända icke försålda lottsedlar, hvarigenom ett afdrag uppstod af den beräknade vinsten» och det påsyftade högst angelägna christeliga ända- mål, som är lasarettets formerande, försvann», hemställde sundhetskom- missionen hos Kongl. Maj:t den ^^3 1755, »om icke de, som gjort sig skyldige till denna försummelse, torde oförgripligen ersätta dessa me- del». Å andra sidan beslöt sundhetskommissionen den ^,\ 1756 i tid- ningarna kungöra, att de, som icke uttoge sina vinster inom sex måna- der efter dragningen, skulle vara dem förlustiga och desamma tillfalla lasarettet Afkastningen af lotteriet torde icke varit så alldeles obetyd- lig, efter som sundhetskommissionen den 7* 1755 skref till Eongl. Maj:t:

»Isynnerhet har det af E. Kongl. Maj: t nådigst privilegierade lasa- rettslotteriet vunnit hos allmänheten det tycke och framgång att lasa- rettet deraf kan hafva en årlig inkomst till 13 å 14,000 dal. kmt, samt ännu mera, om detsamma framdeles skulle kunna ökas med flera lotter. Och som den redan skiedde inrättningen hittills blifvit lämpad efter in- komsten, sä lärer E. Kongl. Maj:ts nådigste intention vara att densamma hädanefter i lika proportion utvidgas och flere sjuka intagas. Den vid årets slut förmodade behållningen bestigande sig till 23,858 dal. 15 öre kmt tillåter en utvidgning af inrättningen».

Den vid denna tid herskande seden att genom lotterier insamla medel till allmänt nyttiga företag gjorde likväl lasarettslotteriet mycket förfång. Lotteriföretag, ursprungligen afsedda för andra orter, sökte sina

2

18 INSAMLING AF PENNTNOMKUKL.

afnämare äfven i hufvudstaden och i privilegiernas tidehvarf betraktades det som ett intrång i de lokala intressena. Sundhetskommissionen, som förglömde att lasarettets vinst på lotteriet, utgörande omkring 15,000 dal. kmt, var insamlad inom hela riket, anhöll i december 1756 hos Kongl. Maj: t »att ej flere lotterier i iStockholm må dragas än de, som verkeligen dertill äro beviljade och tyckas oförgripeligen do öfriga böra dragas på den oi-t, derest do verck äro belägne, för hvilkas skull de blifvit privilegierade». Sundhetskommissionen begärde för den hän- delse få utgifva ytterligare 5,000 lotter, på hvilka en vinst af 7,500 dal. kmt kunde beräknas, hvilken borde användas till något högstnyttigt all- mänt medicinskt behof, hvarpå Coramissionen framdeles ville i under- dånighet upgifva förslag.

Lotternas antal, som i början utgjorde 20,000, men i anseende till bristande afsättning minskats till hälften, ökades åter efter någon tid med 5,000 lotter, hvaraf vinsten skulle användas för kopp- ympningshusets behof. För serafimerlasa rottets räkning tillkommo yt- terligare 1764 1,000 lotter, hvarigenom hela lotteriet bestod af 16,000. CoUegium medicum klagade likväl 1773, att lasarettsdirektionen lät koppympningsinrättningen öfvertaga de oförsålda lotterna och begärde att, sedan lasarettet erhållit vinsten på 10,000 lotter, koppympningshu- set måtte få uppbära sin vinst på de följande 5,000 lotterna. Härtill biföll Kongl. Maj;t den ^/^j 1773. Sålunda förgick det en längre tid, till dess medels k. brefvet af den ^'/s 1791 lasarettslotteriet återställdes i sitt ursprungliga skick och de för koppympningen anslagna 5,000 lot- terna helt och hållet indrogos. Lasarettslotteriet upphörde 1805, men sjukhuset erhöll ersättning först från k. nummerlotteriet och sedan från statsverket med 500 rdr om året.

Slutligen började äfven statsverket direkte bidraga till sorafimer- lasarettets underhåll. Härom innehöll k. brefvet till serafimerriddarene af den ^V? 1781:

»Som Lasaretter ej mindre af politiska considcrationer, än i af se- ende på den christeliga kärleken äro nyttige och samhället värdige in- rättningar, så vele Wi i nåder hafva samtyckt och förordnat att i stället för den föreslagne förhögningen å landtullen för all inrikes tillverkad

INSÅMLINa AF PENNINGMEDEL. 19

rull- eller kardustobak jemte snus, h varför nu enl. 1 cap. 12 § i land- tulls- och accisBtadgan af den ^^9 1^76 betalas några små och obetyd- liga afgifter, må till fond för lasaretteme anslås och uppbäras tillökning i stora sjötullen å all inkommande tobak af hvad slag den vara må till Tre rundstycken på hvarje skålpund, samt att den genom denna tillök- ning inflytande inkomst må x)ä sätt I underdånigst hemstHllt, först komma lasarettet i Stockholm till godo > *).

En förändring i uppbördssättet af de anslagna tullmedlen infördes genom k. brefvet till serafimerriddareiie af den '/^ 1783, då en summa af 5,000 rdr för lasarettets behof upptogs på statsförslaget:

»\VI hafve i nåder funnit godt, att i stället för den till 3 nin- stycken af hvart skålpund utrikes ifrån inkommande tobak utsatta, i la- sarettsfonden anslagna afgiften, hvilken till slutet af sistlidit är bhfvit emot särskild redogörelse apburen, men numera mod tullen sammansla- gen i räntekammaren inflyter, låta på innevarande års stat förslagsvis uppföra en summa af fem tusende riksdaler; dock att, i den händelse hvad uti berörde afgift för inkommande tobak vid årets slut finnes hafva influtit skulle öfverstiga den således i staten uptagno summan, ett så- dant öfvei-skott uti följande årets stat bör till ersättning för lasaretts- fonden iiptagas».

Lasarettsdirektionen bemyndigades sedermora genom k. brefvet af den ^7$ 1785 att direkte i statskontoret hvarje år emottaga denna an- slagssumma, ^då den simplaste methoden af uppbörd alltid är den bästa», inäll dess Stockholms lasaretts kassa hunnit till den förmåga, att den årligen utan afbrott kan bära den utgift, som fordras att årligen der underhålla åtminstone 100 sjuksängar.

*) SorafimeiTiddareTio hado föreslagit ^så liingo och intill doss detta sjukhus hunuit ernå on sådau förkofran att åtminstone 100 sängar årligen derstädes kunna un- dei-hällas-.

20 INKÖP AP SBRAriH£RLASARETT£TS HUS.

3. Inköp af seraflmerlasarettets hus.

Eongl. Maj: t hade mellertid 1748 uppdragit åt åtta serafimerrid- dare att taga befattning med lasarettets anläggning. På konungens befallning af den */* 1749 inköptes nu för dess räkning af presi- denten baron Erland Broman med de under 1740-talet insam- lade medel det s. k. Hoornska huset på Kungsholmen för 78,000 dal. kmt (med räntor belöpte sig köpesumman egentligen till 79,178 dal. 5 öre kmt eller 26,392 dal. 23 öre smt^). Närmare bestäm- ningar om det inköpta husets användning och vård blefvo icke gifna, hvarför sundhetskommissionen vände sig till Kongl. Maj:t den ^/j© 1749 med förfrågan »hvem omsorgen om huset bör åligga och om Kongl. Maj:t ville utse några medel till denna nyttiga inrättning». Härpå erhöll kom- missionen likväl icke något svar, hvarför denna förfrågan förnyades den V7 1750. Ännu den *7ii samma år skref sundhetskommissionen till Kongl. Maj:t:

»Till ingen ringa skada för det allmänna såväl som sjelfva det tillämnade lasarettet är således att huset på intet sätt vårdas, h varige- nom det dageligen mer och mer förfeilier och förorsakar större orakost- ningar till dess iständsättande framdeles. Commissionen finner sig för- denskull af vigt för ett så högst angeläget verck föranlåten, sådant alt Eder Kongl. Maj:t nu ytterhgare i underdånighet andraga samt derjemte utbedja sig Eders Kongl. Majrts nådiga förordnande af hvem eller huru ofta nämnde hus disponeras bör, till dess tillräckeliga medel till repara- tion och omredning framdeles kunna inflyta. Täckes E. Kongl. Maj: t updraga commissionen tills vidare den omsorgen, skall commissionen efter yttersta förmåga söka taga de författningar, som till lasarettets nytta och förmån lända».

') Tomten hade urspmngligen under föregående sekel skänkts åt Karl XI:s lärare, baron Edmund Gripenhjelm, som bygde sjolfva stenhuset, men inköptes sedermera 1694 af kronan för 26,100 dal. kmt till inrättande af ett kemiskt laborato- rium. Jfr detta arbetes andra del sid. 154. Urban Ej asm o anlade tillika dei^städes en botanisk trädgärd, som sedermera utgjorde början till den s. k. lasarettsträdgår- den, hvars öden skildras i det följande, samt ett »mineralbad». Se O. J. Gjöding, Kungsholnis minne, Stockholm 1754, s. 138.

SKRIFTER RÖRANDE SERAFIMERLASARETTETS INRÄTTANDE. 21

Äfven anhöll sandhetskommissionen i nämnda skrifvelse att Kongl. Maj:t måtto uppdraga åt öfverståthållaren att ombesörja uppbud och lagfart å det köpta huset och befria det från erläggandet af brand- vakts- och fönsterafgift '»samt alla andra onera».

Vid serafimerordenskapitlets sammanträde den ^Vii 1750 beslöts shitligen, att reparationerna af den inköpta lasarettsbyggnaden skulle vidtaga och att hos Eongl. Maj: t begära stadfästelse på coUegii me- dici och öfverintendenten Hårlemans förslag. Tillika föreslogs att till lasarettsfondens ökande skulle om söndagarna, så väl på k. slottet som i privata hus, der predikningar hållas, kollekt insamlas på samma sätt, som i kyrkorna med håfven.

På grund af k. brefvet af den *% 1751 befriades huset från er- läggande af charta sigillata afgiften jemte andra omkostnader ooh be- sörjde sundhetskommissionen såväl uppbuden, som husets brandförsäkring på 12 års tid, äfvensom alla reparationer. Dessa senare jemte andra nö- diga förändringar kräfde icke obetydliga summor, nämligen 19,239 dal. kmt under år 1751 och 7,445 dal. kmt år 1752. Äfven en i juni 1751 uppkommen eldsvåda vållade uppehåll i husets iståndsättande.

4. Skpifter, utgiftia till befoFdrande af lasaFettets framgång.

Under det den förberedande insamlingen af medel inom alla Sveriges landamären för sig gick, skyndade några af Stockholms yngre, mest framstående läkare att väcka allmänhetens uppmärk- samhet på vikten och nödvändigheten att äga ett efter tidens fordrin- gar inrättadt sjukhus i hufvudstaden. Desse, hvilka nödgats göra sina praktiska studier i utlandet, omfattade med lifligaste intresse förslaget att grundlägga en sjukvårdsanstalt i Stockholm och förbundo der- med planen att använda densamma till meddelande af praktisk under- visning i läkekonsten. Assessorn i collegium medicum Abraham Bäck framställde i ett för svenska vetenskapsakademin den *Vio 1746 hållet tal sina tankar »Ow nyttan, som tillflyter läkarekonsten af ett väl inrättadt lasarett eller sjukhus i Stockholm», hvarom Linné skref

22 LASARETTETS PLAN OCH STYRELSE.

den ^Vq 1*^46 till honom: »Lycka till ett wackert tal; låt se att|HeiT Assessorn ibland annat ej glömmer att beskrifva den nytta et Nosoco- mium kan hafva, i det man då får anställa experiencer med simplici- bus och att utforska deras kraft».

Äfven Olof Acrel utgaf samma år enligt uppdrag af vetenskaps- akademin en afhandling om » Genaste sättet att inrätta och underhålla ett lasarett eller sjukhus, så att det inom få år måtte ernå en an- senlig tillväxti>, Stockholm 1746, i hvilken han framhöll lasarettets än- damål vara att, utom den egentliga sjukvården, utgöra en undervisnings- anstalt för blifvande läkare och kirurger. »Medici kunna der förvärfva erfarenheter vid sjukbädden och göra sina iakttagelser, när sjukdomen slår väl ut eller genom kropparnes öppnande, då den med döden aflö- per, så mycket mer som eljest detta nyttiga bruket är hos de fleste här i Sverige en sky och neslighet». Senare höll ännu Gasten Rönn o w inför vetenskapsakademin den ^^i 1774 ett prsosidiital T>Om formånen, som hela rikets invånare tillskyndas skulle af ett stort Lasaretts ifi- rättande här i hufvudstaden^ y.

5. LasaFettets plan oeh styrelse.

Såsom af det ofvanståonde framgår, var det serafimerordens- kapitlet, som fick den första omsorgen om det blifvande lasarettet sig anförtrodd. CoUogium medicum synes icke haft dermed någon befattning. Dock blef på ordenskapitlets framställning kollegium an- befaldt att inkomma med yttrande öfver ett af Abr. Bäck den ^/^^ 1749 till ordenskapitlet inlemnadt förslag till lasarettets första inrätt- ning med afseende å rummens indelning, villkoren för och sättet vid de sjukes intagning, sjukjournalemas förande m. m. Collegium modi-

*) I detta tal utlofvade Rönnow en donation till professionen i anatomi i Upsala, om konungen täcktes inrätta en sådan för denna vetenskap derstädes. Professionen inrättades och donationen utföll.

LASAR£TT£TS PLAN OCH STYRELSE. 23

cum afgaf sitt utlåtande den ^Vi2 s. å., i hvilket föreslogs att egentligen inga andra än fattige sjuke borde i lasarettet intagas, äfvensom tjenste- folk, hvilka enskilda personer emot dss årlig afgift eller ock mot be- talning ville ditsända. Obotlige sjuke borde icke emottagas. Vid svåra tillfällen s» skulle flere doctorer och chirurgi kallas att öfverlägga i all stillhet och samdrägtighet». Alla de, som vinnlade sig om medicin och kirurgi, borde få fritt tillträde till lasarettet så väl på de bestämda timmarna, som eljes deremellan. I »anatomiekammaren», som skulle fCrläggas till tredje våningen, »bör vara fritt att öpna de döda efter nå- gon besynnerlig sjukdom. Der kan äfven med tiden så inrättas att unge medici få öfva sig i anatomien och chirurgiska operationer». I planen låg tillika att uppställa några förlossningssängar och att för lasa- rettet inrätta ett mindre apotek.

Den biifvande sjukvårdsanstalten ställdes af serafimerordenskapit- let under specielt inseende af tvenne riksråd och serafimerriddare, hvilka tillika utgjorde dess direktion. Genom k. brefvet af den ^'/i 1751 blefvo grefvame A. J. von Höpken och G. von Seth utseddde till lasarettets förste styresmän. Efter dessa förberedelser öppnades serafi- merlasarettet den ^Y^q 1752. Sundhetskom missionen fortfor likväl att åtminstone i förhållande till allmänheten bevaka sjukhusets intressen och att förvalta dess fonder^).

Här må ännu nämnas, att ständerna vid 1761 års riksdag på in- bjudning af presterskapet utsago en s. k. lasarettsdeputation, »som skulle öfverse det i Stockholm inrättade lasarettet, samt till dess förbätt^ rande och ytterligare upphjelpande föreslå de mått och utvägar, som kunna nödige pröfvas». Denna deputation, hvars betänkande afgafs följande år 2), vidtog en mängd anordningar rörande lasarettets eko-

^) Det sista uttalande från sundhetskommissionens sida rörande lasarettet förf. funnit, är dess memorial till riicsens ständers kammar-, ekonomi- och kommerse dopa- tations forordningsntskott den '78 1766. Af hrr serafimerriddare finnas »relationer», innehållande berättelser om lasarettets stiftande och tillväxt, afgifna såväl till 1751 och 1756-, som 1761 års riksdag.

*) Finnes i Modées Utdrag YUI, sid. 5,818.

24 LAS A HETTETS PLAN OCH STYRELSE.

nomi och leveransen af medikamenter, hvilka ansågos böra ut- bjudas på entreprenad, rörande lasarettsträdgården m. m. DeSs vikti- gaste förslag var likväl att en riksens ständers deputation skulle till- förordnas, som jemte tvenne riksråd borde vårda lasarettet, och i denna deputation inväljas lika många medlemmar af hvarje stånd. Fruktan af deputationens öfverläggningar framträdde i »Riksefis Högl. Ständefs Lasa- retts Depiitations betänkande angående Lasarettsinrättningen här i sta- den och de dervid nödvändi^e p)rbättringar, gifv. Stockholm den ^f^ 1762; Och på riksens ständers befallning tryckt 1765^. I denna skrift, äfvensom i :» Handlingar angående Lasarettsinrättningen här i staden j föredragne hos Ridderskapet och Adeln vid 1761 års riksdag då Riksens Ständers Lasarettsdeputations Betänkande förevarit», Stock- holm 1765, 20 sid. 4:o, finna vi en framställning af de olika åsikterna inom deputationen rörande lasarettets förvaltning samt en mängd upplys- ningar om dess ekonomi, och en förteckning på de nyttigaste medici- nalväxterna i den omkring medlet af 1750-talet anlagda botaniska trädgården. Om denna föreslagna ständerdeputation kommit till stånd, skulle dess verksamhet icke blifvit af lång varaktighet, emedan alla så- dana deputationer blefvo upphäfda vid 1765—1766 års riksdag.

Att ingå på en utförlig skildring af serafimerlasarettets fortgående utveckling och inre specialhistoria, hör icke till omfånget för detta arbete. Denna för den medicinska vetenskapens befordran i Sverige så betydelsefulla sjukvårdsanstalt saknar ännu sin häfdatecknare. Man bör hoppas att den engång skall finna en sådan. Här må endast några spridda uppgifter om dess förvaltning intaga sin plats ^).

När serafimerlasarettet öppnades den *7iq 1752, var sängarnas antal endast 8, fyra för invärtes och fyra för utvärtes sjuke, närmast bestämde för fattige personer från Stockholms stad och sådane patienter från garnisonen, hvilka vid regementena icke kunde få tillbörlig vård. Be-

') Jfr Joh. L. Odhelius' pnesidii tal den Vn 1776 *0m Laxarettet i Stock- holm*. Afven i Hygiea XIV (1854): 523 ff. finnas af C. Santesson upplysningar om serafimerlasarettet.

SBRAFIMERLASASETTETS UTTIDONING. 25

talning erlades af dem, hvilka kunde ersätta kostnadeu. År 1755 hade sjuksängarna ökats till 36 och 1765 till 44. För fattiga barnaföderskor åtskiljdes 1755 två sängar för att begagnas till bammorskeundervisning. När sjukhusets inkomster minskades i följd deraf, att do i landsorterna insamlade lasarettsmedlen icke vidare tillföllo serafimerlasarettet, utan användes till länssjukhusens underhåll^ inskränktes sjuksängarnas an- tal 1766 till 22, men hade 1773 åter ökats till 40 och stego ändtligen 1805 till 100 ^). Antalet vårdade sjuke uppgafs hvarje år i tidningarna. Under de första trettio åren af serafimerlasarettets tillvara (1752— 1781) vårdades i medeltal 353 personer om året, men under åren 1782 — 1805 var medeltalet 735.

Större och mindre donationer tillföllo efterhand lasarettet I början hade läkarene icke någon aflöning. Enligt k. brefvet af den Vi 1753 antogs en »medicus, som skulle uppvakta i lasarettet hvarje morgon och middags hvilken derjemte vid accouchementerna kan vara tillstädes och i den vetenskapen underrätta tjenliga ämnen, samt hålla dagoliga journaler öfver alla de i lasarettet förefallande symptomata» mot ett arfvode ur lasarettsmedlen af 1,000 dal. kmt. En »fältskärsgesäll» (under- kirurg) antogs dock strax vid lasarettets öppnande mot ett arfvode af 600 dal. kmt om året, men enligt anförda bref erhöll han A stället för de hittills bestådde kostpenningar, jemte fritt husrum, ljus, ved och tvätt, 300 dal. smt, så länge han sin syssla derstädes väl förestår». Efter någon tid beviljades likväl åt så väl öfverläkaren, som öfverkirurgen 1,500 dal. kmt om året och genom k. brefvet af 7ia 1762 ökades deras aflö- nmg till 3,000 dal. kmt. Lasarettsdirektionen utfärdade konstitutorial för läkarene vid sjukhuset

*) Till betygande af sin glädje öfver den lyckliga läkningen af G u s ta f 111:8 armbrott den ^Ve 1783 å Parola malm i Hattula socken nära Tavastehus gaf Stock- holms stads borgerskap ett kapital af 4,000 rdr sp. tiU serafimerlasarettet, med hvars ranta vissa sängar skidle underhållas för vårdande af ann- och benbnitne under namn af »Loulais sängar» (sic !) till minne af det ställe, der olyckan inträffade. I »Veckoskrift fi^ Läkare och Naturforskare» lY : 240 har konungens lif kirurg £lias Salomon beskrifyit tillgången vid armbrottet och dess läkning.

26 SERAFIMERLASARETTETS REGLEMENTE.

Serafimerlasarettets öfverläkare voro under den tid detta arbete omfattar: Abr Bäck (1752—1753), Erik Elff (1753—1758), J. A. af Darelii (1758—1772) och J. L. Odhelius (1772—1812, men biträ- dande sedan 1765). öfverkirurger voro: 01. af Acrel (1752 — 1806), C. F. Schulz von Schulzonheim (1806 — 1809, men biträdande sedan 1772) och P. af Bjerkén (1809—1818).

Föreståndarens (ekonomens) aflöning, i början 1,200 dal. kmt, höj- dos s. å. till 1,800. Matkostnaden per dag för hvarje sjuk var i början 1 dal. 12 öre kmt och underhållskostnaden af en säng beräknades på 1770-talet till 16 ä 1700 dal. kmt om året

Lasarettets inkomster emellan 1740 — 1750, innan detsamma kom till stånd, stego inalles till icke mer än 86,392 dal. 15 öre kmt Der- efter kunde de beräknas för året till omkring 66,000 dal. kmt men se- dan sammanskotten från länen upphört, minskades de till omkring 50,000 dal., men började åter efter en tid stiga till något öfver 60,000 dal. De årliga utgifterna under de första 25 åren vexlade efter sjuk- sängamas antal emellan 47,000 och 60,000 dal. kmt^).

Serafimerlasarettet saknade länge reglemente. Först den ^/^ 1788 utfärdade de »till styrelsen af det här i staden inrättade k. lasarettet förordnade» serafimerriddarene ett »reglemente» i nio artiklar, innehål- lande noggranna föreskrifter för sjukhusets förvaltning och de dervid anställde tjenstemännen samt betjeningen. Detta reglemente^ ehuru i enskilda detaljer på mångahanda sätt förändradt, är ännu icke upp- häf vet 2).

Den till följd af k. brefvet af den V* 1753 anbefallda tjenstgörin- gen vid serafimerlasarettet af blifvande läkare och kirurger har redan i det föregående blifvit omnämnd ^), Nämnda k. bref förordnade »att

>) Enl. Odholius a. a. sid. 32, 35.

*) Finnos inföixlt i M o d 6 o s » Utdrag utur puhlique Handlingar m. m. XIV: 135 och särskildt tryckt under titel »JRegleffiefUe för kongl, Tjaxarettet i Stockholm. Sthlm 1788. 42 sid. 8:o.

') Jemför dotta arbetes första del sid. 449. I lasarettsdirektionens förslag af den Y, 1753 om tjenstgörings skyldighet för läkare och kirui^er finnes äfven begäran om Slitet linne ur Kongl. Maj:ts »fatabur», som derstädes kasseras, för sjukhusets behoL

STRIDEN OM LASARETTSAPOTEKET. 27

ingen till provincialmedicus, stads- eller regeraentsfältskär hädanefter antagas må, som icke åtminstone ett eller hälft år tillförene varit uti Lazarettet och derstädes vant sig vid medicinska och chirurgiska opera- tionerna». Någon egentlig klinisk undervisning enligt vår tids uppfattning deraf synes icke hafva ägt rum, åtminstone omnämnes den icke i sjuk- husets reglemente. I kapitlet :^om de i lazarettet biträdande unge läkare» heter det endast^ »så skola de medicinsB och chirurgise studiosi, bvilka, till följe af nyssnämde nådiga förordnande vilja i lazarettet up- vakta, sig hos lasarettets medicus eller öfver-chirurgus anmäla, hvarefter de få tilgång till dagböckeme, sjukskötseln, chirurgiske operationer och det mera, som till deras undervisning lända kan, jemte det dera vid förbindningame, läkemedlens föreskrifvande och operationernes förrättande meddelas de upplysningar och underrättelser, som till deras inöfvande i practiquen kunna vara bidragande» ^). Det var först genom k. brefvet af den ^Vs 1802, som öfverläkaren och öfverkirurgen blefvo ålagde att hvar inom sin afdelning hålla kliniska föreläsningar för de tjenstgörande. Från denna tid kan man antaga att en verklig klinisk tjenstgöring och undervisning kommit till stånd.

I det följande skall ännu en skildring af den s. k. lasarettsträd- gärden och dess öden meddelas.

6. Striden om lasarettsapoteket

Till sist ännu några ord om den strid, som fördes om rättig- heten att till sjukhuset aflerana medikamonter. Under den första tiden af lasarettets tillvara blefvo de för dess behof nödiga medikamenterna tagna från apoteket »Morianen», men när apotekaren Johan Julius Sal- berg dog, blef innehafvaren af apoteket »Kronan» Johan Christian

^) För de första 38 åren saknas helt och hållet nppgifter om huru många de vid lasarettet tjenstgörande läkarene varit. C. J. £ k s t r ö m e r, Tal om k. Serapktmer- Ordens Laxureitet i Stockholm^ kallet i k. Vetenskaps- Academien den 7 apr. 1838, SthUn 1840. Sid. 30.

28 STRIDEN OH LASARETTSAPOTEKET.

Georgii af lasarettsdircktionon aotagen till lasarettets apotekare medels konstitutorial af den %o 1753, h vilket af EoDgl. Maj:ts bekräftades den ^Vs 1754. Apotekaren Salberg d. y. klagade å sin sida, att han blifvit beröfvad denna leverans och ville bevisa sin. rättighet att erhålla den. Med anledning häraf utspann sig en vidlyftig tryckt skriftvexling ^).

Sonen Georg Eberhard Georgii antogs sedermera den *7i 1781 af lasarettsdirektionen till sjukhusets apotekare, men 1785 beslöt direk- tionen att icke vidare binda sig vid något visst apotek, utan taga me- dikamenterna derifrån det vore lämpligast

*) Först utkommo */Vo Meifioria^ rörande Apotheksinrättningen vid kongl^ IjaxareUet» 2 bi. 4:o. Sthim 1765 och »7V7/ det nyligen af Trycket ulkomne Pro Åtemaria, rörande Apotheksinrättningen vid kongl. Laxarettet ^ hör följande^ som af förgätenhet bli f Ht utlemnai^ bifogas». 4 bL 4:o. SthIm 1765. Från annat håll ntgafe ^Ytterligare pro memoria, rörande apotheks inrättningen rid kongl. Tjoxarettet» 8 bl. 4:o Sthlm 1765, men bemöttes med »Spar på det ytterligare promemoria , rörande Apo- theks inrättningen vid kongl. Laxarettet 4 bl. 4:o Sthlm 1766. I denna skrift heter det bland annat: »wille någon slateligen inwända, at, såvida apothokaren G e o r g i i icke allenast genom kongl. lazaietts directionens för honom utfärdade constitutonal blifvit förordnad till lazaretts apothekare, utan ock året derefter än vidare af Hans Eongl. Maj:t sjelf dervid stadfäst, tyckes deraf owedersägligen böra följa, att denna rättighet honom icke vidare kan bestridas, så swaras derpå of örgripligen : At det ännu mindre lärer kunna bestridas Riksens HÖglofl. Ständer att så föranstalta om medica- mentslefverantsen för kongl. lazaiettet^ som de för detsamma finna wara beqvämligast och fördelaktigast, oaktadt hvad anstalt förut därom kunde wara gjord». Derefter ut- kommo ännu >Ärhindringar wid den^ i förledit dr, af Trycket utkomne ytterligare Pro Memoria hörande til Apotheksinrättningen tvid kongl. Ijoxarettei». 2 bl. 4:o. Sist utgåfvos »Rättelser, tcid de ärhindringar, som nyligen blifvit utgifne öfwer et utkommit ytterligare Pro Memoria-^ rörande Apotheks inrättningen wid kongl. Lax€t^ rettet^ samt Qenswar åt et i samma ämne kärt därefter täkommit Swar». 4 bl. 4:o. Sthlm 1766.

XVI.

SJUKHUS I ANDRA STÄDER OCH I

LANDSORTERNA.

1. Förelag att Inrätta sjukhus i landsortsstäderaa.

Serafimerlasarettefs i Stockholm stiftelse viickte i landsortsstäderna * tanken på inrättandet af egna sjukhus för deras och kringliggande trak- ters behof. Da det visade sig att insamlandet af mindre tillfälliga af- gifter under en längre tid kunde vara ganska inbringande, var det na- turligt att äfven andra stader ville begagna sig af denna utväg och för sina ändamål använda do penningmedel, h vilka från deras nejder in- samlades för hufvudstadens behof.

Den första anhållan i detta syfte ingick frän Lund, då riksrådet och akademikanslern grefve Johan Gyllenborg gjorde hos Kongl. Maj:t ansökning att för inrättandet af ett lasarett eller nosocomium vid akademien få uppbära och bibehålla »Ma de lasarettsmedel, som enligt Kongl. Maj:ts skrifvelse af den '/a och Vn 1 ^^46 under namn af frivilliga gåfvor till lasarettet i Stockholm erläggas af alla dem, som i Skåne, Hal- land, Blekinge och Göteborgs län till någon tjenst befordrade blifva». 1 häröfver infordradt utlåtande af den "/^ 1750 anförde sundhetskom- missionen :

»hiiniledes Hans Kongl. Höghet är 1747 såsom Upsala Acad. Cantzler hos Ed. Kongl. Maj:t anhållit att den bevillning, som de der vid staten avancerade komma at betala, kunde det derstädes inrättade Noso- comium tillerkiännas. Hvaröfver Eders Maj:t den ^/^ samma är i nåder resolverat att, som denna afgift blifvit förordnad på riksens ständers gjorda underd. tillstyrkande och det i Upsala inrättade nosocomium har sin särskilta fond och inrättning; Alltså och emedan riks. ständer ej undantagit de i Upsala avancerade ifrån denna afgifts erläggande, för

32 FÖRSLAG ATT INKATTA SJUKHUS 1 LANDSORTSSTADERNA.

den skull kunde de ej mer än andra derifrån undantagna varda. likale- des har Ed. Kongl. Majit är 1748: 26 Febr. lämnat Consistorium i Stock- holm till nådigt svar uppå dess underdån. framställning det församlin- game till fottighusens underhållande skulle få behålla hvad vid bröllop och barndop insamlas, att som af riks. ständers skrifvelse derom den »Vi 1739 och Öfverståthållarens till följe af Ed. Kongl. Maj:ts nådiga bref af den Vs 1743 utfärdade publikation befants, at denna afgift icke är någon pålaga, utan en frivillig gåfva, så kunde densamma icke heller göra något hinder i den afgift, som till fattighusen här i staden särskilt skier. I anseende till hvad sålunda anfördt blifvit understår sig icke commissionen styrka Eders Eongl. Maj:t till någon ringaste ändring uti de af Ed. Kongl. Maj: t och Riks. Ständer tagna författaiingar, hvarigenom Stockholms lasaretts fond skulle minskas, isynnerhet nu när commissio- nen äger ganska ringa medel till det oförtöfvat tillärnade lazarettshusets inredning».

Kongl. Maj:t afslog i följd häraf ansökningen den V2 1751.

Vid riksdagen 1761 — 1762 förnyade ridderskapet och adeln i Skåne denna anhållan om inrättandet af ett lasarett i Lund och att dertill få »draga inkomsterna ifrån Skåne, Blekinge och Halland, som nu gå till Stockholm». Utom den nytta landsbygden af ett sådant lasarett kunde hafva, »skulle enligt ridderskapets förmenande den medicinska faculte- ten i Lund deraf vinna förmån och tillfälle till de studerandes bättre öfning och undervisning». Lasarettsdeputationen, häröfver hörd, afböjde förslaget, ehuru den i sitt protokoll den 7$ 1762 uttalade sin önskan,

»att i hvarje rikets provinco lazaretter kunde inrättas för den stora nytta skull, som de riket tillskynda, då de väl och ordenteligen skötas, men emedan rikets medel sådant ej tillåta och de hittills gjonhi saraman- skotter icke äro tillräckelige till detta enda lazarettets underhållande, mindi-e till flere i riket, ty höll deputationen före det vara sä mycket betänkeligare att några till Stockholms lazarett redan anslagne fonder derifrån dragas och till flere lazaretter användas, som ingen annan fölgd denippå syntes möjelig, än att de alla skulle gå öf veranda utan att något enda kunde komma i stånd att rätt och med förmån för riket skötas».

Äfven Malmö stads vid riksdagen 1761 gjorda ansökning om till- stånd att inrätta ett lasarett och dertill erhålla de i Skåne fallande läsa-

FÖDSLAQ ATT INRÄTTA SJUKHUS I LANDSOUTERNA. 33

rettsmedel möttes med afslag. I k. brefvet af den ^Vs ^^^^ åberopades till stöd härför sundhetskommissiooens den ^Vio 17^1 S^^^^ utlåtande.

När landsböfdingen baron Spärr e i bref af den ^/^ 1759 och derefter biskopen K i örn in g anhöUo, att de uti Hernösands stift årligen insamlade lasarettsmedlen antingen till hela eller åtminstone halfva be- loppet måtte beviljas till Hernösands hospital, afst}'rkte sundhetskommis- sionen i sitt utlåtande af den ^^-^ 1760 att koUekter och befordringsaf* gifter blefve dertill medgifna. De frivilliga sammanskott, som gjordes vid bröllop och barndop, föreslog kommissionen deremot till fördelning emel- lan serafimerlasarettet och Hernösands hospital, »så att de undfå hälften hvardera, dock att insamlingen för båda af presterskapet tillika och uppå en tallrick, men icke 8äi*skildt förrättas».

I sitt bemödande att till förmån för serafimerlasarettet förhindra de i landsorten insamlade penningarnes användning för lokala ändamål åberopade kommissionen vanligen otillräckligheten af de influtna med- len. Vid en af landsböfdingen i Kronobergs län Peter von Psilan- der gjord ansökning, att någon del af de i länet inflytande medlen måtte anslås till fattiga sjukes behof, afstyrkte kommissionen den ^2/3 1760 detta förslag icke allenast derför, att lasarettets utvidgning vore beroende af dess inkomster, »utan ock att medici och chirurgi måtte liksom här uppammas och i vetenskaperna vinna mognad och förfarenhet, hvarifrån de sedan kring hela riket utspridas och kunna betjena alla landsorters invånare. Skulle nu i detta som i andra län den lilla lasarettsinkomst, som faller, disponeras till andra behof än de äro anslagna, förfölle icke allenast snart nog hela inrättningen, utan ock det dermed påsyftade högst nyttiga ändamål försvunne».

Större framgång hade icke heller ett af konsistorium i Göteborg den 23/^ 1761 inlemnadt och i ständernas lasarettsdeputation den "/^ 1762 anmäldt förslag till sjukhus i Göteborg. Äfven i detta fall fram- hölls, utom den nytta lasarettet skulle såsom sjukvårdsanstalt med- föra, dess gagn i egenskap af en praktisk skola såväl för fältskärs- gesäller, som en del studerande, »isynnerhet oumbärlig i fall en medicinaB lectorstjenst efter Consistorii anhållan hos riksens högl. ständer

blefve här vid gymnasium inrättad». Andre stadsläkaren, som nyligen

3

B4 FÖRSLAG ATT INRÄTTA SJUKHUS I LANDSORTERNA.

antagits, kunde jåunte fältskären emot en ringa ersättning åtaga sig vår- den af lasarettet

Till fond för det blif vande lasarettet föreslog konsistoriam:

de vanliga lasarettsmedlen från stiftet såsom kollekter, insamling vid bröllop och barndop m. m.;

för hvart lik, som begrofves med »oloflig» prakt i någon kyrka, 100 dal. kmt;

för hvar tunna sill, som insaltades inom städemas område, borde betalas fyra styfver. Denna pålaga ansåg konsistorium vara mycket rätt- vis. »Ty som förberörde bruk eller missbruk föra smittosam luft och ohälsa med sig, så vore ock rättvist, att lasaretter underhållas på deras bekostnad, som draga fördelen af sådan osed;»

Ostindiska kompaniet torde vid hvart dess skepps lyckliga hem- komst ihågkomma lasarettet;

ett lotteri liksom i Stockholm.

Sillfonden beräknades till 6,000 dal. smt för året och vinsten på lotteriet till 2,000 dal. smt samt årliga beloppet af lasarettets inkomster till 10,000 dal. smt.

Lasarettsdeputationen afböjde detta förslag om ett sjukhus i Göte- borg, »så länge fonden till härvarande lasarett icke vore större och tillräckligare, varandes deraf att frukta i ställe för allmän nytta allas undergång och ingen deras vidmagthållande».

2. Sjukvårdsinråttningapnas uppkomst Styrelse.

Allmånna åtgårder.

Dessa förnyade ansökningar och det småningom insedda behofvet af sjukhus i de olika länen förmådde slutligen ständerna att bevilja äfven andra städer samma förmåner, som tilldelats Stockholms stad. Härom utfärdades k. brefvet af den ^7io 1765, som tillät inrättandet af sjukhus i landsorterna och började raden af de åtgärder, hvilka under årens lopp vidtogos tiU införande och underhållande af ett ordnadt

SJUKVÅRDSINRÄTTNINGARNAS UPPKOMST. 35

sjukhosväsende i Sverige och Finland. Denna viktiga skrifvelse har följande lydelse:

»Uti skrifvelse af den 27 sistl. sept. förmäla riksens ständer sig hafva för godt pröfwadt så wäl, at the stift, lähn eller landsorter, hvilka åstiinda, mage å egen bekostnad få inrätta lasai^ett som ock, at till befordran af detta christeliga och högst angelägna ändamål the lähn, som redan förskaffat sig egna lazarettshus, eller ock ofelbart kunna innan kort med sådan inrättning vara förscdde, mage till thess understöd och vid magthållande, få nyttja samma rättighet, som laza- rettet i Stockholm och behålla alla the insamlingar, collecter och sam- manskott, som eljest till berörde lazarett ifrån lähnen årligen utgå; dock the stift eller lähn obetagit, som wilja sig om ett lasarett sam- mansätta, at giöra sine författningar efter plägad correspondence emel- lan landshöfdingame och biskoparne och under samråd med lähnets inbyggare, ther en sådan förening ästundas.

Men hvad academiske lazaretter, eller så kallade Nosocomier, samt Storfurstendömet Finland angår, så hafva riksens ständer funnit, at thet bör förblifva wid the inrättningar, som påbegynte äro, undantagandes Österbotten, theräst lähnet må giöra sin egen författning.

Nu emedan Wi i nåder wele, at hvad riksens ständer i ofwan- berörde måtto tilstyrkt, må genom vederbörande landshöfdingar och consistorier, i hwad på dem ankommer, befordras till wärkställighet, samt at underdåniga berättelser til oss afgihvas, huruwida invåname i hvarje landsort kunna vara hugade, at i de här ofvanförmälde inrättningar ingå; Ty gifve Wi» o. 8. v.

Från denna tid började sjukvårdsinrättningar, om äfven i inskränkt omfång, uppstå på skilda trakter af riket, men dessa stodo likväl icke under inseende och vård af collegium medicum. De betraktades helt och hållet som tillhörande de lokala administrativa myndigheternas område. Då sjukhusen till större delen voro belägna i länsresidens- och stiftsstäderna, blef landshöfdingen alltid och icke sällan äfven biskopen ledamot i den styrelse, som hade deras förvaltning och omsorgen om deras förkofran i sin hand. Läkarenes inflytande i detta hänseende var i allmänhet ganska ringa. Tiden var ännu icke kommen att er- känna läkarens betydelse i en mängd statliga och kommunala värf, der hans erfarenhet af det menskliga lifvets behof, dess skuggsidor och

36 SJUKVÅRDSINRÄTTNINGARNAS UPPKOMST.

elände kunde göra sig gällande. Det var först en nyare tid förbehållet att vilja höra hans röst vid afgörandet af en mängd administrativa frågor. Det saknar derför icke sitt intresse att se det coUegiam medicum uppmärksammat detta förhållande och sökt häfda läkekonstens an- seende och vikt i det offentliga lifvet. Den *Vi2 1757 förekom i kol- legium öfverläggning derom,

»huru nödvändigt och angelägit det skulle wara för det allmänna, om uti hospitalsråden i städerna och äfven i fattighusdirectionerne här i Stockholm provincial eller stadsmedici i de förra och någon doctor i hwar fattighusdirection i de sednare, skulle liafva säte och stämma som ledamöter, hälst derigenom hwarjehanda godt och nyttigt till sådana in- rättningars trefnad oförnekeligen winnes, såsom en proportionerad mat- redning mot fattighjonens ålder, sjukdomar, rörelser och lifskrafter, snygg- hets bibehållande i rummen, de af smittosamma eller andra ohyggeliga sjukdomar angrepnas tilbörliga skiljande från de friska med mycket an- nat, som uppå en förnuftig läkares urskiljning och åtgärd ankommer, om han vid sådane sammankomster är närvarande. Collegium beslöt att i underdånighet föredmga detta angelägna ärende hos Hans Kongl. Maj:t>v.

Denna framställning hade likväl icke någon påföljd. Det förblef vid det gamla. Härom skref Sven Brodd till Abr. Bäck från Ma- riestad den ^Va 1^66:

»Gåfve provincialmedici instruction nogen utförlig rättighet att med sådana wärk (uppsigt öfver lasaretterne) sig befatta och däröfver vi officii hafva magt att seja, så kunde jag nog noget uträtta. Jag hoppas at den, som nu är i Stockholm under händer, blir så stäld, at medicuR så vid sjukhus, som Hospitaler lämnas mera rätt at styra och hafva in- seende. I hospitals direction bör provincialmedicus hafwa säte i stäl- let för den gamla orimmeliga Instruction tilstäder honom supplicando seja sin mening».

Äfven emellan collegium medicum och lasaretten förefanns icke något annat samband, än att kollegii instruktion medgaf detsamma rätt att få del af deras »reglementer och hushållsinrättningar». Dock finner man, att kollegium tidt och ofta hos landshöfdingarne eller hos serafi- merordensgillet gjorde påminnelser om nödvändigheten att inrätta eller

STYRELSEN ÖFVER SJUKVÅRDSINRÄTTNINGARNA. 37

ock utvidga länens sjukhus, äfvensom att kollegium icke sällan ur medicinalfonden betalade medikamentskostnaden för fattige å lasaretten intagne sjuke*). Sjukvården vid häkten och fängelser stod dock, åt- minstone under senare tid, omedelbart under kollegium.

Det var en annan myndighet än collegium medicum förbehållet att utöfva inseendet öfver de allmänna sjukhusen. Ungefär samtidigt med uppkomsten af sjuk vårdsanstalter i landsorterna, hade i stället för den 1766 tillsatta »öfverdirektionen öfver barnhusen och hospita- lerne i riket» inseendet öfver dessa inrättningar 1773 anförtrotts åt tvenne serafimerriddare och sedermera 1791 åt serafimerordensgillet. Det var under denna myndighet sjukhusen, så vidt de berodde af allmänna medel, och särskildt länslasaretten ställdes, i närmaste öfverensstämmelse med hvad förhållandet var vid serafimerlasarettet i Stockholm. Med de i det hela inskränkta tillgångar, öfver hvilka serafimerordensgillet, åt- minstone i sin början, förfogade, har detsamma i sin mån sökt befordra sjukvårdsväsendet i Sverige och Finland 2).

Till och med när collegium medicum omorganiserades genom k. brefvet af den *7io 1797, som tilldelade detsamma en odelad sty- relse och tillsyn öfver hela medicinalverket i riket, tog man icke ut steget fullt. Lazaretten förblefvo fortfarande under serafimerordensgillets förvaltning och vård. Collegium medicum erhöll endast rättighet att af lasarettsläkarene emottaga årliga berättelser. K. brefvet till serafimer- ordensgillet af samma dag förordnade nämligen:

»Och som, i anseende till den eder nådigst updragne förvaltning öfver lazaretterne i orteme, I dervid, uti hwad läkare och fåltskärs-

0 Collegii medici protokoU den "/^ 1788.

*) Under gillets styrelse hördo icke serafimerlasarettet i Stockholm, som styrdes af en direktion^ sammansatt af tvenne serafimerriddare^ Sahlgrenska eller allmänna sjukhuset i Götheborg, akademiska sjukhuset eller nosocomium i Upsala och lasarettet samt det deimed sedermera förenade kliniska institutet i Lund. Deremot voro några enskilda af allmänna bospitalsfonden oberoende välgörenhetsinrättningar och donationer ställda nnder serafimerordensgillets vård och inseende, såsom bland annat Yeckholms hospital, Lidköpings barnhus, Gustafsbergs bamhus i Uddevalla, m. m.

88 ALLMÄNNA AtGÄRDEU MBO AFSEKNDE Å SJUKHUSEN.

befattningen angår, nu biträdes af en i eådan afsigt tillförordnad General- directeiir, i enlighet med den af eder honom meddelte instruction; Så, på det Wårt collegium medieum ej måtte i denna betydlige del af fält- skärs wettonskapens tillämpning i riket sakna de till sjukskötselns i allmänhet befrämjande och wettenskapens förkofran ledande uplysningar och underrättelser, hafwe Wi funnit nödigt att i nåder förordna det böra de wid berörde lazaretter antagne läkare och fältskärer årligen äfven till bemälte collegium afgifva berättelse, så wal om hvad under loppet af sjukskötseln, befunnits i förenämnde ändamål förtjena något särdeles afseende, som ock hvad för öfrigt till collegii allmänna kännedom af medicinalwerket i riket hörer: Hvilket I hafven att vederbörande till ef- terrättelse och iackttagande förständiga: Börande I derjerate, enär Wårt collegium medieum kan finna sig hafva någre fullständigare uplysningar i förenämde delar af nöden, då besörja att silke upplysningar blifva samma collegium uppå dess begäran meddelte. För öfrigt och som Wårt col- legium medieum, till ej mindre lindring i kostnaden wid veneriska smit- tans botande, än de sjukes bättre wård och säkrare hjelp, i underdånig- het hemstält, om icke de i landsorteme under eder tillsyn lydande smärre lasaretter kunde emottaga de swårare veneriske sjuke, så wele Wi öfver denna hemställan hafva i nåder inhemtat edert underdåniga

utlåtande».

«

Bland viktiga frågor, framkallade med anledning af de berättelser om lasarettens tillstånd i de olika länen, hvilka landshöfdiDgame på serafimerriddarenes anhållan afgifvit, var den om föreningen af sjuk- husen och hospitalen. Serafimerriddarene yttrade i sitt den "/^ 1776 af- lemnade utlåtande, »att en sammanläggning må tillåtas å de orter, där det sig med beqvämlighet och nytta kan göra låta», och begärde att få inkomina med betänkande för hvarje län särskildt. Härtill biföll Kongl. Maj:t, men förklarade i skrifvelse af den ^7? 1776,

»att då uppbörden af lasarettsmedlen i de län, hvarifrån den blifvit uppgifven, under de sedan år 1766 förflutna åren sig förhålht ganska olika, nemligen att den i några län väl bestiger sig till någon betydlig summa, men är i de andra ganska svag och ringa, kan deraf ej annat slutas, än att denna uppbörd blifvit af prästerskapet, på hwars ömma och sorgfälliga åtgärd dess befordran och tillväxt förnämligast beror, i de flesta länen mycket vårdslösad. Ty hemställen I i underdånighet om

allmAnna åtqärder med afseendb å sjukhusen. 89

Oss icke sknlle täckas genom nådigt circulairbref alfwarligen ålägga Biskopame och Consistorleme att hwar i sitt stift ej allenast tillhålla prästerskapet att denna sin skyldighet fullgöra, utan ock i öfrigt noga tillse att allt dervid riktigt tillgår».

Denna kongliga tillrättavisning åt presterskap och samtliga konsi- storier (utom Stockholm), utfärdad den ^V? 1776, är af följande lydelse:

»Af landshöfdingames berättelser om verkställigheten af det nåd. tillstånd, som genom k. cirkulärbrefvet af den *°/io 1765 blifvit lemnadt till särskilda lasaretters inrättande i landsorterne, har det varit Oss obe- hagligt att af dessa berättelser inhemta, att ehuru 10 år nu äro för- flutne, sedan denna angelägna och christeliga författning gjordes, äro lik- väl de flesta länen ännu i vanmagt, att kunna densamma verkställa, som förnämligast skall hänföra deraf, att ej tillräcklig fond dertill influtit, warandes i några län efter uppgifterna så obetydliga och ringa summor insamlade, som Wi oss icke eller föreställa kunnat. En sådan obekymmer- samhet och ett så kärlekslöst förhållande mot de fattiga sjuka, som emel- lertid lämnas utan den hjelp och skötsel de eljest kunna njuta, har fordradt wår alfvarliga uppmärksamhet. Och emedan denna författning med lasaretters inrättande till en stor del beror uppå presterskapets ömma åtgärd att förmå sina åhörare till gifmildhet och sammanskotter vid de tiUfäUen, som till slika frivilb*ga gåfvors insamling lasaretteme äro förbehållne; hvadan ock den svaga uppbörd af lasarettsmedel, som nu efter så lång tids förlopp i de flesta länen förspörjas vara, will gifva anledning att sluta, det sedan lefvereringen till lasarettet i Stockholm och den dermed förknippade redogörelsen upphörde, torde äfven den nit och sorgfällighet, som presterskapet därstädes i denna angelägenheten ålegat, hafva aftagit och i märkelig mohn blifvit ur achtlåten, ty föran- låtas Wij eder härmed i nåder anbefalla, det I gjören wederbörande presterskap i det eder anförtrodde stiftet härom tjenlig föreställning, samt derhos noga tillsen, att de icke allenast sin skyldighet härutinnan full- göra, utan ock att alt ricktigt dervid tillgår».

Sedan hospitalsväsendet blifvit ordnadt genom k. förordningen af den ^Vi2 1766, hvarom närmare i det följande, bestämde k. brefvet af

den Vs 1776,

att Kalmar läns lasarett skulle sammanläggas med hospitalet och begge inrättningarna underhållas af gemensamma medel;

40 allmAnna åtgärder heo afseknde å sjukhusen.

att Kopparbergs länslasarett skalle inrättas i det rymliga hospitals- boset, hvarest tvenne rum borde undantagas, det ena för de med vene- riska och det andra för de med kroniska sjukdomar behäftade perso- nerna ;

att Yestemorrlands lasarett borde vid laudshöfdingeresidensets fram- deles skeende flyttning från Sundsvall till Hemösand förenas med hospitalet derstädes. »Men som landshöfdingen baron Falkengren redan gjort en liten början med ett lasarett i Sundsvall medelst 2:ne sjuksängars inrättande i ett hyrdt rum, så må dervid intill lasarettets flyttning bero och provincialmedicus, hvars hemvist intill den tiden blir i Sundswall, å detta lilla interimslasarett hafva vård och inseende:», och

att Yesterbottens lasarett skulle på en och samma gång med hospita- let derstädes inrättas.

Med anledning af sedermera uppkommen fråga, huru förfaras skalle med lasarettsmedel, insamlade i ett stift, som innehöll församlingar till- hörande olika län^ bestämde k. brefvet till serafimerriddarene af den ^•/n 1776 »det hvarje län må undfå de lasarettsmedel, som inom dess gränser inflyta utan afseende på stiftens indelning», hvilket, hvad Finland vidkom, ytterligare inskärptes i k. brefvet till domkapitlet i Åbo af den *7i2 1779. Samma ordning, som föreskrefs i k. brefvet af den ^Vi 1774 för uppbörden af frivilliga gåfvor vid bröllop och barndop i Stockholm, blef i följd af serafimerordensgillets skrif velse af den ^s/^ 1781 gällande äfven för landsorterna. Dessa bidrag borde insamlas äfven vid barndop i kyrkan eller hemma hos prosten. Skulle pastor icke vara närvarande vid sådana tillfällen, ålåg det honom dock enligt k. brefvet af den **/s 1782 att hålla förteckning öfver de inflytande lasarettsafgiftema.

Hvad länslasarettens inkomster i öfrigt vidkommer, må nämnas, att, utom den bevillning länets invånare åtogo sig, den redan ofvanföve om- nämnda frivilliga gåfvan vid vunnen befordran inom ett erabetsverk och den öfver hela riket anbefallda kyrkokoUekton numera tillföUo dem. Lasa- retten erhöUo tillika på grund af k. brefvet af den ^'/g 1763 de böter sådane civile embetsmän, »som stå under landshöfdingens befäl och inseende», fingo erlägga för öfverskriden permissionstid. Äfven häradets eller stadens lott i de böter, hvartill underdomare för embetsfel blefvo dömde, tillföll

ALLMÄNNA. ÅTGÄBDBR MED AFSBBMDE Å SJUKHUSEN. 41

enligt k. brefvet af den *«/io 1790 lasarettet i det län, der förseelsen var begången.

Först emot seklets slut finner man, att tanken på en enhetlig organisation af lasarettsväsendet började slå rot och vinna insteg i de styrande kretsarna. Åtminstone är det först från den tid, då serafimer- ordensgillet erhöll sin instruktion, nämligen 1791, som allmänna stadganden rörande lasaretten började utfärdas. I denna instruktion stadgades, att i hvarje län borde finnas ett hospital och ett lasarett Ordensgillet ägde tillse, att så snart medel funnos till förfogande, de län, som ännu sak-, nade dessa inrättningar, måtte dermed varda försedde. Här måste dock påpekas, att några anslag till inrättning och underhåll af lasarett i olika delar af landet icke blef vo anvisade. Endast ur de öfverskottsmedel, hvilka inflöto till serafimerordensgiUets s. k. allmänna fond, kunde allt efter tillgångarna understöd beviljas åt de egentliga sjukhusen. Man måste derför hufvudsakUgen påräkna den enskilda offervilligheten eller de kringliggande ortemas frivilliga sammanskott. På detta sätt hade ju äfven de enskilda små sjukhusen, hvilka här och hvar förekommo i bygderna, uppstått. Vid den tidens föga utvecklade kommunalväsende och bristen på närliggande orters sammanslutning till hvarandra i ge- mensamma intressen kunde likväl större sjukvårdsinrättningar icke gerna komma till stånd.

De redan för handen varande och blifvande lasaretten ställdes uider landshöfdingarnes omedelbara tiUsyn. När sjukhuset var beläget på annan ort, än länsresidenset, ägde landshöfdingen utse en annan i sitt ställe som lasarettsföreståndare. Ordensgillet tillhörde det att antaga och utnämna läkare, helst sådane, »som i den ehirurgiska vetenskapen äro väl förfarne», hvarför äfven under en längre tid de flesta lasaretts- läkaretjensterna nästan uteslutande besattes med kirurgiska societetens medlemmar. Läkaren var icke under vanliga förhållanden berättigad att i länslasarettet intaga sjuke utan remiss af Kongl. Maj:t8 befallnings- hafvande. Den sjuke, som anmälde sig till intagning i lasarettet, borde derför vara försedd med prestbetyg. Obotiige sjuke fingo icke emottagas. öfver de sjuke, hvilka läkaren ofelbart skulle besöka hvarje dag, borde han föra journal enligt faststäldt formulär. Sjukförslagen, underskrifna

42 ÅLLMÄNilÅ ÅTGÄRDER MED ÅFSEBNDE Å SJUKHUSEN.

både af läkaren och sysslomannen, skulle qvartalitor insändas genom Kongl. Maj:ts befallningshafvando och vid årets slut ett sammandrag deraf, tillika med do granskade apoteksräkningarna och recepten, serafimer- ordensgillet tillhandahållas^). Läkaren synes icke kunnat omedelbart vända sig till serafimerordensgillet, utan alla hans meddelanden skedde genom landshöfdingen, hos hvilken han borde anmäla hvad lasarettet i allmänhet och sjukskötseln isynnerhet angick och på dennes hjelp, rättelse och förordnande kunde ankomma. Dock blef läkaren senare förbunden att äfven till collegium medicum årligen afgifva berättelse. Läkaren, som nog- grant borde följa pharmacopcea pauperum, var förbjuden föreskrifva egna kompositioner, hvilkas sammansättning var okänd, men väl kunde han i vetenskapligt hänseende göra försök med nya läkemedel, om de icke voro allt för dyra. Hvarje missbruk och slöseri med medikamenter skulle strängt undvikas och medikamenter icke heller utdelas utom sjukhuset Läkaren ålåg tillika att ombesörja insamling af inhemska medicinalväxter för lasarettets behof. Yid anmälan om svårare sjuk- domsfall beordrade landshöfdingen provinsialläkaren »att gifva råd och biträde».

En viktig åtgärd med afseende på lasarettsväsendet var införandet 1804 af dagafgift för de sjuke, beräknad efter den betalning entrepre- nören åtnjöt för mathållningen, som i allmänhet utbjöds på entreprenad efter fastställd spisordning, h varvid till och med sysslomannen sjelf kunde öfvertaga densamma. I afseende å dagafgiften hänfördes de sjuke till tre klasser. I första klassen erlades af hemmansbrukare, handtverkare m. fl. hela underhållskostnaden för dagen, i andra klassen af torpare, handtverks- och gerningsmän på landet ra. fl. hälften eller fjerdedelen och i tredje klassen åtnjöto »utfattigt folk, som hvarken genom sig sjelf va eller

^)Mot slutet af seklet börja äfven berättelser om anmärkmngsvärda sjukdoms- fall, behandlade å lasaretten, att insändas till OL af Acrel för att införas i »Iskaren och Naturforskaren». Såsom redan nämnts, tillhöi*de det i öfrigt generaldirektören vid sera- fimerordensgillet att ärligen offentliggöra ett sammandrag af sjukförslagen fr&n lasaret- ten. I »Läkaren och Naturforskaren» ingå under en mängd år sådana uppgifter äfreu från serafimerlasarettet i Stockholm, allmänna barnbördsanstalten, bambördshuset pio patria, Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och veneriska kurhuset i Vadstena.

ALLMÄNNA ÅTGÄRDER MED AFSEENDE Å SJUKHUSEN. 43

andra kunde förskaffa någon ersättning, lasarettets förmåner fritt och utan afgift:». På grand af presterskapets intyg förordnade landshöfdingen i hvilken klass den inträdande sjuke borde upptagas. En följd af dessa bestämningar var utfärdandet af en spisordning för lasaretten i riket af den % 1804. Medikamenter, läkaréråd, husrum och kläder erhöUo alla fritt. Det var icke förmenadt en sjuk, som åstundade enskildt ram och större förmåner, än hvad i allmänhet var stadgadt, att efter derom träffad öfverenskommelse erhålla dem mot särskild betalning.

I den för sysslomännen vid hospitalen och lasaretten utfärdade instraktionen af den Ve ^^^^ stadgades, att sysslomannen borde föra en journal öfver de sjuke i den ordning de blifvit anmälda och af landshöf* dingen erhållit tillstånd till intagning. För veneriske sjuke och andra af svårare smittosam sjukdom angripna personer skuUe särskilda rum utses. Utskrifna personer fingo på egen, anhöriges eller vänners bekostnad begifva sig till hemorten. Om i fråga kommen betalning icke godvilligt erlades, ägde sysslomannen söka Eongl. Maj:ts befallningshafvandes handräckning. Efter uppgjordt förslag öfver årets inkomster och utgifter kunde nödiga medel reqvireras af serafimerordensgillet för hvarje hälft år i sender. Hospitals- och lasarettsräkningarna fördes skildt och fingo icke med hvarandra sammanblandas. Närmare föreskrifter rörande räken- skaperna meddelades i cirkulär af den ^b/, 1804 ')•

*) De viktigaste af serafimerordensgillet angående lasarettens förvaltning utfär- dade instruktioner och cirkulär äro:

Underrättelse^ som i afseende på rnedikanienters förskrifning^ brtik och lefve- rering till de i riket inröMade läns lasaretter kommer af vederbörande att i akt tagas^ af den 7^ 1797.

Instrtiction, kvarefter läkame vid de i riket inrättade läns lasaretter hafva sig att rätta, af den "/s 1798.

Innan denna instruktion utkom i tryck, utfärdades enligt serafimerordensgillets beslut af den ^73 1*^^^ skriftliga förhåUjiingsregler för läkarene, uppsatta i likhet med de för lasarettet i Linköping gällande.

K. Serapkimer ordensgillets instru4stion, kvarefter sysslomännen rid de under dess styrelse och förvaltning hörande hospitaier och lasaretter i riket }iafva sig att

råtta, af den 7, 18<>1-

K. Serapkimer ordensgUlets oirculaire till hrr hospitalsföreståndare och lands- höfdingar med föreskrifter for hospitalers och laxaretters vård ock förvaltniog, af den «/j 1803.

44 ALLMÄNNA ÅTOÄRDER MED AFSEENDE A SJCKHUSEN.

Bland enskilda af serafimerordensgillet utfåirdade föreskrifter rö- rande lasarettsväsendet må nämnas följande.

I cirkulär af den '/^ 1798 anmodades landsböfdingame att i tillkallad ojäfvig läkares närvara låta efter den i instrumentkislan liggande förteckningen besiktiga instrumenten, för hvilka lasarettsläkaren ägde göra reda och skulle en sådan besiktning hvarje år verkställas, samt besiktningsinstrumentet till serafimerordensgillet insändas. Denna föreskrift förnyades i skrifvelse af den V* 1802, och emedan läkarene ofta försummade att insända dessa årliga redogörelser öfver de kirurgiska instrumentens tillstånd, utfärdades den 2% ^^^^ ^^7^ ^^^ cirkulär till landsböfdingame^ i syfte att erinra lasarettsläkarene om deras åligganden derutinnan.

Ordensgillet, som erfarit att en del provinsialläkare tagit betalning för betyg rörande personer, anmälda till hospitalsvård, och att lasaretts- läkare fordrat ersättning för i lasarettet intagna sjukes vård m. m., för- klarade i skrifvelse af den ^Vi 1^02 ett sådant förfarande vara otillåtligt och stridande mot gällande instruktioner.

Lasarettsläkarenes lön var i början öfverhufvud 3 å 400 dal. smt (50 a 66 rdr 32 sk.), höjdes sedan på 1790-talet till 83 rdr 16 sk. och i början af innevarande sekel till 100 rdr banko. Vanligen hade läkaren fri bostad i lasarettet eller åtnjöt han hyresmedel af omkring 33 rdr 16 sk. banko. Den *Vs 1804 beslöt serafimerordensgillet tilldela sysslo- männen vid sammanslagna hospitals- och lasarettsinrättningar 100 rdr

K. Seraphimer ordensgiUets ciretdairbref till KongL Maj:t3 landshöfdingc^^ angående htad patienter vid läns-lasaretteme böra betala för deras förplägning^ af den Vs 1804.

Spisordning^ kvarefter de sjuke hormna att förpläga^ vid de under k. Seraphi- mer ordensgillets inseende och förvaltning hörande länelazaretter i riket, af den Va 1804.

K. Seraphimer ordensgillets bref till Hrr Landshöfdingar med särskiUe före- skrifter for vården^ af hospitalen och laxaretterne af den ^j^ 1804.

Hit höra k. kammarkoilegii bref om lasaretts- och hospitalsrakenskapemas in- sändande tiJl k. serafimerordeDSgillet af den *7i 1^1 1 serafimerordeDSgiUets bref tiJl landshöfdingarne af den ^7i 1802 oro särskilda ekonomiska åt^rder rörande hospitalen och lasaretteme samt serafimerordensgillets cirkulär om hospitalens och barnhusens öfverskottsspanmäl af den 7ii 1804.

LANSLASAHBTT OCH SJUKHUS I ENSKILDA. STADEB. 45

banko i årlig lön och vid endast lasarett 66 rdr 32 sk. banko, jämte vanligen fria ram, värme och ljus och någongång betjening. Utspis- ningskostnaden vexlade något i de olika länen. Från 4 å 5 sk. på 1790-talet hade den 1812 stigit till 10 ä 12 sk. banko.

Sjuksköterskor, hvilka tjenat länge och troget, erhöllo stundom, när de icke vidare förmådde fullgöra sitt arbete, för sin öfriga lifstid den å stat anslagna lönen och underhållet i pension.

Redan vid denna tid var en s. k. profdårkur införd vid läsaret» ten, som skulle genomföras enligt fastställda grunder. Tvifvel om dess ändamålsenlighet hade likväl börjat uppstå. Serafimerordensgillet infor- drade generaldirektören C. F. Schulzenheims yttrande, som gick nt derpå, att en generel kur icke kunde föreskrifvas, utan borde lasa- rettsläkarene genom cirkulär anbefallas bedöma, om och på hvad sätt den vanliga dårkuren kunde i hvarje fall nyttjas, samt vid förekommande händelse inhemta generaldirektörens tanke.

3. Lånslasarelt oeh sjukhus i enskilda städer.

Hvad inrättandet af sjukhus i landsorten vidkommer, så berodde deras tillvägabringande närmast på det nit och det intresse länets höfdingar ådagalade. Yår kännedom om de svenska sjukhusens öden och utveckling är öfverhufvud mycket bristfällig. För en fullständig historik öfver rikets sjukvårdsinrättningar saknas nödiga källor eller kunna åtminstone endast med mycken möda sammanbringas. Må- hända kunde genom forskningar i länsstyrelsemas och domkapitlens arkiv en mängd upplysningar i detta hänseende vinnas. De fragmenta- riska bidrag till deras historia författaren kan lemna äro hufvudsakligen hemtade ur serafimerordensgillets protokoller. En och annan uppgift återfinnes i D. Schulz v. Schulzenheims »7bZ om den offentliga vården, i liänseende Ull folkets seder och helsa, samt de fattigas Lif- bergning^, hållet för svenska vetenskapsakademin den ^7i 1799? Stock- holm 1801. De med allmänna medel eller frivilliga sammanskott under- hållna sjukhusen voro mot slutet af förra och vid böi-jau af innevarande århundrade följande:

46 lAnSLÅSABETT och sjukhus 1 ENSKILDA STADER.

Borås. Bedan 1775 beslöts inrättandet af ett lasarett i Borfis, skildt från det i Yennersborg föreslagna. Till underhållande af detta lasarett hade invånare af preste-, borgare- och bondestånden i några häxader och städer i Elfsborgs län förenat sig om erläggandet af vissa afgifter under fem års tid, nämligen 2 skilling af hvarje matlag och en skilling af torpare och dem, som med erhållna undantagsförmåner drefvo jordbruk. Om regementschefen gåfve tillstånd dertill, skulle äfven sol- dater betala en skilling om året. Denna öfverenskommelse bifölls visser- ligen af Kongl. Maj:t den Vg 1781, men landshöfdingen uppmanades söka förmå invånarene att förena sig om ett enda länslasarett Vid allmänt sammanträde af länets deputerade på landskansliet i Yenners- borg den Va 1782, nekade fullmäktige för Borås distrikt att taga del i det för Yennersborg afsedda lasarettet och vidhöllo sin önskan att ett särskildt sjukhus måtte anläggas i Borås stad. Sedan sjukhuset året derpå kommit till stånd med sex sängar, erlades i underhällsafgift för hvarje sjuk 4 skill. sp. om dagen, men medikamenter utdelades åt fattiga för intet.

Om detta lasarett skref provinsialläkaren C. Cl. Flodin till Åbr. Bäck den V^ 1783:

»Sedan Seraphimeiriddarene skänkt 1,000 rdr til lazarets inrättning här i staden, lär vi med den fond här är innom några månader få ett litet lasarett i ordning med 6 ä 7 sängar. Svårt är det för en prov. medicus att eljest hafva veneriske sjuke från landet att cnrera i staden, då han är nödsakad at resa till siuka 8 å 9 mil borta frän staden och nödgas således vara frän dem 8 å 14 dagar, hvilket jag hoppas härefter kan undvikas, sedan en fältskär tillika blir antagen».

Särskildt gjorde sig stadens borgmästare Tollstrup förtjent om lasarettet och serafimerordensgillet betygade äfven sin tacksamhet för hans möda^). Sjuksängarnas antal var nu 12. Efter en tid anmälde likväl landshöfdingen i Yennersborg att af de åtta i underhållet af lasa- rettet deltagande häraderna fyra vägrat att längre fortfara med de fri-

') Serafimerordensgillets protokoU den "/^ 1794

LÅNSLASARfiTT OCH SJUKHUS 1 ENSKILDA STADER. 47

villiga a^fterna. Serafimerordensgillet lät genom landshöfdingon upp- lysa vederbörande derom, att då lasarettet blifvit inrättadt på grand af deras förut åtagna medgifvande att underhålla detsamma och allmänna JFonden hade dervid endast att bestå medikamenterna och afiöningen, skulle, om denna öfverenskommelse bröts, de tolf frisängarna upphöra och endast de af ordensgillet inrättade sex frisängama underhållas ^).

Eskilstana. Genom provinsialläkaren Olof Galléens åtgärd in- rättades i Eskilstuna 1796 en lasarettsiurättning, närmast för Bekarne härader. Medels insamlade medel utvidgades detsamma efterhand och sjukvården dervid besörjdes af Qalléen ända till 1806. På derom gjord ansökning erhöll lasarettet genom k. brefvet af den ^Vi 1803 fria medika- menter på medicinalfondens bekostnad för fattiga och medellösa patienter.

Falun. Lasarettet, grundlagt 1694 med af kronan dertill an- slagna 200 dal. smt och iståndsatt 1749, hade fyra rum med tolf sängar. Det årliga sjukantalet var omkring 100. Grufarbetarene åtnjöto fritt underhåll och fria medikamentér ui bergslagens kassa. I jämförelse med andra sjukhus voro läkarene val aflönade. Grufläkaren hade i lön 216 rdr 32 sk., gruflaltskäi-en 175 rdr och hyttefältskären 100 rdr, hvarutom de tvenne senare åtnjöto i kronolön hvardera 56 rdr *). Tvenne enskilda rum inreddes för veneriskt besmittade karlar, hvilka för under- håll och vård erlade nio rdr i månaden ').

Cl^efle. Lasarettet anlades 1767 och hade 12 sängar. Sjukantalet utgjorde årligen omkring 70 personer. De, hvilka ägde tillgång, betalade 32 sk. i veckan*).

Halmstad. Redan 1780 och 1781 hade förra öfverstyrelsen på framställning af landshöfdingon von Otter om länets behof af ett lasa-

*) Seraiimerordensgiilets protokoll den '/s 1799. ') D. Schulz von Schulzenheims a. a. s. 123. •) Serafimerordensgillets protokoll den 'V^ 1801. *) D. Schulz v. Schulzenheim a a. s. 124.

48 ].ÄNSLASÄn£TT OCH SJUKHUS I ENSKILDA STÄDER.

rett, sedan han med länets invånare öfverenskommit om en frivillig årlig afgift af 8 öre smt för hvarje matlag till dess underhällande, lem- nat 600 rdr till inköp af en gård till hospital och sjukhus samt låtit inreda densamma för inrättningens behof. På provinsialläkaren Lars Montins begäran lofvade äfven coUegium medicum 1780 betala niedi- kamentskostnaden enligt pharmacopcea pauperum åt de å lasarettet intagna fattiga sjuke. Men några år senare inhämtade öfverstyrelsen att lasarettet varit nedlagdt under ett hälft års tid efter von Otters död, hvarför öfverstyrelsen den ^Vg 1783 anmodade länets befallnings- hafvande att genast återställa detsamma och insamla de förut af hvarje matlag beviljade 8 öre smt samt emellertid till de företa erforderliga kostnaderna reqvirera nödiga medel. Härvid förbiet det; hvarken reqvi- rerades penningar eller afgafs någon berättelse om sjukhusets öppnande. Först när omkring tio år senare provinsialläkaren Johan Loren ts Westberg anmälde om den veneriska smittans utbredning i länet och anhöll att 8 ä 10 sjuksängar måtte om året underhållas i orten, fann serafimerordensgillet nödigt infordra närmare upplysningar *). Påminnelse derom afgick ånyo, när dessa upplysningar läto vänta på sig *). Följande år 1794 öppnades lasarettet och provinsialläkaren Westberg erhöll 100 rdr i årlig lön mot förbindelse att sköta detsamma ^).

HemOsand. Under sin vistelse i Sundsvall hade d. v. provin- sialläkaren Johan Salberg medels en genom subskription samlad fond underhållit ett mindre sjukhem dei*städes. Eher hans utnämning till lektor vid gymnasium i Hernösand öfverflyttades detsamma till den senare orten och Salberg inlemnade till Kongl. Majrts befallningshafvande förslag till en större lasarettsinrättning, hvilken äfven af landshöfdingen förorda- des hos serafimerordensgillet i sk rif velse af den ^Vs 1788. Ordens- gillet biföll denna anhållan och bestämde sjuksängarnas antal till nio, hvaraf sex frisängar, medan de öfriga tre voro afsedde till dems

') Serafuneroixlensgillets protokoll den "V, 1793. ') Sei-afimoroi-donsgiUets protokoll den *-7t 1793. ^) Soralinieix)rdeu8gillets protokoll den -7io 1794.

LÄK8LASÅRETT OCH SJUKHUS I ENSKILDA STÅDBA. 49

tjenst, som kunde ersätta förplägniDgskostnaden efter dåvarande pris eller 4 skilling om dagen.

JOnkOplng. Vid anläggningen af detta lasarett i medlet af 1770- talet var isynnerhet provinsialläkaren A. M. Wåhlin verksam. Han utgaf i detta hänseende en särskild skrift: >y Tankar om Jönköpings Läns- lasaretts inrättande till landsortens, rikets och läkarevetenskapens framgena nytta. Jönköping 1776 8:o. För underhållande af lasarettet hade nästan hela länet 1776 åtagit sig en bevillning af 3 72 skilling för hvarje helt hemman^ hvaremot ett efter socknarnas folkmängd proper- tioneradt antal sängar kunde utan betalning påräknas. De socknar, hvilka icke deltogo i denna afgift, fingo erlägga 2 å 5 rdr i månaden för sina sjuka. Veneriskt smittade personer betalade 2 rdr i månaden. Till hämmande af den veneriska smittan medgafs 1793 en tillbyggnad å lasarettet och dess utvidgning med åtminstone 16 sängar. Wåhlin, i hvars yttrande landshöfdingen instämde, hade framhållit, att, om lasarettet erhöUe 450 rdr till dessa förändringars genomförande och collegium medicum vid hvarje års slut ersatte medikamentskostnaden, skulle länets invånare säkert draga försorg om de sjukes öfriga behof, och den för- ödande smittan sålunda kunna afböjas. Vid Wåhlins död 1797 antogs icke vidare någon läkare i sjukhusets tjenst, utan skulle det, liksom öfriga sjukhus, skötas af lasarettskirurgen ^).

Ännu kan nämnas, att landshöfdingen 1808 insände till serafimer- ordensgillet ritning och förslag till en nybyggnad å lasarettstomten för obotliga sjuke, närmast vcneriske patienter. I skrifvelse af den V2 1^10 förnyade landshöfdingen sin hemställan om en anstalt till upptagande af sådana med obotlig venerisk smitta behäftade personer, hvilka till före- kommande af denna smittas vidare utspridande i länet icke borde från lasarettet hemförlofvas. »Ehuru inrättningar för obotelige vencriske sjuke egentligen höra till collegii medici försorg, likväl som de äga en nära gemenskap med ändamålet af lasaretterne^ hvarför det vore äfven- tyrligt att till hemorten afsända sådana uslingar», fann serafimerordens-

^) Serafimeioi-densgillets protokoll den '7, 1797.

50 lAnSLASARKTT och SJUKIItS I ENSKILDA STADEB.

gillet godt bifalla, att en tillbyggnad vid lasarettet, slutande sig pä 930 rdr 19 sk. 8 r. banko, iinge uppföras på allmänna fondens bekostnad, under det de sjukes vård och underhåll skulle af vederbörande försam- lingar ersättas^).

Kalmar. Sjuksängarna voro föi-st till ett antal af 4 å 5 uppställda i hospitalets hus, men ökades småningom och utgjorde vid 1811 års början 13. Följande år anmälde landshöfdingen, att, i anseende till den i orten utbredda veneriska smittan, lasarettet ökats med 12 sängar medels de 3,300 rdr banko, hvilka Kongl. Maj:t öfverlemnat till landshöfdingens disposition för att dermed imderstödja allmänna inrättningar i länet Till underhållande af dessa sängar fanns väl icke någon särskild fond, men för deras begagnande skulle betalning erläggas i andra klassen enligt den för lasarettet gällande allmänna taxan. HärtiU samt}'ckte serafimerordensgillet med anmaning till iakttagande af all möjlig spar- samhet ^).

Earlskrona. Landshöfdingen i länet anhöll 1793 hos Kongl. Maj:t att, enär serafimerordensgillet ännu icke låtit i Karlskrona inrätta ett allmänt länshospital och lasarett, alla de ifrån 1765 till Stockholm in- sända lasarettsmedel måtte återställas, för att stadens med enskilda medel anlagda sjukhus måtte till den veneriska smittans hämmande kunna utvidgas. K. brefvet af den ^V? ^'^^^ förklarade, att de för anläggning af ett enskildt lasarett i Karlskrona återfordrade lasaretts- medlen icke kunde utiemnas, emedan dessa medel blifvit anslagna till en för länet gemensam hospitals- och lasarettsinrättning, hvilken ordens- kapitiet befalldes att efter sitt åtagande, så fort sig göra läte och till- gångame medgåfve, i ordning ställa.

En nybyggnad blef nu påtänkt, men i k. brefvet af den ^Vi 1796 anbefalldes serafimerordensgillet att i stället hyra rum. Härvid torde svårigheter uppstått, alldenstund gillet kort derefter anmälde hos Kongl.

*) Serafimerordensgillets protokoll den ••/, 1810. ') Serafimerordensgillets protokoll den ^/, 1812.

LANSLAdAnBTt OCH SJUtCfiUS I ENSRTLDA STADER. 51

Majit, att uppförandet af lasaretts^ och hospitalsbyggnaden i Karlskrona blifvit lemnad på entreprenad för en kostnad af 9,445 rdr. Då likväl anbudet senare återtogs, inköptes ett enskildt hus för 7,000 rdr^). Till landshöfdingens hemställan om antagandet af läkare och predikant vid det nya lasarettet svarade serafimerordensgillet, att vid sjukhusen vanli- gen icke aflönades någon prest, utan ålåg det pastor i församlingen att ex officio sjelf eller genom stadens presterskap tillhandagå den patient, som det kunde åstunda och behöfva^). Förste amiralitetskirurgen Lars Adolf Palander konstituerades till lasarettskiriirg med 100 rdr i lön. Länslasarettet, öppnadt 1797, hade i början sex sängar, men emottog betalande patienter så vidt utrymmet medgaf. Sjuksängsafgiften be- stämdes senare till 5 rdr i månaden i ett för allt, dock borde lands- höfdingen tillse, att nödiga frisängar bibehöUos till de fattiges tjenst^). Sjuksängarnas antal var nu 12, men i och för den tilltagande veneriska sjukdomen ökades de efter någon tid med ytterligare sex för betalande patienter^). £n opåräknad inkomst för lasarettet under några år kan icke här lemnas onämnd. Invånarene i Karlskrona hade anmält sin önskan att få under vintermånaderna hyra mot 60 rdr öfra våningen af lasarettsbyggnaden eller någon del deraf till anställande af »assembléer» eller dansnöjen. »Såvida denna våning ännu icke är nödig för sitt tillämnade ändamål och någon inkomst på detta sätt kunde tillflyta fonden», biföll serafimerordensgillet denna begäran^).

Earlstad. Under sina resor i Vermland hade justitiekanslern Joachim Wilhelm Lilljestråle på 1770-talet insamlat en fond, hvilken han öfverlemnade till fcirvaltning åt konsistorium i Karlstad, som med den och de vanliga lasarettsinkomsterna underhöll ett sjuk- hem. Hos serafimerriddarene begärde konsistorium sedan att till en lasarettsinrättning för Elfsborgs län få inreda öfra våningen i Karlstads

*) Serafimerordensgillete protokoll den »Vi o 1796. *) SerafimerordeDsgillets protokoll den '^/,, 179G. *) Serafimerordensgillets protokoll den ^7e l^^- *) Serafimerordensgillets protokoll den Vi« 1812. *) Serafimerordensgillets protokoll den *7i 1800.

52 LANSLASARETT OCH SJDKUUS I ENSKILDA STADER.

hospitalshus, hvarvid hushållningen kunde så inrättas, att de sjukes sköt- sel och matlagning biefve mot lämplig ersättning öfverieranad åt hospi- talsbetjeningen. Emedan en sådan förening med hospitalet stred emot författningarna, afslogs denna begäran den ^Vs 1774. Sedan länslasa- retten blifvit ställda under landshöfdingens i länet inseende, uppstod fråga, huruvida sjukhuset i Earlstad äfven skulle stå under landshöf- dingens styrelse. Serafimerordensgillet uttalade sig derhän, att då justi- tiekanslern å embetets vägnar bragt sjukhuset till stånd och anförtrott vården derom åt konsistorium af det skäl, att Vemiland då icke ut- gjorde eget län, kunde detta lasarett icke anses för en sådan inrättning som stode utom gillets befogenhet Ehuru länslasarettens styrelse enligt instruktion tillhörde landshöfdingame ensamt, ville gillet i detta fall förordna, att biskopen i anseende till konsistorii hafda nitfulla om- vårdnad borde med landshöfdingen deltaga i sjukhusets förvaltning^).

Det förekom icke sällan, att coilegium medicum i vissa fall erbjöd sig att ur medicinalfonden ersätta medikamentskostnaden för veneriske sjuke å de under serafimerordensgillets förvaltning stående lasaretten. Fondens otillräcklighet föranledde likväl ofta att kollegium nödgades vägra detta understöd. Detta inträffade äfven vid Earlstads sjukhus och vid landshöfdingens anmälan härom förklarade serafimerordensgillet, att medikamentskostnaden vid detta, som vid andra sjukhus, i allmänhet tillhörde lasarettsfonden, »men i händelse denna sjukinrättning utsträckes till hämmande af venerisk smitta, borde medicinalfonden vidkännas kostnaden derför» ^).

Från sjukhusets stiftelse till 1800 bestriddes läkarevården utan er- sättning af provinsialläkaren. Derefter antogs stadskinirgen till lasaretts- läkare. Denne erhöll af serafimerordensgillet i likhet med andra sjuk- husläkare 33 */e rdr banko om året i hyresmedel *).

*) Serafimerordensgillets protokoll den 'Ve 1797. *) Serafimerordensgillets protokoll den *7i 1800. ■) Serafimerordensgillets protokoll den ^/a 1^12.

LÄNSLASARETT OCH SJUKHUS I ENSKILDA STÄDER. 53

Kristianstad. Lasarottsfonden hade uppkomiriit genom frivilliga sammanskott af adel, prester, bönder och öfriga invånare. Ridder- skapet och adeln åtog sig att i sex år betiila till inrättningens under- stöd 12 sk. sp. för hvart hemman säteri och äfven så mycket för hvarje par skattlagda qvarnstenar samt 4 sk. sp. för hvart helt- och utsockne- hemman. Presterskapet åtog sig äfven en afgift på lika lång tid. Engel- holms stad förband sig till 5 rdr om året och allmogen till ^1^ sk. sp. af matlaget i 10 års tid, allt under villkor, att medlen förvaltades af vissa deputerade under landshöfdingens tillsyn. Adelns bidrag upphörde 1781. Lazarettet öppnades i februari 1776 med två sängar, hvilkas an- tal småningom ökades till 6. Efter någon tid beviljade sorafimerordens- gillet ett understöd af 100 rdr och eget hus inköptes för 715 rdr sp. ^).

Redan 1785 uppstod fråga om lasarettets förening med hospitalet, men den af länets invånare valda direktionen, bestående af två depu- terade för hvart stånd, motsatte sig denna förening, emedan lasarettet uppstått genom frivilliga gåfvor och hade ett annat ändamål samt redan ägde egen gård. När derefter kollision uppkom emellan provinsialläkaren C. Saur och lasarettskirurgen H. Linderholm af den anledning, att den förre enligt landshöfdingens befallning på lasarettet vårdat en patient, kommo sjukhusets angelägenheter åter på tal. Landshöfdingen insände en öfverenskommelse emellan länets inbyggare angående sjukhusets an- läggning, enligt hvilken provinsialläkaren efter dess iståndsättande borde hafva vård om de sjuke. Serafimerordensgillet förklarade sig icke kunna fästa något afseende på hvad de personer, hvilka bidragit till lasarettets uppkomst, sins emellan belefvat, utan, då lasarettet åtnjöt bidrag af gil- lets allmänna fond och serafimerordensgillet förordnat Linderholm att vårda lasarettet^ tillkom det honom allena att utöfva tillsyn öfver det- samma och det vore icke tiUständigt att provinsialläkaren inblandade sig deruti*). Vid ytterligare skedd förfrågan rörande lasarettets ställning biföll serafimerordensgillet den "/g 1791, att lasarettet finge, som hit-

») Inrikes Tidningar 1786. N:o 73.

•) Serafimerordenflgillets protokoll den ^j^^ 1790.

54 LANSLASAItETT OCII S.IDKIIUd I ENSKILDA STADER.

tills, fortsättas under den valda direktionens styrelse, dock borde årligen till seraiimerordensgillet insändas en dylik redogörelse, som från de öf- riga lasaretten, för att vid författandet af den till ordenskapitlet af- gående allmänna berättelsen om lasaretten i riket användas, och lasa- rettets underhållande liksom förut ligga länets inbyggare om hjertat

Senare gjorde likväl seraiimerordensgillet den anmärkning, att icke någon anmälan ingått, hvem som vore läkare vid lasarettet efter Lin- derholms bortflyttning från orten. Landshöfdingen svarade den Vs 1797, att rättigheten till val af läkare tillkom lasarettsdirektionen. Med anledning af sitt ofvannämnda bref af den ^^/^ 1791 ville serafimeror- densgillet icke härvid något påminna, dock borde den antagande läka- ren vara vederbörligen examinerad, icke innehafva tjenst på annan ort, anmälas i gillet, insända sjukförslag och ställa sig till efterrättelse den instruktion, som serafimerordensgillet utfärdade ^).

I sjukhuset underhöUos 1799 sex sjuksängar på fondens bekostnad och tvenne för betalande patienter å 8 sk. om dagen.

LlnkOping* Till grundläggande af ett sjukhus i länet hemställde landshöfdingen Fredrik Ulrik Reenstjerna hos Kongl. Majrt i skrifvelser af den "/^ 1777 och ^s l'^'^^, om icke de sedan 1766 i Östergötland influtna och af misstag från konsistoriiuu i Linköping till lasarettsdirektionen i Stockholm insända lasarettsmedel, utgörande 287 rdr 47 sk. 8 rst, kunde för sitt ursprungliga ändamål återställas. Kongl. Maj:t beviljade denna anhållan i skrifvelse till serafiraerriddarene af den lö/i 1781 och förklarade:

»Vidkommande beitiälde landshöfdinges hemställan, om icke något visst betydligare sammanskott, än den vanliga insamlingen må på et eller flera är öfvcr hela länet få göras å landet efter hemmantalet och i

*) Serafimerordensgillets protokoll den '% 1797. — Om lasarettet i Kristianstad finnas utgifna ^Nägra upplysningar rörande Christianstads läns lasarett^ framläm-' nade vid respective Laxarettsdirectionens sammanträde den Vs ^-795 af promncial" medicus Dr Carl Saur samt på nänmda Directions begäran till efterkommandes kän- nedom till trycket befordrade». Lund 4:o, äfvonsom *Beskrifning öfver Christian- stads privat Laxarett*, Af P. O. HagstrÖm. Christ 1816. 8:o.

LAMSLASARETT OGII SJUKHUS I ENSKILDA STÄDER. 55

stfiderne efter deias taxeringsmethode ; så emedan lazarettsinrättningen synes icke kunna vinna fullbordan utan länets invånares beredvillighet till särskilta sammanskotters görande på lämpligt sätt, hafve Wi öfver- lämnat på landshöfdingens omsorg och nit, at vid jordransakningar el- ler eljest wid särskilt sammankallande uti detta ärende förmå och upp- muntra länets invånare härtill, samt då deras öfverenskommelse och frivilliga begifvande kunnat vinnas, det samma hos Oss i underd. anmäla till Wårt nådiga fastställande».

Föreningen af hospital och lasarett bifölls deremot icke. Om lasarettet i Linköping lemnar i öfrigt J. O. Hagström i sina bref till Abr. Bäck några upplysningar, h vilka här må meddelas:

»Det här inrättade och nu i gång bragte läns lasarettet har redan nära förknippat vänskapen mellan min Gollega och mig och jag ser nu af erfarenhet, huru nödig och nyttig chirurgiska vetenskapen och hand- lagen dervid äro för en medicus. Lyckelig Upsala ungdom, som af en i chirurgie vid t bevandrad Murray får fritt lära det mani min tid icke ens fick se vid academien i Upsala».

»Kongl. Öfverdirection består hwar patient här vid lazarettet 4 skillingar til mat om dagen. Sköterskan får 4 skill. om dagen, frit rum och ved, kokerskan likaså. Lasarettschirurgus Liungqvist har 1,500 dal. kmt om året. Detta är nu hela staten. Antalet af sängar är O sfycken nu i början.

Man väntar nu från Baron och Landshöfdingen Adelsvärd den gåfvan af 5,000 plåtar, hvartill han utfäste sig, så snart länslasarettet kommit i gång, hvilket nu är skedt» (i bref af den 2^2 ^^ Va 1783) I ett följande bief af den V4 &• å. berättar Hagström: »Baron Adel- svärd tänker icke efter första löftet gifva 5,000 plåtar till länsla- sarett; tvertom han bygger egit hus och lasarett för sina \inderhaf vande (vid Adelsvärd ska godsen i Åtved, Wärna och Grebo socknar), dem han anförtror sin bergschirurgus at cui^ras och skötas».

I följd af serafimerordensgillets anordning blef lasarettet 1791 ut- vidgadt med sex sängar, närmast för veneriske sjuke, och följande år biföll gillet att länets invånare, en af hvarje stånd, »månatligen mage tillse, huru lasarettet och de sjuke skötas». Äfven stadgades, att kuren för sinnessjuke borde bekostas med lasarettets medel ^).

■) SerafimeiordenBgillets protokoll den ^Vi 1792.

i

50 LANSLAKAUKTT OCH SJUKHI18 1 ENSKILDA STAUER.

Lasarettet innehöll 1799 12 sängar på ordinarie och 12 på extra stat.

Lund. Redan 1756 hade Kongi. Maj:t medgifvit^ att ett sjukhus skulle anläggas i Lund och underhållas med afkastningen af den s. k. Hunnerupsmarken, som blifvit universitetet tilldömd. Sjukhuset skulle mottaga sjuke så väl från staden som länet ^). Consistorium academi- cum förklarade sig likväl 1766 icke äga medel att underhålla detsamma, h varför landshöfdingen Carl Adlerfelt s. å. förmådde deputerade af alla fyra stånden att bidraga till inrättande af ett länslasarett Universi- tetet lemnade nu ett för samma ändamål samladt kapital af 3,000 daL med villkor, att lasarettet skulle förläggas till Lund och tillika tjena som klinisk undervisningsanstalt. Akademin skänkte äfven tomt till bygg- naden. K. brefvet af den '/lo 1*^67 tillät anläggningen af ett sådant provinsiallasarett i Lund, och medgaf att detsamma finge underhållas 1 efter innevånarenes egen tanke och drift» medels påbudna frivilliga gåfvor vid bröllop, barndop och graföl.

Länets bidrag torde likväl varit ytterst obetydliga, ty ännu på 1780-talet kunde man underhålla endast tvenne sjuksängar. Serafimer- riddarene beslöto nu att flytta lasarettet till Malmö och förena det med dervarande hospital. Emot detta beslut inlade consistorium acade- micum, hvars nosocomium borde vara förenadt med lasarettet, jemte länets deputerade 1790 en kraftig gensaga i anseende till de särskilda sammanskott, hvarmed invånarene tillika med akademin inrättat och underhållit sjukhuset. Landshöfdingen i Malmö baron Tage Thott, uppkallad i serafimerordensgillet under sin vistelse i Stockholm, upp- lyste gillet om förhållandena och ansåg det vara bättre att lasarettet förblefve i Lund, isvnnerhet som det var förenadt med akademiska sjukhuset derstädes*). Serafimerordensgillet medgaf då att lasarettet finge qvarblifva i Lund, men borde i likhet med andra sjukhus Ull gillet

') A. H. Lovens Inbjudningsskrift till medicince doctarspromotionen i Ltsnd

den "/s 1868. Lund 1868 sid. 25.

*} Serafimerordensgillets protokoll den *®/, 1791.

LÄNSLASARETT OCH SJUKHUS I ENSKILDA STÄDER. 57

insända årliga sjiikforslag. Detta ville väl direktionen icke undandraga sig, men ansåg sig icke kunna förbindas till någon närmare redovisning för lasarettets tiUstånd och hoppades, att direktionen med understöd af länets invånare finge, som förut, utan annan myndighets öfverinseende efter eget bepröfvande disponera om denna inrättning'). Serafimer- ordensgillet förklarade då, att detsamma icke åsyftat någon annan redo- visningsskyldighet angående lasarettets ekonomi, än att från lasarettet, såsom ett länssjukhus, de vanliga och föreskrifna underrättelserna måtte till gillet inlemnas. Härmed förklarade sig direktionen nöjd och lofvade som hittills underhålla lasarettet^).

Sjukhusets utveckling gick likväl långsamt, ty ännu 1809 fanns i det förenade länslasarettet och akademiska sjukhuset icke mer än åtta sängar. Behofvet af ett större akademiskt sjukhus i undervisningens intresse hade mellertid länge gjort sig gällande^). Till belysning häraf må införas följande bref af A. H. Florman till L. von Engeström, dateradt Lund den 711 1811:

»Det vore ofelbart en stor förmån för medicinska undervisningen, om det härvarande sjukhus kunde bringas till et ordentligt cliniskt in- stitut, hvartill det i närvarande ställning är mindre lämpligt, både i af- seende på bristande tilgångar och i afseende på den allmänt utbredda veneriska sjukan här i landet, som annorstädes, h vilket gjör, at föga andra på detta sjukhus skötas än de veneriska. De 8 sjuksängar, som detta lasarett med möda kan åstadkomma, äro knapt tilräckeliga för att fylla behofvet i länet i afseende på denna sjukdom. Vore någon särskild inrättning at tilgä för denna slags sjukdom, skulle det mycket lätta in- rättningen af et institutum clinicum, hvilket ändå icke kunde bestridas

') Serafimerordensgillets proiokoll den ^Va 1791.

*) Sjukhuset torde en tid varit nedlagdt, emedan i Inrikes Tidn. 1797 N:o 27 finnes »Förteckning öfver de sjuke, som varit intagne i k. academins i Lund lasarett sedan april 1791, då inrättningen efter några åra nedliggande åter kommit i gång». Frän och med april 1791 till och med 1795 hade å lasarettet vårdats 384 personer, deraf veneriske sjuke 163, invärtes sjuke 109 och utvältes sjuke 112.

*) Under förra seklet och ännu senai*e var det vanligt att medicine studerande frän lAnd, äfveDSom andra svenske läkare, för sin praktiska utbildning besökte sjuk- husen och bambördsanstalten i Köpenhamn. r

58 LAN8LA6AUETT OCH SJUKHUS I BN8KILDA STÄDKK.

med lasarettets nuvarande knappa tillgångar. Et diniskt institut, som, såvida det skal giöra gagn, bör minst kimna underhålla 12 sjuksängar, kunde säkert icke bestridas med någorlunda ordning och skick med mindre än 2 å 3,000 rdr b:co om året, som vida öfverskrider detta lasarettets inkomster» *).

Måhända gaf den ua påminnelse anledning dertill, att ett kliniskt institut stiftades 1812, då Lars von Engeström genomdref att de medel, som utgått från kyrkorna i Skåne till de 1811 indragna kyrkoinspektorslö- nerna, anslogos till upprättande af ett sådant Äfven användes bespa* ringarna å de niediko-toologiska stipendierna till detta ändamål och 40 tunnor spanniål anordnades att utgå af den 1813 åt akademin i Lund upplåtna hospitalsladugården ^). Instruktion för klinikuro i Lund ut- färdades i Örebro den ^^/^ 1812. Landshöfdingen i Malmö underrättade nu serafimerordensgillet i skrifvelse af den Vio ^812 derom, att, sedan EongL Majrt förklarat sin nådiga vilja vara att ett institutum elinicum inrättas i Lund, dervarande lasarett må utvidgas genom erhållande af åtminstone en tunna spanmål af hvarje kyrka, hvarmed jus patrona- tus var förbundet. Föreningen mod länslasarettet, hvartill numera äfven ett kurhus hörde, fullbordades 1814.

Mariestad. Serafimerordensgillet beslöt 1791 att det derstädes ned- lagda lasarettet skulle fordersammast ånyo inrättas med åtta sängar och landshöfdingen utse dertill lämplig lokal. Läkaren borde vara examinerad kirurg och få samråda med provinsialläkaren. Hans lön bestämdes till 50 rdr. Om denna befattning kunde anförtros åt stadskirurgen, skulle honom meddelas konstitutorial derpå, annars ville serafimerordensgillet utse en annan skicklig kirurg att vårda lasarettet Sysslomannen skulle erhålla i lön 50^ en sköterska 25 och en lasarettsdräng 17 rdr om året Förplägningen borde utbjudas på entreprenad. Sjukhuset skulle under- hållas med inflytande lasarettsmedel, så långt de försloge, och bristen få

^) Kongl. biblioteket i Stockholm.

*) M. Weiball, Lunds Universiieta historia 1668—1868. L Land 1868 sid. 325.

LANSLASARETT OCH SJUKHUS I ENSKILDA STADEIt. 59

reqvireras från sorafimerordensgillet ^). £n instrumentkista, hvars pris uppgick till 111 rdr 12 sk., tilldelades lasarettet 1794 Sjukhuset, som öppnats 1793 och utvidgats med fyra sängar 1798, erhöll på landshöf- dingens förslag ytterligare 1806 en tillökning af fyra sjukplatser. Men landshöfdingens förslag att flera små sjukhus, åtminstone i Skara och Sköfde, skulle vissa månader om året underhållas för veneriske sjuke, godkändes icke^).

Serafimerordensgillet och staden ägde gemensamt på lasarettstom- ten »det stenhus, som fanns i staden». Ofra våningen upptogs af lasa- rettsläkarens och sysslomannens boställsrum, medan den nedra vånin- gen begagnades till stadens fattighem. Emedan fattiginrättningen hade behof af större utrymme, föreslogs att serafimerordensgillet antingen ville försälja sin ägande andel i huset eller ock inlösa stadens andel. Byggnaden hade efter en emellan länets och stadens invånare träfiad öfverenskommelse blifvit uppförd till gemensamt begagnande i ofvan- berördt syfte för en kostnad af 750 rdr banko, den lasarettsmedlen ingått med Vio delar eller 525 rdr och staden deltagit med allenast Vio delar eller 225 rdr. Så sjukhusinrättningen i det på samma tomt be» lägna störire lasarettshuset blifvit så utvidgad, att det icke fanns bo- ställsrum för läkaren och sysslomannen, hvilka nödvändigt borde vistas nära detsamma, afslog serafimerordensgillet den ^7io 1809 förslaget att afetå sin andel, men ville inhemta stadens yttrande till hvilket pris dess del kunde inlösas.

Lasarettet utvidgades sedan med fyra sjukplatser 1811 och föl- jande år medgaf serafimerordensgillet ytterligare, att nio stycken sängar, liksom i Karlskrona, finge mot betalning upplåtas.

NykOplng. Det gamla lasarettet inrättades 1773 och ägde redan 1775 en gård, bebygd med små gamla trähus. Utan särskild öfverens- kommelse fingo icke andra sjuke, än de som fordrade kirurgisk åtgärd.

') Serafimerordensgillets protokoll den ^1^^ 1791. *) SerafimerordeDsgillets protokoll den 'Ys 1Ö06.

60 LÄNSLASARETT OCU SJUKKUS I ENSKILDA STADER.

intagas på lasarettet enligt k. kungörelsen af den *^/,i 1773. Genom brukspatron Johan Lundmarks testamentariska disposition 1776 er- höll lasarettet ett årligt understöd af 2,100 dal. kmt Ett välgörande fruntimmer, som icke ville vara namngifvet, inköpte sedermera 1780 en invid gamla lasarettet belägen tomt och bebyggde den med ett två- våningsträhus. I denna byggnad inreddes sju rum med 20 sjuksängar och det gamla sjukhuset med 10 sängar användes för veneriskt smit- tade personer. Sjukafgiften var i början 4 sk. om dagen och denna afgift måste vid brist på egna tillgångar ersättas af fattigförsörjningen eller genom frivilliga sammanskott *). Till understöd för lasarettet an- slog Kongl. Maj:t 1793 tvenne kronofisken Hakwarpet och Idebäck i Hallbo sjö nära Nyköping, hvilka i årligt arrende gåfvo 56 rdr 8 sk., och 1806 beslöt serafimerordensgillet att lasarettet skulle i likhet med andra sjukhus åtnjuta understöd af allmänna fonden och de sjukes för- plägniug utbjudas på entreprenad. Dr Rudolphis gård, som gränsade till lasarettet, skulle för ändamålet inköpas, om han vore nöjd med 1,200 rdr banko och rättighet att under sin lifstid få derstädes bebo tvenne rum. I denna gård komme de sjuke att intagas, som ville erlägga den af serafimerordensgillet påbjudna afgiften, motsvarande den dagliga matkostnaden å, 7 sk. banko ^).

Philipstad. Redan vid 1747 åi-s riksdag anhöll staden och bergs- laget att få inrätta eget sjuk- och fattighus, hvilket förut varit gemen- samt med Karlstad, samt att till dess underhåll få uppbära ^/g 7o ^^ skeende bouppteckningar '). Detta beviljades och 1765 gafs tillstånd att

*) D. Schulz v. Schulzenheim a. a. s. 125.

*) Serafimerordeasgillets protokoll den "/» och '/n 1806.

") Provinsialläkaren Daniel AVickman berättar i »Läkaren och Naturforskaren» XI (1794) sid. 366, att prosten Bengt Tingberg vai* den, som först väckte fråga om inrättandet af ett lasarett i Filipstad och att han dertill åi'ligen lemnat penning- bidrag. När likväl en mängd personer motsatte sig penningsammanskott till detta ändamål, utlyste han allmän sockenstämma och höll dervid ett tal om behofvet af sjukhus på orten. Förrän omröstningen vidtog, anmodade han dem af de närvarande, som gillade förslaget, att samlas på hans högra sida, och dem, hvilka viUe motsätta sig detsamma, att ställa sig på den venstia. Sedan delningen förBigg&tt, höll han eo

LANSLASAUjSTT OCFI sjukhus 1 ENSKILDA STADER. 61

till en lasarettsbyggnad använda samlade lasarettsmedel. En ny sten- byggnad med 10 större och mindre rum blef färdig 1773, men af nå- gon anledning synes lasarettet senare blifvit indraget och sjukhusbygg- naden utbyrd emot 33 rdr 16 sk., samt aUa sjuka gruf- och hyttarbe- tare tilis vidare förlagda i enskilda hus ').

SundsralL För det af länets invånare beviljade lasarettets be- hof hade direktionen inköpt egen gård och för Vesternorrlands läns invånare tillkännagafs, att detsamma skulle öppnas den Vi 1'^'76 med 2 sängar. Dess förste liikare var Johan Salberg 2). Sjukhuset flytta- des sedermera till Hernösand.

SSdertelJe. Vanliga sängantalet vid dervarande lasarett var 8, men kunde vid trängande behof fördubblas. De sjukes antal steg ofta öfver 100 om året, oberäknade veneriske sjuke. Lasarettskirurgen hade fria husrum och 100 rdr i lön, men sysslomannen 66 rdr 32 sk. jämte stat 3).

Udderalla* När det 1802 beslöts, att ett lasarett för Göteborgs län skulle anläggas i Uddevalla, uppstod inom serafimerordensgillet fråga om det vore förmånligare att hyra eller köpa en gård. Dessför- innan blef dr Pehr Dubb uppkallad till serafimerordensgillet för att afgifva yttrande, huruvida vid Sahlgrenska sjukhuset en af delning för länets behof kunde på allmänna fondens bekostnad inrättas. Denna plan afstyrktes af Dubb, som föreslog Uddevalla såsom en både billi- gare och bättre belägen ort. Härefter inköptes ännu samma år ett hus. Utom sex frisängar skulle plats beredas åt sådane sjuka, som sjelfvé

utläggning af skriftens ord: »Går bort iir^n mig, I förbannade, ty jag var hungrig, och I g&fven mig icke äta, jag var törstig och I gåf\*en mig icke dricka, jag var sjut och i häktelse och I sökten mig icke». Under föredraget gick den ene efter den andre öf- Ter pä högra sidan och vid slutet stod icke någon mera q var på den venstra.

*) D. Schulz v. Schulzenheim a. a. s. 127.

*) Inrikes Tidn. 1776. N:o 19.

•) D. Schalz v. Schulzenheim a. a. s. 121.

02 LÄNSLASARETT OCH SJUKHUS I ENSKILDA STADBU.

kunde betala eller för hvilkas uppehälle de socknar och städer, derifrån de sjuke voro hemma, åtoge sig ersättningen enligt föreskrifven taxa. Medikamenter och värd lemnades fritt. Äfven tiUät serafimerordensgil- let, att länet medels frivilliga sammanskott inrättade och underhöll omkring 12 sängar för veneriska patienter, åt hvilka coUegium medicum bekostade läkemedlen. När lasarettet förstördes vid den stora eldsvåda, som öfvergick Uddevalla 1806, flyttades de sjuke först till Strömstads kurhus, men, då de icke kunde länge der qvarhållas, öfverfördes lasa- rettsinrättningen ännu samma år till Vennersborg. Landshöfdingen deremot önskade att lasarettet fortfarande finge qvarblifva i Strömstad och k. brefvet af den ^^j^ 1807 förordnade, att fem sjuksängar skulle bibehållas der och trenne flyttas till Vennersborg till dess alla åtta kunde ånyo förenas i Uddevalla. I skrifvelse af den ^/^ 1812 anhöUo riksens ständer, att ett efter behofvet afpassadt länslasarett måtte för Bohuslän inrättas i Uddevalla och att det i Strömstad varande kurhuset äfven blefve dit förflyttad t.

Samma år beviljades på derom gjord ansökan genom k. brefvet af den ^%, att kostnaden till medikamenter för stadens fattige finge af medicinalfonden bestridas. Med anledning deraf uppstod fråga om lasar rettets återuppbyggande *).

Umeå. Lasarettet därstädes erhöll pu serafimerriddarenes fram- ställning medels k. brefvet af den ^7i2 l^^^S hälften af inkomsten vid ka- pellanstjensten i Piteå, »hvilken från den V5 sistl. är för uppkomna stridig- heter och besvär vid dess återbesättande skall varit ledig och dessa Capel- lansinkomster således undantagas ifrån den allmänna författning om deras disponerande Wi i anseende till innevarande års missväxt ifrån Pisa den 18 i nästl. månad utfärdat». Inrättandet af detta lasarett fördröj- des likväl någon tid, alldenstund Dan. E. Na^zen ännu den V3 1785 skref från Umeå till Abr. Bäck:

') SerafimerordensgiUets protokoll deu -7u 1812.

LANSLASAnSTT OCH SJUKHUS I ENSKILDA STÅDSR. 63

»Imedleitid har jag tänkt, at hos deras Excellenoer Herrar Se- raphimer Riddare söka bli antagen till lazarettets medicus och chirurgus vid det i Umeå stad nyligen upbygde läns lazarett och hospital, men som herr landshöfdingen von Stenhagen föreslagit och sökt rekommendera en ung bataillons fältskär Ort man så lära förmodeligen högbemälte herrar stadna vid detta förord. Sedan jag änteligen fick veta härom och att det af hr landshöfdingen skjedt mera igenom hr öfver- lieutenanten af Donners recommendation för nämnde Ortman, än af något missförstånd eller misstroende till mig, har jag redan med sknf- velse upvaktadt Hans Excellence hr riks rådet m. m. Oref C. Fr. Scheffer och herr generaldirectenren och riddaren af Acrel, hvil- ken senare giinstigt svarat, at saken ännu väl wore oafgjord, men at han stadnat vid landshöfdingens förslag och om jag ägde bättre i^tt at söka, med nytt skäl och tillstyrkan af hr landshöfdingen till Hrr Ser. Rid- dare, skulle han icke framte några svårigheter, som kunde uppehålla mitt ^t godtfinnande. Nu tänker jag insinuera saken till konungens be&ll- ningshafvande härstädes jämte bifogad meritlista. — Ehuru jag flera gånger skriftligen upgifvit project om detta lazaretts i stånd sättande och ordning till hr landshöfdingen, har jag, detta besvär oaktadt, ej blifvit hugkommen med syssla dervid».

Nsezen blef dock s. L förordnad till förste lasarettsläkare i Umeå, i början visserligen med lön af endast 66 rdr 32 sk., men erhöll 1793 en förhöjning af 16 rdr 32 sk., hvarigenom han fick samma lön som öfrige lasarettsläkare eller 83 rdr 16 sk. Slutligen höjdes 1806 lönen till 100 rdr banko.

Landshöfdingen i Umeå anmälde i serafimerordensgillet 1794, att sjukvården försvårades i hög grad derigenom, att de sinnessjuke voro inhysta i lasarettet, i följd hvaraf nödig snygghet icke kunde iakttagas. Han föreslog derför inköpandet af en byggnad invid detsamma, som för en kostnad af 60 ä 70 rdr skulle kunna inredds till de sjukes behof. Frågan uppsköts*), men ora och huru den blef afgjord, förmäla icke protokollen.

Sedan fyra betalande sängar öppnats för veneriske sjuke, biföll k. brefvet af den »/j^ 1812 att lasarettet i Umeå finge tillökas med 8 sjuk-

') Serafimerordensgillets protokoll den Vu 1794.

64 LÄNSLASABETT OCH SJUKHUS I BNSKILDÅ STÅDBH.

sängar, hvilka dock borde underhållas medels frivilliga sammanskott i orten, äfvensom att ett särskildt kurhos komme att på enahanda sätt anläggas i Norrbotten.

Här må nämnas, att fullmäktige för Piteå, Luleå och Torneå städer vid 1789 års riksdag gjorde underdånig ansökan derora, att, utom det i Umeå befintliga sjukhuset, ett för länets norra del afsedt lasarett blefve inrättadt, för hvilket medel kunde derstädes insamlas. Derjämte föreslogs att löner från lediga prestemboten finge till dess underhållande användas. Pä grund af allmänna fondens otillräcklighet afstyrkte serafi- merordensgillet denna anhållan *). Kort derpå inlemnade likväl Torneå stad en ny begäran i samma syfte. Äfven nu afgaf serafimerordens- giilet ett afböjande betänkande, men framhöll, att, då allmänna fonden vore anslagen till endast ett lasarett i hvarje län, intet hinder mötte om Torneå stad ville med enskilda sammanskott inrätta och underhålla ett sjukhus^). K. Maj.t afslog denna anhållan den ^^4 1792.

Upsala. Tidigare än på någon annan ort i Sverige var man i Upsala betänkt på inrättandet af ett sjukhus. Det var den akademiska undervisningens vaknande behof af en klinisk läroanstalt, som väckte tanken derpå och redan 1666 började 01. Rudbeck arbeta på inrät- tandet af ett akademiskt sjukhus, der de unge läkarene kunde finna ett dittills saknadt tillfälle till praktisk utbildning. Förverkligandet af denna tanke lät dock länge vänta på sig. Tiden var ännu icke mogen att på allvar gripa sig verket an. Ännu den ^7 1702 »föredrog hr rektor d:r Ro bergs begäran och erinring vara att ett Nosocomium här i staden för studenternas skull nödvändigt borde inrättas, emedan på vidrig hän- delse alla mcdicinse studiosi begifva sig hädan och på andra orter, der dem wore lägenhet att öfva sig uti praxi, hvartill de nu här hafva litet eller intet tillfälle». Anslag af allmänna medel till sjukhusets anlägg- ning funnes likväl icke att tillgå och enskilda bidrag inflöto långsamt Den första gåfvan kom från ledamöterne i collegium medicum, hvilka

*) Serafimerordensgillets pi-otokoU den *% 1789. *) Serafiinci-ordeusgiUets protokoU den "/, 1792.

LÄNSLASARETT OCH SJUKHUS I ENSKILDA STÄDEB. 66

1705 förärade inkomsten för en samma är i Stockholm verkställd anato- misk demonstration eller 600 dal. kmt »till ett litet nosocomium eller sjukstuga här vid academien, förnämligast till den inländske culturam studii medici» ^).

Genom Lars Robergs bedrifvande inköptes 1708 en gård för det blifvande sjukhusets behof, men dervid förblef det länge 2). Först på 1720-talet synas sjuke hafva blifvit intagna till vård i nosocomium. Efter en tid började dock under Robergs senare tjenstgöring den så länge planlagda inrättningen att i följd af hans försumlighet och ständiga strider med konsistorium allt mer och mer förfalla. Först under hans efterträdare Nils Rosén kom sjukhuset 1741 ånyo till stånd och der- med var äfven den kliniska undervisningsmetoden, om också i inskränkt omfång, erkänd och införd i Sverige'). Den af akademin sedan äldre tider med 100 dal. smt årligen ailönade »barberaren» var ända från början anställd vid sjukhuset som kirurg, men först 1796 fördubblades hans lön. Med denna befattning, som mot slutet af seklet öfvertogs af vetenskapligt bildade läkare, följde, åtminstone en tid, skyldigheten att undervisa i kirurgi. Genom Z. Strandbergs testamente erhöll sjuk- huset 1792 en amanuens.

Sedan landsorterna genom k. brefvet af den ^Vio ^''öS erhållit rättighet att på egen bekostnad inrätta lasarett och sjelfva behålla de penningmedel, hvilka derförinnan insamlats för serafimerlasarettet i Stockholm, uppstod tanken att utvidga det akademiska sjukhuset till ett gemensamt länslasarett Detta af landshöfdingen i Upsala, baron Johan

^) Se detta arbetes första del sid. 371.

*) L. Boberg utgaf en liten sällsynt skrift öf\'er denna sjukhnsan läggning : ^Samling angående Nosocomium acadefnicum^ efter hegiäran utgiven^ dem til JBe- hag, som till verkets inrättande Tiid efter annan vählmeent och beneget contribuerat. Därjemte ock några anmärkningar över sjuka^ som där intagne blifvit samt Be- skrivning öfver åtskilliga Perxedlar^ hörande til des påbegynta Sepulcretum Valetu- dinarii Upsaliensis», Ups. 1734. Innehåller skrifvelser till och från consistorium academicain, planteckning af sjukhusets gård och dessutom tre vignetter med latinska och svenska verser. Denna Robergs skrift omnämnes icke af Mesterfon.

•) C. B. Mesterton, Om Nosocomium academieum och den kliniska under- visningen i Upsala (^Universitetets årsskzift 1870). Upsala s. å.

5

66 LÄNSLASARETT OCH SJUKHD8 I ENSKILDA STÄDBB.

Funck uppkastade förslag godkändes af länet och den "/s 1768 öfver- lade medicinska fakulteten under bvilka villkor länets sjuke kunde i akademins sjukbus emottagas. Dessa villkor voro:

»a) att, om sammanskottet ej går under 700 dal. smt, håller sjuk- huset 3 sjuksängar länet tillhanda året igenom;

b) att inga oboteliga sjukdomar påtvingas nosocomium;

c) om sjukdomen tål drögsmål, bör vederbörande pastor låta prse- fectus nosocomii förut veta, då någon sjuk insändes.

d) som länets sjuke blifvit vårdade i nosocomium år 1767, för- behålles att 1766 års sammanskott till sjukhuset inlemnas;

e) som jQera rum icke beböfvas, än de sjukhuset redan har, för- menar faculteten skäligt vara att länet frikallas för byggnad och repara- tioner» ^).

Denna förening emellan akademin och Upsala län i afseende på sjukvården stadfästes genom k. brefvet af den Vi^ 1767. Sjukhuset innehöll nu omkring 10 sjuksängar.

Efter en tid klagade dock consistorium academicum i skrifvelse till serafiraerriddarene af den ^/j 1778, att de från länet inkommande lasarettsniedlen icke motsvarade kostnaden för dess sjuke. [Jnder året hade kostnaden för hvarje säng uppgått till 1,019 dal. kmt, men länets afgifter endast till 2,396 dal. kmt, för hvilken summa 5 Vs säng stått länet till förfogande. Konsistorium föreslog derföre antingen skilsmessa mellan akademin och länet eller ock minskning af länets sjuksängar ill 2. I följd deraf inrättades 1782 ett länslasarett, som förlades till det gamla hospitalshuset och i början upptog endast tre sängar för män och tre för qvinnor. Det akademiska sjukhuset underhöll vanligen sju sängar, någongång flera ^). Sedermera begärde serafimerordensgillet, att den i närheten af staden belägna kronobränneribyggnaden måtte upplåtas till hospital och lasarett, och hemställde, att, om hospitalshuset jemte kyrka, värderade till 6,066 rdr 32 sk. banko, försåldes, skulle icke blott kostnaden till bränneribyggnadens inredning vinnas, utan ock ett betyd- ligt penningöfverskott uppstå. Härtill biföll Kongl. Maj:t den "/g 1806

^) Fakultetens protokoll uppsatt af Linné.

') D. Schulz v. Schulzenheim a. a. sid. 122.

LÄN8LÄ.8ARBTT OOH BJUKHUS I ENSKILDA STÄDER. 67

och följande år blef den nya lekalen färdig till begagnande. Under krigsåren 1808—1809 användes lasarettsbyggnaden till fältlasarett

Sjukvården vid länslasarettet bestreds en tid af professoreme J. O. Acrel och J. Åkerman.

Vid Yeckholms hospital fanns ett af serafimerordensgillet in- rättadt sjukrum, hvarutom tre sängar derstädes underhöUos af de för- enade församlingarna Yeckholm, Kungs-Husby och Thorswi. Fältskären hade i lön 50 rdr. Medikamenter och annan sjukvård bekostades af serafimerordensgillet ^).

Yennersborg* Yid väckt fråga om inrättandet af ett länslasarett i Elfborgs län kunde invånarene icke komma öfverens om en gemen- sam sjukvårdsanstalt, utan fem härader beslöto att inrätta ett sjukhus i Yennersborg, medan åtta andra härader, hvilka förenade sig med stä- derna Alingsås, XJlricsehamn och Borås^ bestämde sig för sistnämnda stad. Härom förordnade k. brefvet till serafimerriddarene af den V» 1781:

»1 :o Att de begge provindalmedici, som vistas den ene i Wenners- borg och den andra i Borås, mage åläggas att utan innevånarenes be- kostnad för sin innehafvande lön, särdeles nu i början, sköta de sjuke och att vid lazarettet må bestås fria medicamenter, åtminstone för de veneriske sjuke.

2:o Wilja innevånarene samla frivilliga gåfvor och sammanskott till lazarettet och dertiU efter sin förmögenhet bidraga, dock utan alt tvång.

3:o Om fonden icke genast blifver tillräckelig till de sjukas föda och underhåll, jemte aflöning för nödiga sjukvaktare, så får socknen, på sätt det äntå nu, hvad veneriska sjukdomar angår, skier, betala för sina sjuklingars föda, till dess fonden kan blifva så tillräckelig, att detta underhäll äfven kan bestridas».

Yid fömyadt sammanträde i Yennersborg den Va 1782 med länets deputerade sökte landshöfdingen ännu engång, ehuru förgäfves, förmå invånarene att förena sig om ett enda sjukhus. Åt provinsialläkaren beviljades af serafimerriddarene ännu samma år för vården af de invärtes sjuke ett arfvode af 33 rdr 16 sk. och åt lasarettskirurgen, som

') D. Schulz v. Schulzenheim a. a. sid. 123.

68 LÅNSLASARBTT OCH SJUKHnS I BN8KILDA 8TÄDBR.

det ålåg att vårda utvärtes sjuke och veneriska patienter, 50 rdr. Lasarettet torde likväl efter någon tid blifvit i hög grad vanvårdadt, ty serafimerordensgillet fann i början af 1790-talet att derstådes vårdats endast tre sjuke och att hela öfra våningen var inrymd åt fältkommissa- riatet. Häröfver infordrades förklaring af iandshöfdingen.

Länets invånare ville likväl undandraga sig betalningen för in- köpet af lasarettshuset i Vennersborg, ehuru de förbundit sig dertilL Då i följd af k. brefvet af den 7^ 1781 tvenne lasarett inrättats i Elfs- borgs län, det ena i Vennersborg och det andra i Borås, samt länets invånare förbundit sig att, om allmänna hospitalsfonden ersatte aflö- ningama och medikamentskostnaden, sjelfve i allt öfrigt underhålla dessa inrättningar, hade en gård, såsom tjenlig och rymlig både för lasarettet och hospitalet, blifvit i Vennersborg inköpt för en summa af 5,555 rdr 26 sk. 8 rst. Af denna köpeskilling hade redan öfverstyrelsen för barn- husen och hospitalen utbetalt 2,500 rdr och återstoden skulle invånarene i följd af sin förbindelse bordt erlägga. Under åberopande af flera skäl undandrogo de sig likväl att deltaga i dess betalande och Iandshöfdin- gen anhöll i stället hos serafimerordensgillet, att den bristande köpe- skillingen måtte beviljas ur allmänna hospitalsfonden och en gåfva af 1,000 rdr lemnas till underhållande af vissa frisängar. Då serafimerordens- gillet ansåg det vara vådligt att prisgifva orten åt den veneriska smittans förödelse, föreslog detsamma hos Kongl. Maj:t den ^Vi 1792, att fem frisängar för de fattigaste sjuka skulle underhållas af allmänna fonden i hopp att länets invånare ville sammanbringa kostnaden för fyra andra sjuksängar, om serafimerordensgillet äfven för dem ersatte medikaments- kostnaden. Den återstående köpeskillingen af 3,055 rdr 26 sk. 8 rst skulle tillika af allmänna hospitalsfonden betalas. Härtill biföll EongL Maj:t den 'Vi 1792.

Derefter meddelade Iandshöfdingen i skrifvelse till serafimerordens- gillet af den ^Vo 1793, att länets flesta socknar lofvat sammanskjuta i tre års tid till lasarettets underhåll 8 sk. för bvarje mantal och i pro- portion för mindre lägenheter, Serafimerordensgillet, som med tack- samhet emottog anbudet, fann mellertid betänkligt godkänna det af länets invånare i protokollet införda föi-slaget att genom allmänna visitatio-

LÄNSLASARETT OCH SJUKHUS I ENSKILDA STÄDER. 69

ners anställande vinna kännedom om de med venerisk smitta behäftade personer, såsom stridande mot den personliga friheten, men tillstyrkte att landshöfdingen ville uppmuntra allmänheten att vid behof begagna sig af lasarettet ^).

Yesterås. Lasarettet uppgifves vara anlagdt 1776. Det innehöll fem mm med inalles 12 sängar samt ett större rum för veneriske sjuke År 1812 utvidgades det med 10 sjuksängar för betalande patienter ^)«

Vextt. Sjukhuset, anlagdt 1767, fick s. å. instruktion, hvartill länets deputerade gåfvo sitt samtycke, men förstördes vid den stora eldsvåda, som den ^j^ 1799 öfvergick staden'). Genom landshöfdingen grefve C. St Mörners nitiska bemödande insamlades ännu samma år inom länet 2,475 rdr, hvarmed en rymlig och väl bebygd gård nära staden inköptes till lasarett samt förseddes med inventarier och instru- menter. Till lasarettets underhåll erlade hvarje matlag i länet årligen 2 sk., torp undantagna. Staden underhöll en säng i lasarettet medels frivilliga gåfvor. Ända till 20 sjuke kunde på engång vårdas afgiftsfritt. men veneriske sjuke betalade 3 rdr 16 sk. i månaden. Direktionen var uppdragen landshöfdingen ensamt När landshöfdingen 1808 begärde af serafimerordensgillet understöd för vården af veneriske sjuke, förklarade gillet, att understöd af allmänna fonden icke kunde beviljas lasarettet i Texiö, såsom varande en enskild inrättning*).

yisby* Medels k. brefvet af den Va 1782 stadfästes det af serafimerriddarene på det gamla hospitalets bekostnad 1781 inrättade lasa- rettet med sex ordinarie- och två reservsjuksängar. Provinsialläkaren och stadsfältskären skötte lasarettet gemensamt emot 500 dal. smt om året En vidlyftig och i afseende på historisk utredning intressant skrift-

^) Serafimerordensgillets protokoll den "/a 1793.

*) Serafimerordensgillets protokoll den 'Yj^ 1812.

•) £a liten skrift om lasarettets grundläggning finnes tryckt under titel »1767 den 10 december å Landscancelliet i Wexiö [blefvo följande momenter till rättelse för Länets lasarett författade och af Innebyggarnes fullmäoktige samtyckte».

*) Serafimerordensgillets protokoll den "/, 1808.

70 AF ENSKILDA PEBSONBR GRUNOADl SJUKHUS.

vexling uppkom sedermera 1825—1828 i följd af Visby lasaretts- direktionens anspråk på öfverskottet af hospitalsmedlen till lasarettets underhåll ^).

Örebro. Lasarettet kom till stånd 1785, alldenstund Erik Jö- ran Wallerius samma år förordnades till läkare derstädes. Annan fond till dess underhåll fanns icke än frivilliga afgifter vid bröllop, barndop m. m. I öfra våningen af hospitalsbyggnaden voro tvenne rum med fyra frisängar anslagna för lasarettets behof. Först 1795 be- viljade serafimerordensgillet anslag till uppköp af en kirurgisk instru- mentkista. År 1808 hade lasarettet 20 sängar, utom platser för beta- lande sjuke.

4. Af enskilda personer grundade sjukvårdslnFåttningap.

De af enskilde medborgare till sjukhusens förmån gifna bidragen hade endast varit af mindre betydenhet Göteborg, som i storartad väl- görenhet står främst bland Sveriges städer, kan äf ven uppvisa det första föredömet af ett genom enskild mans frikostighet grundlagdt sjukhus. Direktorn vid Ostindiska kompaniet i Göteborg Niclas Sahlgren skänkte medels testamentariska dispositioner af den 7ia l'^'^2 och ^V* 1774 sina >strögods» i Halland, utgörande icke mindre än omkring 150 för- medlade hemman och efter deras dåvarande värde uppskattade tiU 150,000 dal. smt, »till någon nyttig inrättning här i staden:^ '). Efter Sahlgrens den ^Vs l'^'^^ timade död bestämde sig hans måg baron

') Jfr * Underdånigt utlåtande till Kongl. Maj: t af K, S. O. O. angående Wisby Hospäai*. Sthlin 1828.

•) I J. W. Lill j est råles den "Vi 1777 inför vetenskapsakademien hållna minnes- tal öfver direktören N. Sahlgren läses Gustaf in:s till honom aflätna tacksagelsebref af den "/„ 1775: »Wi hafve funnit eder afsigt så berömlig, att Wi icke velat någon stund förlora till att lagligen befästa edre förbemälte dispositioner med all erforderlig säkerhet. — ^Vi försäkre eder om AVär beständiga k. nåd i hela eder Öfriga lifstid och boren I icke tvifla, att ju efter eder död minnet af eder käiiek för fäderneslandet skaU hos Oss och sedan hos efterverlden i aU tacksamhet förvaras».

Sjelfva stadfästelsebrefvet är af konungen utfäitladt den Yé 1775.

SAHLGRENSKA. SJUKHUSBT. 71

Claes Älströmer för inrättandet af ett sjakhus. Det efter sin stiftare benämnda »Sahlgrenska sjukhuset» öppnades i slutet af mars 1782 till en början med 24 sjuksängar, deraf 10 frisängar och 14 betalande, och har under framstående läkares ledning verkat Tälsignelserikt i de lidan- des tjenst. Talrika donationer hafva under årens lopp ökat sjukhusets fonder, hvilka i samma mån användts till dess fortgående utvidgning. Ar 1804 utgjorde sjuksängarnas antal 40. Sahlgrenska sjukhuset är numera sedan 1854 förenadt med en af staden bekostad sjukvårdsin- rättning under namn af »Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset» ^).

Såsom bidrag till dess historia må ur seraiimerordensgillets hand- lingar anföras k. brefvet af den 2% 1784. Deruti biföll Kongl. Majrt, som funnit en inrättning, »hvilken är grundad på en så betydande fri- kostighet af en privat man, förtjena att äfven af publico med någon hjelp understödjas, att lasarettsinsamlingen eller collecten, emedan den till sådant bebof och ändamål är anslagen, må hädanefter och för fram- tiden, dock allena till den andel, som uppbäres inom Göteborgs stad, tillfalla Sahlgrenska lasarettet, hvaremot detta lasarett bör vårda sig om stadens sjuke, så att länslasarettet, när det framdeles kommer att in- rättas, med dem icke belastas. Beträffande åter de för samma ändamål föreslagne afgifter af tolag, sakören och någon afgift af en eller annan yppighetsvara, hafve Wi ännu icke stadgat Wårt beslut».

Sedan ett provisoriskt reglemente under de första åren efter sjuk- husets inrättning tjenat till efterföljd, uppsattes ett nytt utförligare sådant af dess föreståndare och läkare Pehr Dubb och baron Älströmer, hvilket stadfästes af Kongl. Maj:t den ^/g 1789. Sjukhuset skulle, enligt detta i flera hänseenden märkliga reglemente, hafva en dubbel uppgift att f}'lla, det borde vara en välgörenhetsinrättning, men tillika tjena som undervisningsanstalt. Enligt tidens sed anställdes både läkare och »chirurg» vid detsamma och de anspråk man ställde på dem voro icke ringa. Hvardera voro skyldige »att lemna stadens unga medici^

*) En uttömmande skildring af sjukhusets öden och utveckling lemnar C. Fors- 8 e ni US i sitt »Minnestal vid firandet af Sahlgrenska sjukhusets hundraåriga tillvaro den 13 mars 1882». Göteborg 1884.

72 SAHLGRENSKA SJUKHUSET.

unga cbinirgi ocli barnmorskor fritt tillträde till sjukhuset och att, så ofta tiden tillåter, undervisa dem uti allt, bvad till deras embeten hörer». Icke blott liköppningar borde anställas på dem, som afledo af mindre kända sjukdomar och en preparatsamling anläggas vid sjukhuset, utan kirurgen ålades äfven »att efter skedd kungörelse lemna stadens unga medici och chirurgi öppet tillfälle till öfning uti dissequerande på de cadaTora, som uti sjukhuset förefalla, och dem vid sådane tillfällen uti anatomien undervisa». Denna plan att i Sahlgrenska sjukhuset se en förenad sjukvårds- och undervisningsanstalt har visserligen icke hittills gått i fullbordan, men såsom sjukhus har detsamma dock varit en be- tydelsefull skola för de många läkare, som derstädes längre eller kor- tare tid tjenstgjort De förmåner och lättnader med afseende å sjuk- vården och sjukas intagning, hvilka vid anstaltens stiftelse gjorde sig gällande, ådagalade tillika de humana idéer, som från början besjälade dess stiftare och styresmän. Barn under fem års ålder, obotiige sjuke eller af venerisk smitta besvärade personer fingo likväl icke intagas å sjukhuset.

Hörande läkarens tillsättande vid Sahlgrenska sjukhuset äro sär- skilda föreskrifter utfärdade. K. brefvet till Upsala akademis kansler af den ^Ys 1^89 (k. brefvet till collegium medicum af den Ve s. å.) för- ordnade:

»det amiralitets medicus doctor Pehr Dubb, som ifrån inrättnin- gens början lasaretts medici sysslan bestridt, sjelf må få välja och ut- nämna den sjukhusets medicus, som honom i samma syssla immediate efterträder; men at sedermera vid dess val och tillsättning för framtiden iakttagas må, att medicinska faculteten vid wår academie i Upsala inom trenne månader efter sysslans i allmänna tidningen kungjorda ledighet, därtill upprättar förslag, hvarå trenne de skickligaste medicinse doctorer böra uppföras samt at Wärt Collegium medicum fjorton dagar efter an- mälan häraf ibland de föreslagne utser den, som skickeligast finnes att förestå denna, ehuru privata sjukhusinrättning, hvartill den, som genom utrikes resor haft tillfälle till ytterligare kännedom om dylika inrättnin- gar och de nyaste förbättringar i medicinska practiquen bör, då alt annat är lika, för sina medsökande njuta företräde».

SAHLGRENSKA SJUKHUSET. 73

Rörande den vid sjukhuset anställde kirurgien utfärdades den ^/g 1789 till kirurgiska societeten ett k. bref, innehållande de kompetens- villkor, som i närmaste öfverensstämmelse med reglementet komme att af honom erfordras:

»Eongl. Maj: t har vid granskningen af det på grund af framl. di- recteuren Niclas Sahlgrens den ^/jj 1772 och den ^^^ 1774 gjorda testamentariska disposition inrättade lazaretts reglemente, bland annat bifallit, at den chinirgus, hvilken lazaretts directionen med dess medici samråd framdeles äger at tilsätta, antingen må vara eller blifva af eder examinerad samt godkjänd; Och som denne Chirurgi göromål, enligt det i nåder faststälde reglementet blifva månge och angelägne, neml. at lyda och efterkomma medici förordnande för de sjuke: tidt och ofta natt och dag, när det behöfves infinna sig i sjukhuset för at iagtaga sjukdomar- nes förändringar och därom underrätta sjukhusets läkare: öpna och undersöka de obotligas och aflednes döda kroppar: undervisa och anföra yngre chirurgi i anatomiska disaectioner : tillreda pra^parata at förvahras inom sjukhuset: biträda barnmorskan vid svårare förlossningar: förrätta alla chirurgiska operationer, och ändteligen göra sjukhus medici sysslan i alla afseenden under hans frånvaro och sex månaders vacanoe då döds- fall imellan kommer; så hafva Wi ansedt alt detta förutsätta högsta nöd- vändigheten af en kunnig, uplyst och erfaren man, som rätteligen skaU bestrida så många och granlaga göromål, samt fördenskull jemväl i nåder pröfvat det vahl directionen med medici samråd gör af chirurgus framdeles böra vid detta sjukhus efter ofvannämde ömtåliga föremål anställas».

Ännu kunna några andra af enskilda personer stiftade och under- hållna sjnkhusaustalter här nämnas.

I Uddeholm (i Yermland) fanns ett på bolagets bekostnad upp- fördt sjukhus, till hvilket brukspatron C. F. Geijer skänkt ett kapital af 1,500 rdr, hvars ränta användes till de sjukes vård och medikamenter. Lasarettsfältskären åtnjöt utom kost och husrum vid bruket 100 rdr i årlig lön ').

') D. Schulz v. Schulzenheim a. a. sid. 129.

74 LÖWENSTRÖMSKA SJUKHUSET.

På sin egendom Eölby vid Kalmar hade en doktorinna Brita Maria Bäckerström inrättat ett sjukhus för fattiga och veneriske sjuke ^).

I början af år 1800 blef collegium medicum öfverraskadt af un- derrättelsen, att ett sjukhus fanns inrättadt icke långt från hufvudstaden i Botkyrka socken, och infordrade dorom närmare underrättelser. Den dervid anställde läkaren, dr Erik Gustaf Lönnberg upplyste då, att en okänd gifvare 1799 anslagit 100 rdr banko i årlig lön, jämte fria rum, åt en läkare för de fattiges sjukvård i Botkyrka och Salems församlingar samt 20 rdr banko till medikamenter. För denna sjukvård fanns en sär- skild direktion inrättad.

Medels testamente af den ^Vs 1811 hade ryttmästaren G. A. Lö- wenström (J. J. Anckarströms broder) öfverlåtit all sin egendom så i löst, som fast, uppskattad till en ungefärligt belopp af 33,333 rdr 16 sk. banko till fond för ett af honom i Hammarby socken och Stock- holms län inrättadt lasarett, stäldt under serafimerordensgillets förvalt- ning. För att strax kunna inrätta och vidmakthålla sjukhuset skänkte han ytterligare till detsamma genom gåfvobref af den Vs 1811 hemma- net Holmen ett mantal augment, Hammarby 1 Ye-^^ls mantal rusthåll samt lilla Mellösa ^/j mantal frälse med de dera anlagda bonings- och magasinsbyggnader, värdshus och mjölqvarn jämte öfriga tillhörigheter i Hammarby socken och anslog dessutom 200 tr spannmål till fond för ett af honom i samma socken inrättadt lånemagasin, hvaraf räntan eller afkastningen skulle tillfalla lasarettet samt förband sig att under sin återstående lifstid årligen gifva 400 rdr till sjukhusets underhåll. Denna donation stadfästes af Kongl. Maj:t den Vs 1811.

Sjukhuset, ämnadt »till fattige sjukes vård och skötsel ej mindre från Hammarby, än tolf närgränsande socknar, hvilka i anseende till deras aflägsenhet ej kunna af länslasarettet sig begagna», benämndes i början »Gustafbergs lasarett», men kallas numera Hammarby eller Lö- wenströmska lasarettet i Stockholms län.

') Inrikes Tidn. 1798 N:o 52. Under 1797 hade 70 personer utskrifvits friska från detta sjukhus »genom dr G. P. Engströms insigter och Ömma vård>.

ÅTGÄRDER MED AFSEENDE 1 OBOTLIGT SJUKE. 75

5. Fråga om åtgåFder med afseende å obotligt sjuke.

Bland de förtjenster serafimemddarene förvärfvat sig om ord- nandet af sjukvårdsvasendet i Sverige må nämnas, att äfven de obot- lige sjukes sorgliga lott varit föremål för deras uppmärksamhet och be- hjertande. Tanken på att förhjelpa dessa olyckliga till den vård de ofta framför andra behöfva uttalades af öfverståthållaren baron Carl Sparre redan mot slutet af förra seklet, ehuru det var först en senare tid förbehållet att i detta hänseende tillfredsställa humanitetens och menniskokärlekens kraf. Vid sammanträdet af serafimerordenskapitlet den 21/jj 1786 hemställde han till

»Kongl. Maj:t8 ömma och nådiga behjertande, huruledes bland det, under Kongl. Maj:ts regering, tilökte antalet af inrättningar till den li- dande mensklighetens hjälp och understöd, likväl saknas en fristad för sådane uslingar, som med obotlige sjukdomar behäftade, skulle af hunger och nöd förgås, om man med stränghet betoge dem den utväg att, ge- nom åsyn af deras elände, väcka medlidande och vinna almosor.

Kongl. Maj:t uppdrog direotionen af Herrar Seraphimer Riddare öfver barnhusen, hospitalen och lazaretteme att, i samråd med hr Riksrådet och Öfverståthållaren, utfinna och till Kongl. Maj:t uti capitlet upgifva någon fond till inrättning af ett hospital, der obote- lige sjuke mage njuta en för dem så oumgängelig tilsyn och om- vårdnad».

Äfven torde här kunna nämnas, att genom k. brefvet af den ^V? 1808 ett understöd af 533 rdr 16 sk. banko om året i tvenne års tid beviljades ur allmänna hospitalsfonden till understöd för den af sekre- teraren af Bjerkén i Sala stad grundlagda inrättningen till döfva och stumma personers undervisning^). Vid riksdagen i Örebro 1812

*) Upplysningar om af Bjerkéns bemödanden för döfstummes undervisning finnas i £. O. Le in berg, Handlingar rörande Finska skolväsefidets historia. Jy- väskylä 1887, IL 532—548.

76 HOSPITALEN.

väckte grefve Brahe förslag om uppförande på ordinarie stat af de till institutet för blinda och döfstumma vid 1809 års riksdag anslagna 5,000 kronor, hvilket äfven af ständerna bifölls.

6. Hospitalen.

Innan vi sluta denna afdelning torde måhända några ord böra tilläggas om det svenska hospitalsväsendet Förf. har vid skildringen af de egentliga sjukvårdsinrättningarnas uppkomst icke velat hänvisa tiU de 8. k. Helge Andshusen, hospitalen eller sjukstugorna, gillen (convivia sacra) m. m., sådana de omnämnas i äldre handlingar. Ursprungligen afsedda dels för spetelske sjuke, dels ämnade till försörjningsanstalter för andra med obotliga åkommor behäftade sjuke, blinde, vanföra och husville fattige, voro de barmhertighetsinrättningar, vittnande om vak- nande insigt derom, att äfven staten hade pligter mot de värnlösa och nödlidande.

De i 28 kap. af 1686 års kyrkolag anbefallda sjukstugorna, ehuru sannolikt inrättade endast i ett mindre antal socknar, stodo enligt kyrkolagens föreskrift under vård af landshöfding och biskop med bi- träde af borgmästare och ortens pastor. Till underhåll af dessa väl- görenhetsinrättningar var anslagen, utom genom enskilda donationer tillfallna hemman och räntor, en del af den från klostren till kronan indragna tiondespannmålen.

Om man äfven kan och måste medgifva att dessa anstalter, före- mål för styrelsens understöd och enskildes vänliga hågkomst, å en del orter kunnat utgöra den första början till ett egentligt sjukhus, stodo de dock i sin ursprungliga form främmande för så väl de medicinska myndigheternas, som läkarenes omvårdnad. I utvecklingen af den svenska medicinallagstiftuingen bafva de icke lemnat några spår, så länge deras uppgift var att utgöra ett slags försörjningsställen ^).

^) I sin redan anförda nppsats i Hygiea har A. H. Wistrand lemnat upplys- ningar om de svenska hospitalen. Se Hygiea 1849 sidd. 526. 593. 1850 s. 522 ff.

HOSPITALEN. 77

Huru man ännu i slutet af sjuttonde seklet uppfattade de sinnes- sjukes behandling framgår klart ur landshöfdingens i Gefle G. G. Frö- lichs bref till Eongl. Maj;t af den i»/i 1699:

»Eders Eongl. Maj:t fCranlåtes jag underdånigt tilkännagifva at effter inkomben berättelse Ifrån häradsfougden een quinnspersohn utj Nor- maling sochn och Ångermanland, Capellanen dersammastädes Calisij dotter är ifrån sina sinnen och rasar ibland at stadig wacht om henne måtte hållas af almogen: Eders Eongl. jVlaj:t beråttas derjemte underdå- nigst att med åtskillige sådane hafwer jag låtit bruka folliande cuur, som ock haft god werckan at de blifwit bättre. Först att med andacht läsa Fader wår och den 51 Davidz Psalm hwar gäng dem gifwes math, som nyttigast för dem är upkokat bröd utj godt watten eller svagt dricka, så at de på en tijd intet annat niuta; och dem som intet willia läsa, utan ställa sig motsträfwige och bruka swordom, lägges för ögon en knipx^e spöö, med alfwarsam warning at af stå med swordom och stäUa sig gudfruchtige sampt läsa berörde böön och psalm, och när de det intet willia lyda och giöra, då låta gifwa dem af 3 ä 4 par spöö el rijs, tvenne slag med hwardera, alfwarsampt och långsampt, och så snart de bedia då upphöra med slagen. Eders Eongl. Maj:t hemställes un- derdånigst om Eders Eongl. Maj:t nådigst behagar at berörde Cuur med förenembde quinnspersohn och flere sådane skall brukas, då jag derom lärer giöra anstalt och genom Guds bijstånd will förhoppas god verckan» *).

Å skrifvelsen finnes antecknadt: »Denna curen bifalles».

Det var först i medlet af förra seklet, som hospitalen började upp- fattas som särskildt egnade till förvaringsanstalter för sinnessjuka per- soner. Derförinnan fanns endast vid Danviken invid Stockholm en sär- skild afdelnlng för »dårar». Någon egentlig vård gafs dem icke och ännu mindre kom läkarebehandling vid psykiatrins dåvarande ståndpunkt i fråga. Hvarken vid de större eller mindre hospitalen funnos läkare anställde. Sedan lasarett och hospital på flere orter förenats, var lasarettskirurgen skyldig att endast vid förekommande tillfälligheter betjena hospitalshjo- nen. För öfrigt voro de lemnade åt sig sjelfva och icke sällan utsatta för ett hårdt hänsynslöst bemötande*). Till stor del voro hospitalen i

») I riksarkivet: Westemorrlands län 1698—1705.

*) Bland många mä anföras ett exempel. Provinsialläkaren Erik Olof Ryd- beck i Tadstena anmälde i colleglium medicum, att han förfi'ågat sig »huravida icke

78 HOSPITALBN.

ett eländigt och afskräckande tillstånd. Ja, om Visby hospital skref sjelfva direktionen ännu 1825, att det befann sig i ett tillstånd, »som sårade menskligheten». I jämförelse med sin föregående ställning funno de olycklige sinnessjuke dock i flera af dem åtminstone en tillflyktsort undan den yttersta nöden. Det fordrades mer än ett hälft sekels ansträng- ningar, innan de nya idéer, som sedermera fört hospitalsväsendet i Sverige en ordnad utveckling till mötes, vunno ett allmännare erkän- nande.

På grund af kammar-, ekonomi- och kommersedeputationens till riksdagen den ^7e ^^^^ aflemnade sakrika och upplysande berättelse blofvo hospitalens tillstånd och förvaltning föremål för ständernas skär- skådande. Till följd af dessa upplysningar beslöto ständerna den *Vio s. å, att tillsätta en »deputation», som äfven emellan riksdagarne ägde utöfva öfverinseende öfver barnhusen och hospitalen i riket, under namn af »Riksens Ständers Hospitals- och Barnhusdeputation». Vid denna tid funnes inalles 38 hospital i Sverige och 4 i Finland, nämligen Gammelstads (Helsingfors), Sjählö, Åbo och Kronoby hospital ^). I dem underhöUos 1797 fattiga och aflönades 209 personer till deras vård och betjening. Till denna ständernas deputation utsagos fyra medlem- mar af adeln och ridderskapet och tvenne medlemmar af de tre ofrälse-

de till sina sinnen någorlunda till sig komne däramo i "V\''adstena kunde få tillstånd att lossas ur sin fotstock*, för att någon stund promenera på gården och derigenom hindra skörbjuggens öfverhandtagande, men därvid erhållit det svaret, att öfverstyreken icke bekostade nägon, som höll uppsigt öfver dem, hvarför de liitteligen kunde rymma eller göra skada. Om desse sjuke berättades i Öfrigt, att de fingo hvarken gång- eller sängkläder. Collegium medicum uppsköt ärendet till dess säker kännedom vunnits härom. Sekreteraren upplyste, att landshöfdingcn och biskopen i Linköping hade inseendet öfver hospitalet, men att alla anordningar vidtogos endast på anmodan af serafimer- riddarene. Kollegium beslöt då att vända sig till serafimerordenskapitlet (collegii medici protokoU den »Vg och »Ve 1781).

*) Om de finska hospitalen kan jämföras J. Tengström, Af handling om presterliga tjcnatgöringeji och aflönitigeti i Åbo Erkestift Åbo 1820 — 1822. II: 176, III: 39, 309., F. J. Ra b be, Finlands lyiediciTial for fattningar. Helsingfors 1837. I: 603 ff., och Fimka Läk. Sällsk. Handl. 1: 172 samt L. W. Fagerlund, Fin- lands Leprosorier. Helsingfors 1886 och * Hospitalet pä O loskär» i »Skrifter ut- gifna af finska läkaresäilskapet vid dess femtio åi-s fest». Helsingfors 1885.

HOSPITALEN. 79

stånden (på bondestfindets vägnar dock två civila tjenstemän). Denna »Deputation öfver samtelige hospitalen och barnhusen i riket» stadfästes genom k. brefvet af den */j 1757. På anmälan och förslag af deputa- tionen till riksdagen 1762 utkom k. förordningen af den "/* 1^63 »an- gående hospitals- och barnhusinrättningarne i riket».

Enligt denna förordning indelades de personer^ hvilka borde å hospital intagas, i tre klasser. Första klassen utgjordes af »sådana, som antingen af ålderdoms skröplighet, långvariga krämpor eller någon slags ofärdighet hindras at sjelfve förskaffa sig tillräckligt underhåll, och ej äga anhöriga, som äro i stånd at dem wårda eller ock wiid till- tagande åren lidit sådana olyckor, at deras näring afstadnat, samt numera blifvit orklösa att wälja sig annat näringssätt».

Till andra klassen räknades dårar, borttagna och med smittosamma eller oboteliga sjukdomar, såsom kräfta, fallandesot, spetelska med mera besvärade menniskor, »hvilkas vistande ibland andra är ohyggeligt eller skadeligit, de där således ej på något sätt kunna förvärfva sig annat af sina medborgare, än deras medlidande».

Nödlidande af tredje klassen voro barn, »som af sina föräldrar, för deras torftighet skull, ej kunna njuta underhåll: sådane gifwa dock hopp att kanna blifva nyttiga medlemmar i det allmänna och fordra derföre ömmare vård än alla de andre».

»När den i kyrkolagens XXVIII cap. 5 § grundade och med lands- hofdinge instnictionen öfverensstämmande skyldigheten att hvarje socken bör föda sine fattige af första slaget, till obrottslig efterlefnad vederbör- ligen handhafves och inga sådane fattighion, som hvar i sin socken böra försörjas, blifva i de på kronoförläningar fotade hospitalen intagne, så kunna ej allenast de under andra dassen nämnde uslingar, hvars vistande bland andra är ohyggeligt eller skadeligit, därstädes njuta un- derhåll, utan ock en ansenlig fond öfverblifva till hjelp för fattige späda barn, hvars räddning är desto angelägnare denna tiden, då folkbristen i alla näringar gör sin skadeliga verkan nog känbar».

Till förstärkande af hospitalsfonden föreslogo ständerna tillika i skrifvelse af den ^^1^ 1762, att personer kunde »insätta penningar på lifränta i hospitalscassau emot 8 ä 10 till 12 7o ^^^ deras ålder samt

80 HOSPITALEN.

erhålla en sådan ränta i sin öfriga lifstid. Således må hvar och en, som bevisligen fylt 54 år, hafva rättighet att i närmaste hospitals cassa insätta ett så stort capital han kan åstadkomma emot 8 7o årligen för all sin öfriga lifstid, den, som fylt 59 år, emot 10 Vo och den, som fylt 63 år emot 12 7©^ så länge de lefva, hvarefter capitalet skall hemfalla hospitalscassan, hörandes dock en sådan insättning ej wara mindre än Tuhundrade dal. smt, och, till dess wärket vinner mera stadga, ej öfverstiga 4,000 dal. smt samt både capital och lifränta vara fredad för gäldenärers anspråk». Ständernas förslag stadfästes af KongL Majrt den "/« 1762.

Kongl. Majits »förnyade förordning angående hospitals- och barn- husinrättningarne i riket» af den ^7i2 ^^^^ bibehöll ofvannämnda klass- fördelning, men upptog i första rummet» dårar, borttagne eller med obo- teliga och smittosamma sjukdomar behäftade, hvilkas vistande ibland an- dre är ohyggeligt eller skadeligit», och bestämde, »ty skole ock sådane, och så länge någre af dem utom omvårdnad finnas, först blifva uti de på krono-förläningar grundade hospitaler intagne, så vida deras sjuk- domar äro af en sådan beskaffenhet, att de, efter vederbörandes intygan, på lasaretterne ej kunna hjelpas och botas». K. brefvet af den ^^/^ 1774 förklarade ytterligare kronohospitalen hafva till sitt hufvudsakliga ändamål att emottaga dårar och dem, som voro med svårare sjukdomar behäftade.

1 likhet med andra af ständerna tillsatta kommissioner blef äfven deputationen öfver barnhusen och hospitalen upplöst vid 1765 — 1766 års riksdag och en »öfverdirektion» tillsattes genom k. brefvet af den *Vi2 1766. Äfven förmyndarekammaren och husfattigkassan i Stock- holm ställdes under k. öfverdii^ektionen, som ägde redogöra inför rik- sens ständer för sina åtgärder:

»Emedan Kongl. Maj: t uppä riksens ständers underd. tillstyrkande under sidst hållne riksdag i nåder funnit godt, at våixien och styrelsen öfver alla barnhus och hospitaler med de flere af dylik beskaffenhet i riket warande wärck må hädanefter, under lika myndighet, som ett Rik- sens Coilegiura tilkommer, handhafvas och förvaltas af en ständig kongl. Öfver-Direction i stället för den imder 175G års riksdag föroidnade rik-

HOSPITALEN. 81

sens ständers deputation, som berörde angelägna wärf och göromäl hit- tills besörgt, men nu kommer detsamma, efter riksens ständers författ- ning, och Kongl. Majits härom till deputationen af gående bref, at ned- lägga».

För denna öfverdirektion utfärdades samma dag särskild instruk- tion. Aflöningen för dervid anställde tjenstemän bestämdes till 2,750 dal. smt Enligt staten af den "/n l'^66 fick i^medicus» vid stora barn- huset i Stockholm i årlig lön 400 dal. smt, 1^/2 lisp. ljus och två fam- nar björkved. Fältskären hade 100 dal. smt.

Efter några år uppdrogs [likväl öfverstyrelsen för hospitalen och barnhusen åt tvenne serafimerriddare, riksrådet grefve C. F. Scheffer och grefve J. Beckfriis genom det redan förut meddelade k. brefvet af den 29/3 1773.

Enligt för dem samma dag utfärdad instruktion skulle de, som icke kunde lemnas till egen vård eller för obotliga sjukdomar^ bräck- lighet och ålder voro oförmögne att förtjena sin bergning, först in- tagas ä hospitalen. Inskiifningsafgiften var fortfarande 100 dal. smt Yid bristande tillgång borde socken betala densamma. Hospitalet ärfde de intagnes möjliga tillgångar ^). Af hospitalsöfverskottsmedlen förbehölls en del till understöd för fattiga barn och fördelades detsamma på länen. Medels serafimerordensgillets cirkulär af den ^/a och ^Vi2 1792 blef sedermera faststäldt, huru många barn i hvarje län finge un- derhåll eller uppfostringshjelp af allmänna medel.

Från denna tid må ännu nämnas k. brefvet af den *Vii 1774, som anbefallde inrättandet af ett större hospital invid residensstaden i hvarje höfdingedöme, jämte indragning i den mån sådant utan olägenhet ske kunde af de mindre hospitalen i de län, der flera sådana funnos.

*) När en intvädesafgift af 333 rdr 16 sk. rgs inbetaltes af.>tod hospitalet från sina arfsanspräk enligt [serafimerordensgillets protokoll den ^/^^ 1805. — Intagnings- afgiften, som enligt k. brefvet af den '^a ^798 bestämdes tiU 25 rdr, höjdes genom k. bref\'et af den *^l^ 1811 till 33 rdr 16 sk. banko. Serafimerordensgillet hade tillika foreslagit att, vid bristande tillgång hos hospitalshjonet eller dess anhörige, vederbörande föTsamling måtte hvart 3:dje år anskaffa en tarfljg beklädnad och hvart annat år förse den intagne med andra smärre klädnadspersedlar. Konungen afslog detta senare förslag.

6

82 HOSPITALEN.

Hvarutom brefvet förklarado: »Wi låte ock nu Wåre egne nådige ordres afgå till vederbörande landshöfdingar och biskopar om ofelbart full- görande af alt hvad I till fullbordande af Wåre med hospitalerne och barnhusen ägande nådige afsigter antingen redan af dem äskat eller hädanefter äskandes warden».

Såsom redan i det föregående blifvit skildradt, öfverlemnades slut- ligen inseendet öfver lasaretten och hospitalen åt det 1787 stiftade se- rafimerordensgillet, som bibehöll hospitalsvärden till sin upplösning 1876 ^).

På grund af redan anförda skäl har förf. icke ansett sig böra ingå på en närmare skildring af det svenska och finska hospitalsväsendet Detsamma står egentligen utom syftet med detta arbete. Blott i förbi- gående har en och annan dermed sammanhängande omständighet blif- vit berörd. Förf. kan likväl icke underlåta att meddela det troligen första aktstycke, som efter Finlands skilsmessa från Sverige vexlades rörande nämnda område. Utan djup rörelse kunde han icke läsa detta vittnesbörd om nu inträdda nya förhållanden. K. brefvet tUl serafimer- ordensgillet af den 22/^, 1810 är af följande lydelse:

»Wi hafve i nåder låtit Oss föredragas edra, till följe af nåd. befall- ning afgifne underd. utlåtanden i anledn. af tvenne på kejs. ryska re- geringens vägnar af generalen van Suchtelen meddelte noter, den ena rörande fordrad säkerhet, eller återbetalning af det Kronoby Hospital i Finland tillhöriga och i allmänna hospitals- och barnhusfonden insatte capital 1,971 rdr 22 sk. 4 rst bco, med upplupen ränta för tvenne år; och den andra, beträffande utbekommande af en fordran, stor GOl rdr 33 sk. 5 rst bco, som Sjählö hospital uti samma fond äger innestäende, hvaröfver I underdånigst eder yttrat att ifrågavarande Kronoby och Sjählö hospitalers fordringar uti allmänna hospitals- och bamhusfonden äro af enahanda beskaffenhet, samt till det uppgifna beloppet af eder erkännes, men att sistnämnde fond deremot äger en genfordran af

*) Om donna serafimerordensgillets verksamhet finner man upplysningar i G. A. Sparres »Tal om de af Svenska Staten vidtagna åtgärder för sinnessjukas rärd och behandling». Stockholm 1872. För kännedomen om svenska hospitaisväsendet äro ytterligare at vikt komitébetänkandena af den "/,o 1844, den "Y^ 1Ö50 och den 'Y^j 1870, jemte de deraf föranledda utlåtandena af olika myndigheter.

HOSPITALEN. 83

10,420 rdr 23 sk. 4 rst. "bancK) för bestridde utgifter vid flere hospi- taler och lazaretter i Finland, hvilken fordran I till följe af sista freds- tractaten emellan Sverige och Ryssland ansett böra godtgöras, i hvilket fall I icke funnit något hinder möta mot utbetalningen af förberörde Kronoby och Sjählö hospitalers fordringar. Detta jemte hvad Wär utrikes statsminister friherre von Engeström, hvars yttrande Wi inhem- tat, i underd. anfört, hafve Wi i nåd. öfvervägande tagit och funnit det till fullo upplyst, at de af generalen van Suchtelen ä kejs. ryska regeringens vägnar fordrade och uti allmänna hospitalsfonden för Kronoby och Sjählö hospitalers räkning insatte summor äro af den beskaffenhet, att de, utan afseende på den af eder uppgjorde genfordran, till berörde hospitaler böra utbetalas. Hvad åter angår eder yrkan om ersättning för förskott och utbetalningar till finske hospitaleme, vele Wi i nåder hafva tillåtit, att derest ibland dem finnas sådana, för hvilka, i stöd af fredstractaten, med skäl och hopp om framgång, någon ersättning kan begäras, I må med ytterligare uppgifter derom inkomma, då Wi i nåd. vele pröfve, huruvida någon underhandling derom i ministerielie vägen kan företagas».

Finland.

1. Efter flera års förberedelser hade k. serafimerlasarettet i Stock- holm kommit till stånd. Under olika namn hade bidrag till detta ända mål insamlats inom hela riket. Till och med särskilda afgifter hade pålagts befolkningen, för att hastigare vinna målet Det låg derför nära till hands, att sedan vägen engång blifvit beträdd, de mera aflägsna landsdelarna skulle göra anspråk på egna sjukhus och flnna det orättvist att skatta till en sjukvårdsinrättning, hvaraf de icke kunde vänta något gagn. I sina tiU 1756 års riksdag inlemnade allmänna besvär § 12 begärde allmogen i Finland, att de penningmedel, hvilka derstädes in- samlades för lasarettets i Stockholm behof, måtte anslås till inrättande af ett sjukhus i Storfurstendömet. Häi-öfver infordrade ständernas kam- mar-, ekonomi- och kommerse deputationsförordningsutskott sundhets-

84 LÄNSLASARETT I ÅBO.

kommissionens yttrande. Som man kunde förutsätta, motsatte sig kom- missionen denna begäran. I detta för allmänna sjukvården i riket principielt viktiga spörsmål uttalade sig sundhetskommissionon i sitt den »V4 1756 afgifna utlåtande på följande sätt:

»Den lilla inkomst, som härtill i hvarje province samlas, understöd- jer ansenligen den christeliga inrättning, så länge den ej till andra be- hof användes, men om den skulle delas blefve den både otillräcklig för hvarje lähn såsom ock oförnekligen wärkande att den kostsamma inrätt- ningen härstädes aldeles skulle förfalla, hvilken utom annat för alla unga medici och chirurgi bör och kan anses som en schola, hvarifrån de se- dan kringspridas i hela riket och med skicklighet kunna förestå provin- cialmedici, stads- och regementsfältskiärs sysslorna, allmänheten till ej ringa båtnad, isynnerhet sedan Hans Kongl. Maj: t nådigst befallt under den Y4 1753, det ingen till slika beställningar skall befordras, innan han åtminstone ett hälft år lasarettet bivistat och derstädes fullkomlig kund- skap i sine gjöromål inhämtat.

K. Commissionen kan ej obemärkt lämna, att denna sednare nyt- tan icke mindre påsyftas än den förra och lärer högl. deput. nogsamt benägit finna att samma nytta omöjeligen kan ernås vid de mindre laza- retter, som i orterne tilläfventyrs skulle inrättas, så att största angelä- genheten synes fordra att åtminstone på ett ställe i riket en sådan in- rättning måtte finnas som den härvarande lazarettets nu är och hvilken således uti ingen måtto tyckes böra rubbas.

Af dylik beskaffenhet anser oförgripeligen k. Com. 88 § af stä- demas allmänna besvär^ att denna lazarets afgift måtte anslås hvarje stad enskylt, i ty k. Com. förmodar att, när en eller tvenne curhus uti hvarje län enligt k. Com. förslag uti dess riksdagsrelation varda in- rättade, skola derigenom inwånarene tillräckligen blifwa wid påkommande smittor hulpna och lasarettet emedlertid så utvidgas samt de sjukas an- tal derstädes ökas att alla med svårare sjukdomar behäftade personer, då kunna intagas och botas:».

Ständerna samtyckte likväl den ^i/^^ g. å., att ett lasarett i Åbo finge anläggas och de i Åbo stift inflytande lasarettsmedlen från och med följande år dertill användas. Härtill biföll Kongl. Maj:t i k. bref- vet af den ^7ia 1^56, hvilket sålunda utgör grundläggningsurkunden för

LÅNSLASABETT I ÅBO. 85

Finlands sjukvårdsinrättningar^). Det nya sjukhuset skulle stå under

öfverinseende af landshöfdingen, biskopen, konsistorium och magistraten

i Åbo.

Till grundplåt för lasarettsfonden sammansköto stadens invånare

6,000 dal. kmt Den förökades sedermera genom de vid bröllop, barn* dop och tjenstebefordringar vanliga insamlingarna, huru obetydliga de i sjelfva verket voro *). Den ^»/j^ 1757 aflät den nyss bildade lasaretts- direktionen till Eongl. Majrt ett bref, hvaruti direktionen föreslog nya utvägar till nödiga medels sammanbringande. »Genom de nästförflutna missväxtåren hafva likväl stiftets inbyggare blifvit så svåra medtagne, att de härtills föga mer förmådt till detta deras tillämnade sjukhus erlägga än hälften af den contingent de för detta om året till lasarettet i Stockholm vid sina bröllop och barndop utgjort, hvilken afgift dock i sig sjelf är den vesenteligaste inkomsten för lasarettet härstädes. I en så rådvill belägenhet har likväl directionen ej låtit modet falla, utan i förtröstan på den store Qudens faderliga försorg, samt Eders KongL Maj:ts ytterligare nåd bordt följande till detta värcks upprättande påtänkta medel i underdånighet föreslå».

Utom den redan i k. cirkulärbrefvet af den V5 1753, ursprungligen för serafimerlasarettet i Stockholm, beviljade koUekten, tillstyrkte direk- tionen ytterligare tvenne koUekter inom stiftet, utfärdandet af stamböcker och lasarettsafgiftens erläggande för alla embeten och tjenster i Åbo stift, på hvilka Kongl. Majrt och riksens kollegier utfärdat fullmakt Äfven anhöll direktionen att de böter, hvilka Kongl. Majrt vid anföran- det af obefogade besvär ifrån stiftet kunde finna godt ålägga, skulle till- falla lasarettet

O De i 4 § 28 kap. af 1686 års kyrkolag anbefallda sjukstugorna i hvarje socken kommo veterligen aldrig till stånd i Finland. 1 hvarje fall voro de icke annat än tillflyktsorter för fattige och vanföra personer.

•) Småningom utbildade sig äfven i Finland den seden, att värden vid bröllop och barndop gaf en gåf va till lasarettet och de fattige, men insamlingen bland gästeme af dessa s. k. kontingentmedel upphörde. Domkapitlet i Åbo erinrade i cirkulär af den '/i 1807 att presterskapet icke må tillåta en sådan afvikoJsé från författningarna.

86 LÅNSLASABETT I ÅBO.

Äfven Åbo hofrätt hemställde hos Kongl Majrt, att till lasaretts- medlens förökande borde »vid hvarje domstol i städerna och på landet öfver hela Finland sparbössor inrättas, hvaruti den part, som vunne sia sak, skulle vara skyldig något att erlägga, dock att qvantum på dess eget behag ankomme». Deremot anhöll landshöfdingen i Österbotten Gustaf Abraham Piper i skrifvelse till Kongl. Majrt af den **/u 1757, att de sjuke i hans län kunde, »såsom ifrån det i Åbo tillänmade lasarettet långt vistande», hellre till sjukhuset i Stockholm försändas, ehuru de inflytande lasarettsmedlen blefve till direktionen i Åbo af- lemnade ^).

I detta senare förslag såg lasarettsdirektionen en fara för sjukhusets tillvara och bestånd, hvarför direktionen i skrifvelse till Kongl. Majrt af den ^/i 1758 skyndade sig att bemöta detsamma. »Fördenskull och som denna landshöfdingens hemställan icke allenast snörrätt synes strida emot den författning riksens ständer vid nästöfverståndna riksdag om ett lasaretts inrättande i Åbo gjort och hvUken författning Eders Kongl. Majrt sedermera den ^7i2 1*^56 täckts allemådigst till verkställighet be- falla, utan ock skulle verkligen göra om intet, hvad således till detta vercks befordran af Eders Kongl. Majrt stadgadt blifvit, ty föranlåtes directionen i djupaste underdånighet anhålla, det wärdes Eders Kongl. Majrt nådigst befalla landshöfdingen Piper att ställa sig hvad Eders Kongl. Majrt af högst prisvärd huld omsorg äfven om det, som till Fin- lands gemensamma fromma och skötsel tjenar, allaredan om detta lasa- retts inrättning förordnat, till behörig efterrättelse».

Sundhetskommissionen tillstyrkte i infordradt utlåtande till Kongl. Majrt af den 22/11 1758 lasarettsdirektionens förslag öfverhufvud, men anmärkte, att riksens ständer redan förklarat att stamböcker icke må hädanefter utfärdas och att direktionens anhållan om det gamla residens- husets och tomtens öfvorlåtando till det blifvando sjukhuset vore »en angelägenhet, hvilken står under Eders Kongl. Majrts och riksens cam-

*) Redan från 1766 tillf öUo likviU de i Österbotten och Nylands samt Tavastehus lan insamlade s. k. kontingentmedlon de derstädes anlagda länslasaretten. J. Teng- ström, Af handling om presterliga tjemtgöringen och aflöm?igen i Åbo Erkestift, II. Åbo 1821, sid. 116.

LÅNSLASABETT I ÅBO. 87

marcollegii och Btatscontoirs disposition». Äfven hvad k. hofrättens i Åbo hemställan angick, fann kommissionen för dess del, :^att, ehuru rätte- gångarne i allmänhet med nog dryga kostnader äro besvärade, icke något vid en sådan inrättnings vidtagande ligger i vägen, allenast icke missbruk härvid föröfvas och en sådan afgift på hvars och ens fria vilja må ankomma». Deremot afistyrkte kommissionen landshöfdingen Pipers förslag »helst det i Stockholm inrättade lasarettet är nog otillräckligt för myckenheten af Svea och Götha rikes innevånare, som i anseende till bidragande af dess underhållande äga endast dertill rättighet».

A dessa särskilda hemställanden rörande lasarettet i Åbo utfärda- des Kongl. Majrts resolution den *72 1759, hvilken, såsom afgörande för sjukhusets ekonomiska ställning, må här införas:

»Kongl. Maj:t har denna ansöknmg med de dervid förekomna om- ständigheter uti behörigt öfvervägando tagit och will i nåder hafva sam- tyckt, at, utom den ena förut beviljade collecten, ännu 2:nc owilkorliga collecter årligen innom Åbo stift för ofvannämde lazaret upbäras mage ^). Men som för detta uppå riks. ständers underd. tillstyrckande faststält är, att inga stamböcker emellan riksdagarna skola utfärdas, så kan di- rectionen i dess sökta tillstånd till en stambok öfver hela riket icke willfaras, finnandes jemväl Kongl. Maj:t det gamla landshöfdinge residence huset i Åbo, såsom cronan tillhörigt, ej kunna efter directionens anhållan till lazarettets behof aflåtas: Beträffande åter lazaretsafgiften för de embeten och beställningar i Åbo stift, som af Kongl. Maj:t eller dess

^) Kollekter för lasaretten uppbäras fortfarande i Finlands kyrkor. Enligt k. brefven af den *7ii 1776 och ^7ia 1^79 bör hvaijo lasarett erhålla de kollektmedol, som inflyta inom länets gränser. Jämför härom sid. 40. Domkapitlet i Åbo förordnade sedan i cirknlärbref af den 'Vs 1^80, alt, der delar af en socken höra till olika län, få inflytande lasarettsmedel icke sammanblandas, utan böra särskiljas efter gårdar och byar. För länssjukhusen i Åbo, Tavastehus, "Wasa och Uleåborg uppbäras tre kollekter årligen, näml. på första söndagen i advent, andra dag påsk oyh pingst (Åbo domk. cirk. d. "/4 1759). I Borgå stift uppbäres endast on kollekt och det enl. kejs. reskrip- tet af den ^7ii ^862 på annan dag jul. Äfven Wiborgs länslasarett^ liksom dot i Kuopio, erhåller endast en koUekt De inflytande kollektmedlen insändas af domkapit- len direkte till vederbörande landtränterier. Från en del österbottniska prosterier skola de likväl enligt öflig sed aflemnas direkte till sysslomannen vid sjukhuset i Gamla AVasa.

Anna må här nämnas att s. k. biljardafgiftor, hvilka uppbäras af stildornas magistrater, tillfalla länssjukhusen. A sidd. 40 och 88 äro äfven de särskilda bötesmedel, hvilka tilI£aUit lasaretten, närmare uppgifna.

88 LÅ58LÅSABBTT I JLbO.

och riks. collegier besättjas, så bör den, oaktaxit äfven en del af dem, som till samma beställningar befordras, aflägga embetseden uti veder- börande collegier här i Stockholm, komma lazarettet i Åbo till godo, hälst sådant eger grund uti riks. ständers författning och Kongl. Maj-.ts den ^'^1^2 1756 aflåtna nådiga bref om lazaretsinrättningame i Finland. Åfven som Eongl. Maj:t ock skäligt pröfvar, att böter, som hädan- efter af Kongl. Maj:t åläggas någon Finlands inwånare för obefogade beswär, mage tillfalla lazarettet i det stift, hvarest den pliktfälde har sitt hemvist, på sätt som sådane böter hit intiUs blifvit lazarettet i Stockholm tillagde. ' För öfrigt, och hvad angår landshöfdingens, general- majorens och riddaren Pipers i underd. gjorde hemställan, om icke de sjuke ifrån Österbottens län hällre mage försändas till lazarettet här i Stockholm, än det i Åbo, så finner Kongl. Maj:t at sådant icke kan tillå- tas, hvilket ock nu bemälte landshöfdinge och generalmajor till svar lemnas; willjandes Kongl. Maj:t härigenom äfven haf va förständigat direo- tionen det Kongl. Maj:t uppå öfversteno och riddarens von Törne gjorde underdåniga förfrågan, i nåder förklarat at alla wid det honom i nåder anförtrodde Tavastehus läns regemente inflytande lazaretsmedel böra till- falla lasarettet i Helsingfors til undvikande af oreda och vidlyftighet, om för den lilla delen af regementet, som ligger i Åbo stift, något aflämnas skulle till lazarettet derstädes och särskilt räkning deröfver hällas, hvar- jemte Wi, uppå ett af Åbo hofrätt till lasarettsmedlens ökande uppgifvet förslag att vid alla domstolar i Finland skulle inrättas sparbössor, hvaruti den part, som vinner sin sak, borde vara skyldig att erlägga något efter behag, i nåder förklarat, att som sådant skuUe blifva en ny pålaga för undersåtarene vid rättegångar, som dess utom i allmänhet med nog dryga kostnader äro besvärade, så finna Wi betänkeligt att dertiU sam- tycka».

Efter dessa förberedelser öppnades lasarettet i Åbo den Vs 1759, då sex sjuke intogos. Genom af domkapitlet i Åbo den ^^/e 1761 ut- färdadt cirkulär ålades presterskapet att underrätta sina åhörare om särskilda omständigheter rörande det nyinrättade lasarettet^). Provin- sialläkaren gaf derjemte offentligen tillkänna, hvilka slags sjuke, såsom lungsiktige, hufvudsvaga, lama^ fallandesjuke m. m. icke borde insändas, lika så litet som ögonsjuke, mycket ålderstigne, späda barn och med

*) F. J. Rabbe, Finlands Medicinaiför fattningar, Helsingfors 1846. HL 938.

LÅNSLÅSARETT I ÅBO. 89

gamla bensår besvärade. Om intagningen af kroniskt sjuke kunde korres- ponderas med läkaren. I domkapitlets cirkulärbref af den %0 1762 uppmanades derför presterskapet att icke till lasarettet förvisa och med betyg förse andra än sådana, hvilka enligt provinsialläkarens uppgift kunde för »botelige» anses. Utom ytterligare föreskrifter i domkapitlets cirkulärbref af den 21/^ 1802 och "/^o 1807 rörande innehållet af de prästbevis sjuke borde till lasarettet medföra, må nämnas, att prester- skapet i cirkulär af den % 1806 ålades uppgifva, huru länge patienten varit sjuk och hvilka läkemedel han deremot tilläfventyrs begagnat, med flera dylika uppgifter, »som till sjukdomens nogare kännedom och deraf beroende skyndsammare botande kunna tjena».

Derefter förordnade k. brefvet till landshöfdingen JeremiasW al- lén af den 2«/^ 1763, att, ehuru förvaltningen af lasarettets i Åbo medel må förblifva hos den tillförordnade direktionen, »berörde inrättning dock hädanefter på samma sätt som Stockholms lasarett, kommer att stå under Wår sundhets coramissions öfverinseende och i följe deraf jemväl behörige räkningar till densamma hvarje år, likasom af lasarettsdirec- tionen härstädes sker, böra insändas».

Emedan statsverket under svenska tiden icke bidrog till sjukhusens underhåll, var lasarettet i Åbo nästan helt och hållet hänvisadt till enskilda, mer än tillfälliga inkomster. Man var derför tvungen att tänka äfven pä andra utvägar att föröka dess små tillgångar. Efter tidens sed låg införandet af regelbundet återkommande lotterier närmast till hands. I medlet af förra seklet hade nämligen en verklig passion för lotterier tUl anskaffande af penningmedel i olika syften bemäktigat sig allmän- heten, understödd af regeringen, som kunde förklara att genom deltagande i det k. lotteriet »sker Kongl. Maj:t ett nådigt nöje och sjelfva rijket en behagelig tjenst» ^).

Det förmånliga resultat lotterierna i Stockholm lemnat och den rika skörd sera&merlasarettet deraf hemtat, uppmuntrade att införa dem

^) Det första i Finland utbjudna lotteriet var dot 174Ö till fulländande af Åbo domkyrkotornets efter branden 1738 påbörjade, men af brist på medel afstannade bygg- nad samt domkyrkans befriande från dess skuld.

90 LÄNSLASARETT I ÅBO.

äfven i Åbo. I en skrifvelse till Kongl. Maj:t af den "/s 1764, deraä antalet vårdade sjuke från den Vs 1759 till och med 1763 års slut uppgifves hafva varit inalles 311 personer, klagade lasarettsdirektionen icke blott öfver den tilltagande dyrbeten på alla viktualier, utan äfven deröfver att »bristen på skiljemynt i landet, på hvilket mynt och dess obehindrade rörelse likväl den reellaste fonden för lasarettet genom de thy förundte penningesamlingar så i kyrkorna, som vid bröllop och barndop förnämligast berodt, ej kan i längden lofva lasarettet någon be- tydande inkomst» *). Direktionen begärde derför att i likhet med serafi- merlasarettet i Stockholm få genom ett månatligt lotteri söka tillvinna Åbo stads sjukhus någon indrägtigare fond, »såsom hvarigenom under den Högstes välsignelse förenämnda lasaretts directions menlösa afsigter, isynnerhet hvad koppympnings inrättningen angår, stode att vinnas».

Planen för lotteriet var byggd på försäljning af 8,000 lotter ä 1 dal. 16 öre kmt och utgifvandet af 826 vinster, näml. en vinst af 2,000 dal., 2 ä 800, 2 å 200, 11 ä 100, 100 ä 12 och 710 å 6. Vinsten var sålunda beräknad till 12 7o ^l^^r 1,440 dal. Direktionens anhållan och planen för lotteriet godkändes i rådet den ^Vi 1765.

Om dessa förhållanden erhålla vi i Pehr Kalms bref till C. F. Mennander af den ^Va 1766 närmare upplysningar:

»Yil det så gå med värt lazarets lotterie, som härtill, sä har man ej orsak at klaga; den ^^/j var man ej mera i stånd, at fä en lottsedel för samma månad och mot slutet af samma månad betaltes ät dem, som hade samma månads lottsedlar, 6 dal. kmt för sedeln; den 5 innevarande Martii månad var man ej mera i stånd att få någon lottsedel för denna samma månad och nästa April månads lottsedlar äro redan nästan til hälften uttagne och betalte; jag har varit närvarande pä consistorii väg- nar både vid Januari och Februari månaders dragning, och min syssla har dä varit, at utaf gossen, som utiu: hiulet uttager viiistpinnarna, up- ropa numern högt, och träda pinnarna på trådar, samt sedan justera protocoUen; uti Febr. månad börjades dragningen kl. 8 f. m. och slöts kl. 6 e. m. näml. dragning och protocolls justerande; från kl. 12 tiU 2 är man hemma at spisa; men hjulen äro imedlertid förseglade; hiulen

') Lasarettsdirektionens i Åbo skrifvelser 1764 — 1770 (i riksarkivet).

LÅNSLÅSABETT I ÅBO. 91

vridas engång emellan livar pinnas uttagande, så at om ej pinnarna här blandas, så blandas de aldrig; större noggrannhet vid et lotterie kan ej gifvas än här och det har satt det i credit; på så väl fattiga som rika hafva de största vinster fallit».

Allmänheten önskade dock snart den förändring, att lotteriet skulle bestå af ett större antal, om äfven mindre höga lotter. Lasaretts- direktionen anhöll då hos Kongl. Maj:t den '7? 1766, »att till allmän- hetens uppmuntran få föreslå en ny plan för lotteriet, heraställandes i underdånighet, om icke aliemådigst tillåtas kunde att framdeles efter tid och omständigheter till lasarettets fördel få reglera vinsternas storlek och nummertal, på det inrättningens bestånd genom lotternas afsättning, sålunda alltid må vinnas». Enligt det nya projektet, som bifölls den Vs 1767, steg vinstemas antal till 980.

Snart var dock lotteriets dragningskraft uttömd och af brist på afnämare måste det upphöra. Åter skref P. K alm den *72 1772 till C. F. Mennander:

»Hvad vidkommer lazarets lotteriet, så är det ej i det tilständ man skulle önska; antalet af lottsedlarna är endast 4,000 och dock blifva vid hvarje dragning en stor hop outtagne, ja desse sidsta gånger ibland ända til 900, som då komma på lasaretets äfventyr ; jag fruktar at vi snart få lägga ned det igen; alla zedlar, som utskickas till landsorterna, gä ej ofver 300, alla de andra skola tagas af Åbo stad eller de näst intil liggande socknar. Apotek, von Me 11 har ingifvit sin räkning för par år; den stiger allena til 9,000 dal. kmt; jag är rädd at directionen måste minska antalet af patienterna; och olyckan är at lues venerea så tagit öfverhand, at desse patienters antal utgör ibland mast hälften af de siuka, så at en hop af andra siukdomar bekajade ej få intagas, emedan lands- höfdingen hållit högst nödigt, at de med fransoser behäftade först botas, på det smittan ej för mycket måtte utbreda sig».

För vinnande af nya hjelpkällor till sjukhusets bestånd anhöll Iasarettsdir§ktionen sedermera den ^Vs 1770 hos Kongi. Maj:t om till- stånd att genom tjenliga föreställningar söka förmå allmogen att årligen betala en kappe säd af hemmanet till lasarettet, »såsom det äfven skett andra orter i riket». Denna anhållan föredrogs i rådet den 7* 1773

92 LÄNSLASABETTET OCH HOSPITALET I ÅBO.

och tillstyrktes först af riksråden. Desse ändrade likväl sedan sin mening och den ^^/^ resolverades, »att Kongl. Maj:t icke tillåter några föreställ- ningar till allmogen om en sådan årlig utgift^ som kunde hafva an- seende af en ovanlig pålaga, utan ankomme det på alhnogen sjelf, om hvad hvar och en af dem härtill, då tillfälle gifves, efter råd och ämne sjelfmant will aflåta».

De af lasarettet i Åbo begagnade byggnaderna, inköpta 1758, voro i hög grad bristfälliga och förfallna. Senare inköpte direktionen för 5,515 dal. kmt en till lasarettsgården närmast belägen rymlig tomt och anmälde hos Kongl. Maj:t sin afsikt att i det förfallna lasarettshusets ställe uppföra en för framtiden tjenligare och rj-mligare byggnad af sten, samt begärde, att under tiden få uppbygga ett provisionelt trähus för en kostnad af 13,009 dal. 16 öre kmt I k. brefvet af den »/^ 1777 biföll Kongl. Maj:t serafimerriddarenes utlåtande,

»i följe hvaraf Wi nu lemna bemälte direction det svar att, emedan enligt Wårt nåd. förordnande under den ^^7 1776, lazaretteme i genien böra förenas med hospitaleme och I fogat anstalt om en särskild ny- byggnad af sten för lazarettets och hospitalets i Åbo beliof, som nu kommer at verkställas, Ty finne Wi att ideen ej allenast om det till- tänkta särskildta stenhuset för lazarettet, utan ock om den föreslagna så kostsamma som mindre nödiga interimsbyggnaden af trä numera förfaUer och att directionen derför bör söka underhålla nu warande gambla laza- retts hus i någorlunda brukbart skick, till dess både lazarettet och ho- spitalet i det nya hospitalshuaet framdeles kunna inrymmas».

Lasarettet i Åbo hade åtminstone i detta fall en fördel af sin förening med hospitalet, då det sålunda erhöll en större och beqvämare lokal, hvartill det sjelft * saknade tillgångar, medan deremot allmänna hospitalsfonden icke var obetydlig. Hospitalet i Åbo befann sig näm- ligen sedan längre tid i ytterst förfallet tillstånd, hvarför landshöfdingen Bappe och biskop Mennander redan i skrifvelse af den 7io 1772 hos Kongl. Maj:t anmält om behofvet af en ny byggnad för dess behof. K. brefvet, dateradt Tavastehus slott den "/e 1775, förordnade likväl, att hospitalet finge inrymmas i högra flygeln af Åbo slott, »hvarigenom äfven det kan till någon del blifva underhållet och för dess medel till detta

LÄNSLASABETTBT OCH HOSPITALET I IbO. 93

behof apteras, hvilken reparation dock ej må företagas, förr än noga blifvit uträknadt,* huruvida hospitalets medel kunna förslå till omkost- naden, emedan statsverket på intet sätt med någon utgift för detta be- hof kan besväras».

I sammanhang härmed må, såsom upplysande för tidens uppfatt- ning af hospitalens bestämmel^, nämnas, att i Åbo liksom i mången annan stad, den för vanföra och sinnessjuka pereoner ursprungligen afsedda hospitalsinrättningen böljat att betraktas som ett stadens fattig- hus och småningom öfvergå i fattigvårdens tjenst. När nu hospitalet efter sin förening med lasarettet fick eget hus, anhöll magistraten i Åbo »att återfå hospitalet till ett fattighus eller åtminstone återbekomma alla de gåfvor i forna tider dertill gifna blifvit». Deröfver afgåfvo serafimer- riddarene yttrande den *Vio 1<^84 och Kongl. Maj:t förklarade den ^Vs 1786 »det hafva varit ett missbruk att Åbo hospital i förra tider blifvit nyttjad såsom stadens fattighus, och att denna stad och församling ej mera än någon annan kan vara undantagen ifrån fullgörandet af för- fattningarna eller äga större rätt till hospitalsfonden än alla andra städer, af hvilka en del gjort lika ansökning, men dera afslag erhållit Och late Wi nu Wåre nådiga ordres till Wår befallningshafvande i Åbo afgå, att tillhålla magistraten ofördröjeligen fullgöra sin skyldighet med en fattighusinrättning, hvarest de till arbete oförmögne mage der så väl, som annorstädes njuta stadens vård och underhåll». När hospitalet i Åbo sedermera förenades med det i Sjählö, erhöll Åbo stad genom k. brefvet till serafimerriddarene af den '/e 1790 rätt att till understöd för det enskilda fattighus, som staden likmätigt kyrkolagen och flera för- fattningar till sina husfattiges hjelp underhöll, disponera såväl de i stadens kyrkor, »håfvar och armbössor», som vid sterbhus och domstolar inflytande medel, hvilka förut tillfallit hospitalet.

Ända från det lasarettet i Åbo 1759 blef öppnadt till begagnande, bestreds sjukvården vid detsamma af provinsialläkaren. Genom Haart- mans nitiska bemödanden hade detta för orten behöfliga sjukhus huf- vudsakligen kommit till stånd och det var han, som hos allmänheten förskaffade detsamma förtroende. Äfven fattiga sjuke utom lasarettet erhöllo fria medikamenter på dess bekostnad, hvarvid läkaren tillika

94 LÅNSLASÅBBTTET I ÅBO.

egnade dem omvårdnad i deras hem. Till dess underhåll bidrogo flera af de närmaste städerna och en mängd socknar medels frivilliga gåfvor. Möjligheten att tillika använda lasarettet för medicine studerandenes praktiska undervisning var en tanke, som föresväfvade Haartman och hvilken han äfven förverkligade. Det lilla länssjukhuset i Åbo innehöll fröet till den första kliniska undervisningens införande i landet och tje- nade länge som den enda praktiska plantskolan för de finska läkarene. Åt provinsialläkaren medförde sjukhuset en välbehöflig förhöjning af hans inkomster, såsom Haartman skref till Abraham Bäck den Vs 1760:

»Lazarette härstädes bar nu sin särskilta gesäll, men beklagel. är han ej särdeles inkommen uti sin function, i de operationer, som kunna sätta lazarette i någon lyster. Kommer jag till Stockholm i sommar, torde jag få tillfälle i de saker giöra mig något mehr hemma. Lazarets direction hafver nu genom landshöfdingens ocli andras bemedlande stadgat åt mig 1,000 dalers årlig lön för mitt besvär dervid, som märkeligea förbättrar mina nog eljest snäfva vilkor. Jag hoppas lika fult få behålla de 300 dal. kongl. collegium medicum någon tid behagat föröka min eljest ringa lön med».

Sedan Haartman 1765 öfvertagit professionen i medicin, blef den nyutnämnde provinsialläkaren Johan Gabriel Bergman i april 1767 förordnad att tillika vara lasarettsläkare i Åbo, hvarvid han åtnjöt bi- träde af stadsfältskären. Lasarettet innehöll på 1780-talet 8 sängar för gratister i tre rum och årliga antalet vårdade sjuke var omkr. 90 perso- ner. Endast Åbo län fick insända sjuke. Qvartalsförslag skulle insändas till herrar serafimerriddare. Vid Bergmans död 1793 skildes lasaretts- läkaiebefattningen frän provinsialläkaretjensten och i det föregående är redan omnämnd t, att B. Björnlund i och för denna omständighet åter- tog sin ansökan om sistnämnda tjenst. Härom finna vi närmare upp- lysningar i Björnlunds bref till A. Bäck af den ^Vj 1794:

»Såsom jag sedermera och för en tid sedan hos k. collegium medi- cum återkallat min nämnde ansökning om förslaget, får jag således hos herr archiatem ej widare anhålla om höggunstigt beswär för mig i den delen, och til min hjälp härutinnan. De skäl, som föranläto mig at åter-

LÅMSLASABSTTET I AbO. 95

Icalla förslaget, war en emot förmodan bekommen underrättelse, att laza- retts medici sysslan i Åbo wore redan til professoren Haartman i Åbo bortgifven, för hwilken skull och blott för provincial medici sysslan, jag ej wågade begära transport härifrån till Åbo, dä wilkoren med lön wore enahanda. Hade lazarettet åtfölgt, hade jag för dubbel lön eller 200 rdr, emot 100 förut härstädes, gema sökt denna transport och ombyte.

Lazarettets skiljande ifrån provincial medici sysslan war desto mera oförväntad, som desse förut warit förente såsom på andra ställen, och äfven landshöfdingen i orten nämnde, at lazarettet komme för den til- kommande provincial medicus at bibehållas och at samma ej skulle til någon fönit bortgifvas, men hvaruti lazaretts direction och dess ledamöter sedan lära skaffat ändring, til en stor del för professor Haartmans skull, efter han wille dermed wara beswärad».

Serafimerriddarene ansågo mellertid, att lasarettsdirektionen icke iakttagit hvad på dess åtgärd kunde ankomma och anmälde hos Eongl. Maj:t den '/e 17^4, att de genom skrifvelse till landshöfdingen i Åbo antydt hans uraktlåtenhet att hos gillet tiUkännagifva lasarettsläkarens död, hvarigenom de varit urståndsatte att föranstalta om en annan läka- res förordnande, och tillika begärt underrättelse, huru sjukvården emel- lertid Yore anordnad, samt infordrat sjukförslagens insändande för det förflutna året Lasarettsdirektionen, som bestod af landshöfdingen, biskopen, tvenne professorer, stadens begge borgmästare och tvenne råd- män, insände visserligen den ^Ya l'^^^ ^® infordrade sjukförslagen och anmälde, att de i ass. Bergmans ställe antagit prof essoreme F i pp ing och Haartman, men förklarade, att Åbo lasarett vore grundadt på en- skilda personers gåfvor och att öfverinseendet dervid enligt k. brefvet till Consistorium Ecclesiasticum i Åbo af den *7ia 1'^^^ ^^^^ anförtrodt åt landshöfdingen, konsistorium och magistraten, hvilka af denna anledning ansågo sig i egenskap af en k. direktion icke kunna vara underkastade serafimerriddarenes myndighet

Deremot framhöUo serafimerriddarene i ofvannämnda skrifvelse, att en sådan slutsats af berörde k. bref icke kunde dragas, sedan Kcngl. Maj:t år 1776 ställt länslasaretten öfverhufvud under då varande öf- verstyrelses vård och sedermera genom instiftelsebref och instruktion lemnat alla deras göromål till serafimerriddarenes försorg, :»utom det att

96 lAnslasabettet i Ibo.

slika ad pios usus stiftade inrättningar enligt ordens statuterna egent- ligen höra till serafimerordens-kapitlet eller å dess vägnar till riddarenes inseende och vård». Häruppå förklarade Kongl. Maj: t i bref till serafi- merordensgillet af den */? 1794:

»det Wi så väl af k. brefvet den ^7? 1776, som af Seraphimer- ordens instiftelsebref, instruction och statuter funnit eder i afseende på lasaretterne i allmänhet och följaktligen äfven på det i Åbo äga ostridig rättighet att af räkenskaperna pröfva, huru de i länen insamlade gåfvor vid bröllop, barndop och begrafningar till sitt ändamål blifva använde, att qvartaliter inbekomma sjukförslag, att öfverse spisordningen, så att den blir tjenL'g, att reglera staten, så vidt den beror af allmänna in- komster och att, i fall lasarettet äger andra privata donationer, hvarofver någon dispositionsrätt eder icke tillkommer, deröfver så vida hafva in- seende att desamma mage stricte efter gifvarnes dispositioner användas».

Karl Henrik Wänman, som emellertid blifvit provinsialläkare i Åbo, insände till coUegium medicum förteckning på de ledamöter, som enligt k. brefvet af den *7i2 1756 utgjorde direktionen för Åbo lasarett, och begärde, att kollegium »till undanrödjande af flera vid pro- vinsialläkare göromålens bestridande förefallande oredor», viUe, om icke annan rättelse kunde ernås, hos Kongl. Maj:t anmäla nödvändigheten deraf, att ingen annan än ortens provinsialmedicus borde med läkare- vården vid lasarettet äga befattning. Generaldirektör 01. af Acrel förkla- rade på tillfrågan af den ^^/^ 1797, att ingen annan än direktionen ägde rätt att utse de vid lasarettet tjenstgörande embetsmännen.

Detta försök att ånyo förena lasarettsvården med provinsialläkare- tjensten misslyckades*). Gabriel Erik Haartman fortfor, såsom professor i praktisk medicin, att vara lasarettsläkare och handhafva vår- den om de invärtes sjuke i lasarettet, medan J. G. Pipping skötte den kirurgiska afdelningen. Sin befattning synes Haartman bibehållit, till dess han 1811 förordnades till ordförande i det nyinrättade col- legium medicum samt kort derpå till ledamot i finska regeringskon-

^) Se detta ai*betes andra del sidd. 90 och 109.

LASARETT I HELSINGFORS. 97

seljea och 1812 blef chef för finansexpeditionen. Efter honom blef Anders Boxström läkare vid länslasarettet i Åbo 1811— 1823 »).

Anna kan här meddelas, att serafimerordensgillet 1806 förordnade om inredandet af särskilda rum i lasarettet för insjuknade fångar. Durektionen begärde då, att eu stenhusbyggnad blefve för ändamålet uppförd å lasarettstomten, hvarför kostnaden beräknades till 7,477 rdr 86 sk, rgs. Serafimerordensgillet ansåg likväl kostnaden för hög och beslöt att några rum emellertid skulle ställas i ordning till sjuka fångars emottagande och vård. Angående öfriga omständigheter i direktionens andragande ville gillet framdeles utlåta sig^).

2. Samtidigt med lasarettet i Åbo beslöts inrättandet af en sjuk- vårdsinrättning äfven i Helsingfors. Samma k. bref af den ^7ia 1756, som förordnade om anläggningen af lasarettet i Åbo, innehöll, )^att rik- sens ständer jemväl eftersinnat det Helsingfors och Sveaborg är en place d^armes, hvarest i fredstid tvenne regementen komma att ligga i garnizon och en galerflotta få dess station, samt att således fordras att deistädes för Wår och Cronans räkning ett lasarett till arméens behof må inrättas och beständigt underhållas, såsom ock att någon del af de i Finland fallande lazarettsmedel kunde med nytta till ett sådant arméens sjukhus vid Helsingfors anslås, på det samma inrättning må kunna så utvidgas att äfven det deromkring liggande landets sjuka der kunde få skötseln.

*) I Joh. Lor. Odhelius' 2al om Laxarettet i Stockholm^ hesh-ifvet inför k. tetenskapsakademten den '/n 1776, har J. G. Bergman meddelat några upplys- ningar om sjukhuset i Åbo. Läkarens årliga aflöuing var 1,200 dal. kmt och fältskärens 700, raedikamentskostnaden steg 1775 till 2,700 dal. 12 öre. Ifrån den 7^ 1759 till den 'Vit 1775 hade 1723 sjuke varit i lasarettet intagne. I Abo Tidningar meddelas i öf- rigt för en mängd år uppgift på antalet af under åi*et våi-dade personer, såsom i årgån- gen 1771 N:o 10, 1772 N:o 25, 1794 N:o 7, 1796 N:o 6, 1797 N:o 7, 1798 N:o 14 m. m. Af Ten i Inrikes Tidn. 1761 N:o 47 och 1766 N:o 50 har förf. anträffat sådana up]igifter. AiJ. Tengström »Om pretfterliga tjenstgöringefi och aflöningen i Åbo ErkestifU. Abo 1821, II s. 116 äro de donationer, hvarmed lasarettet ihågkoramits, anföixla.

Af direktionen finnes en till allmänheten utfäixiad kungörelse på finska af den "/,o 1772, äfvensom på svenska och finska språken reglementet för direktionen af den Vs 1796, alla trj^ckta i Åbo.

*) Serafimeiordensgillets protokoll den ^j^ och *Vs l^^-

7

96 LASARBTT I ItELBlNOFORS.

Emedan anläggningen af ett militärsjukhus i Helsingfors blifvit en oafvislig nödvändighet, tänkte man sig, att detsamma med ringa kost- nad kunde utvidgas äfven för den öfriga befolkningens bebof, helst byggnaderna till en del voro färdiga och läkare samt fältskärer ändock skulle dervid aflönas. Yid ett sådant större sjukhus ansåg man tillika både läkare och fältskärer kunna vinna mera öfning än vid ett mindre, hvarutom »Åbo stad är nog afiägsen ifrån gränsen och det öfriga lan- det af Savolax och Tavastehus län, men Helsingfors deremot liggande närmare till hands att emottaga dessa höfdingedömens sjuka i följe hvaraf ett lasarett uti Åbo allena ej heller kan i anseende till den långa vä- gen blifva för hela landet